2 Samuel 22
1 And David spake unto the LORD the words of this song in the day that the LORD delivered him out of the hand of all his enemies, and out of the hand of Saul:
Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2 and he said, The LORD is my rock, and my fortress, and my deliverer, even mine;
Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3 The God of my rock, in him will I trust; my shield and the horn of my salvation, my high tower, and my refuge; my saviour, thou savest me from violence.
Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4 I will call upon the LORD, who is worthy to be praised: so shall I be saved from mine enemies.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 For the waves of death compassed me, the floods of ungodliness made me afraid.
Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
7 In my distress I called upon the LORD, yea, I called unto my God: and he heard my voice out of his temple, and my cry [came] into his ears.
Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8 Then the earth shook and trembled, the foundations of heaven moved and were shaken, because he was wroth.
Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 There went up a smoke out of his nostrils, and fire out of his mouth devoured: coals were kindled by it.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10 He bowed the heavens also, and came down; and thick darkness was under his feet.
Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11 And he rode upon a cherub, and did fly: yea, he was seen upon the wings of the wind.
Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12 And he made darkness pavilions round about him, gathering of waters, thick clouds of the skies.
Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13 At the brightness before him coals of fire were kindled.
Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14 The LORD thundered from heaven, and the Most High uttered his voice.
HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15 And he sent out arrows, and scattered them; lightning, and discomfited them.
Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16 Then the channels of the sea appeared, the foundations of the world were laid bare, by the rebuke of the LORD, at the blast of the breath of his nostrils.
Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17 He sent from on high, he took me; he drew me out of many waters;
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 He delivered me from my strong enemy, from them that hated me; for they were too mighty for me.
Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 They came upon me in the day of my calamity: but the LORD was my stay.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 He brought me forth also into a large place: he delivered me, because he delighted in me.
Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 The LORD rewarded me according to my righteousness: according to the cleanness of my hands hath he recompensed me.
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 For I have kept the ways of the LORD, and have not wickedly departed from my God.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 For all his judgments were before me: and as for his statutes, I did not depart from them.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
24 I was also perfect toward him, and I kept myself from mine iniquity.
Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
25 Therefore hath the LORD recompensed me according to my righteousness; according to my cleanness in his eyesight.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26 With the merciful thou wilt shew thyself merciful, with the perfect man thou wilt shew thyself perfect;
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
27 With the pure thou wilt shew thyself pure; and with the perverse thou wilt shew thyself froward.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 And the afflicted people thou wilt save: but thine eyes are upon the haughty, that thou mayest bring them down.
och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29 For thou art my lamp, O LORD: and the LORD will lighten my darkness.
Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30 For by thee I run upon a troop: by my God do I leap over a wall.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
31 As for God, his way is perfect: the word of the LORD is tried; he is a shield unto all them that trust in him.
Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 For who is God, save the LORD? and who is a rock, save our God?
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33 God is my strong fortress: and he guideth the perfect in his way.
Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34 He maketh his feet like hinds’ [feet]: and setteth me upon my high places.
du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 He teacheth my hands to war; so that mine arms do bend a bow of brass.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Thou hast also given me the shield of thy salvation: and thy gentleness hath made me great.
Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37 Thou hast enlarged my steps under me, and my feet have not slipped.
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 I have pursued mine enemies, and destroyed them; neither did I turn again till they were consumed.
Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 And I have consumed them, and smitten them through, that they cannot arise; yea, they are fallen under my feet.
Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40 For thou hast girded me with strength unto the battle: thou hast subdued under me those that rose up against me.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 Thou hast also made mine enemies turn their backs unto me, that I might cut off them that hate me.
Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42 They looked, but there was none to save; even unto the LORD, but he answered them not.
De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43 Then did I beat them small as the dust of the earth, I did stamp them as the mire of the streets, and did spread them abroad.
Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44 Thou also hast delivered me from the strivings of my people; thou hast kept me to be the head of the nations: a people whom I have not known shall serve me.
Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 The strangers shall submit themselves unto me: as soon as they hear of me, they shall obey me.
Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46 The strangers shall fade away, and shall come trembling out of their close places.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47 The LORD liveth; and blessed be my rock; and exalted be the God of the rock of my salvation:
HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 Even the God that executeth vengeance for me, and bringeth down peoples under me,
Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49 And that bringeth me forth from mine enemies: yea, thou liftest me up above them that rise up against me: thou deliverest me from the violent man.
du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Therefore I will give thanks unto thee, O LORD, among the nations, and will sing praises unto thy name.
Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51 Great deliverance giveth he to his king: and sheweth lovingkindness to his anointed, to David and to his seed, for evermore.
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
