2 Corinthians 11
1 Would that ye could bear with me in a little foolishness: nay indeed bear with me.
Jag ville, att I mig något litet lida villen uti min fåvitsko; dock I liden mig väl.
2 For I am jealous over you with a godly jealousy: for I espoused you to one husband, that I might present you [as] a pure virgin to Christ.
Ty jag nitälskar eder i Guds nit; ty jag hafver fäst eder enom man, på det jag skulle fly Christo en ren jungfru.
3 But I fear, lest by any means, as the serpent beguiled Eve in his craftiness, your minds should be corrupted from the simplicity and the purity that is toward Christ.
Men jag fruktar att tilläfventyrs icke sker, att såsom ormen besvek Eva med sin illfundighet, så varda ock edor sinne förvänd ifrån enfaldigheten i Christo.
4 For if he that cometh preacheth another Jesus, whom we did not preach, or [if] ye receive a different spirit, which ye did not receive, or a different gospel, which ye did not accept, ye do well to bear with [him].
Ty om den, som till eder kommer, predikar eder en annan Jesum, den vi icke predikade; eller om I undfån en annan Anda, den I icke undfått hafven; eller ett annat Evangelium, det I icke anammat hafven, så liden I dem med rätto.
5 For I reckon that I am not a whit behind the very chiefest apostles.
Ty jag håller mig icke ringare, än de höga Apostlar äro.
6 But though [I be] rude in speech, yet [am I] not in knowledge; nay, in everything we have made [it] manifest among all men to you-ward.
Och ändock jag är enfaldig i talet, så är jag dock icke enfaldig i förståndet; dock vi äre nog kände allestäds när eder.
7 Or did I commit a sin in abasing myself that ye might be exalted, because I preached to you the gospel of God for nought?
Eller hafver jag syndat, att jag hafver förnedrat mig, på det I skullen upphöjde varda? Ty jag hafver förkunnat eder Evangelium utan lön.
8 I robbed other churches, taking wages [of them] that I might minister unto you;
Andra församlingar hafver jag beröfvat, och tagit lön af dem, der jag eder med tjente.
9 and when I was present with you and was in want, I was not a burden on any man; for the brethren, when they came from Macedonia, supplied the measure of my want; and in everything I kept myself from being burdensome unto you, and [so] will I keep [myself].
Och då jag var när eder, och mig fattades något, förtungade jag ingen; ty hvad mig fattades, uppfyllde de bröder, som komne voro af Macedonien; och i all ting höll jag mig, att jag ingom var till tunga; och vill ännu så hålla mig.
10 As the truth of Christ is in me, no man shall stop me of this glorying in the regions of Achaia.
Så visst som Christi sanning är i mig, så skall denna berömmelse mig icke förtagen varda uti Achaje landsändar.
11 Wherefore? because I love you not? God knoweth.
För hvad sak? Derföre, att jag icke älskar eder? Gud vet det.
12 But what I do, that I will do, that I may cut off occasion from them which desire an occasion; that wherein they glory, they may be found even as we.
Men det jag gör, det vill jag ock göra; på det jag skall förtaga dem tillfällen, som tillfälle söka till att berömma sig, att de äro såsom vi;
13 For such men are false apostles, deceitful workers, fashioning themselves into apostles of Christ.
Ty sådane falske Apostlar, och bedrägelige arbetare, taga sig uppå Christi Apostlars person.
14 And no marvel; for even Satan fashioneth himself into an angel of light.
Och det är ock icke under; ty ock sjelfver Satan förskapar sig uti ljusens Ängel.
15 It is no great thing therefore if his ministers also fashion themselves as ministers of righteousness; whose end shall be according to their works.
Derföre är icke under att hans tjenare också förskapa sig, lika som de der voro rättfärdighetenes predikare; hvilkas ände skall varda efter deras gerningar,
16 I say again, Let no man think me foolish; but if [ye do], yet as foolish receive me, that I also may glory a little.
Åter säger jag, att ingen skall tänka att jag är fåvitsk; annars tager mig ock än såsom en fåvitsk man, att jag ock något litet må berömma mig.
17 That which I speak, I speak not after the Lord, but as in foolishness, in this confidence of glorying.
Det jag nu talar, det talar jag icke såsom i Herranom, utan såsom i fåvitskhet, efter vi äre komne uti berömmelse.
18 Seeing that many glory after the flesh, I will glory also.
Efter nu månge berömma sig af köttet, vill också jag berömma mig.
19 For ye bear with the foolish gladly, being wise [yourselves].
Ty I fördragen gerna de fåvitska, efter I ären sjelfve vise.
20 For ye bear with a man, if he bringeth you into bondage, if he devoureth you, if he taketh you [captive], if he exalteth himself, if he smiteth you on the face.
I fördragen, om någor gör eder till trälar, om någor eder uppäter, om någor eder ifrå tager, om någor förhäfver sig öfver eder, om någor eder slår i ansigtet.
21 I speak by way of disparagement, as though we had been weak. Yet whereinsoever any is bold (I speak in foolishness), I am bold also.
Det säger jag efter smälighet, såsom vi vore svage vordne. Hvad nu någor uppå dristar (jag talar i fåvitsko), derpå dristar jag ock.
22 Are they Hebrews? so am I. Are they Israelites? so am I. Are they the seed of Abraham? so am I.
De äro Ebreer, så är jag ock; de äro Israeliter, jag ock; de äro Abrahams säd, jag ock.
23 Are they ministers of Christ? (I speak as one beside himself) I more; in labours more abundantly, in prisons more abundantly, in stripes above measure, in deaths oft.
De äro Christi tjenare (jag talar i fåvitsko), jag är fast mer; jag hafver mer arbetat; jag hafver mer hugg fått; jag hafver oftare varit fången; ofta varit i dödsnöd.
24 Of the Jews five times received I forty [stripes] save one.
Af Judomen hafver jag fem resor fått fyratio slag, ett mindre.
25 Thrice was I beaten with rods, once was I stoned, thrice I suffered shipwreck, a night and a day have I been in the deep;
Tre resor hafver jag varit stupad med ris; ena resa stenad; tre resor hafver jag varit i skeppsbrott; natt och dag hafver jag varit i hafsens djup.
26 [in] journeyings often, [in] perils of rivers, [in] perils of robbers, [in] perils from [my] countrymen, [in] perils from the Gentiles, [in] perils in the city, [in] perils in the wilderness, [in] perils in the sea, [in] perils among false brethren;
Jag hafver ofta färdats; jag hafver varit i farlighet i floder; i farlighet ibland mördare; i farlighet ibland Judarna; i farlighet ibland Hedningarna; i farlighet i städerna; i farlighet i öknene; i farlighet på hafvet; i farlighet ibland falska bröder;
27 [in] labour and travail, in watchings often, in hunger and thirst, in fastings often, in cold and nakedness.
I mödo och arbete; i mycken vako; i hunger och törst; i mycken fasto; i frost och nakenhet;
28 Beside those things that are without, there is that which presseth upon me daily, anxiety for all the churches.
Förutan det som eljest påkommer, nämliga att jag dagliga öfverlupen varder, och bär omsorg för alla församlingar.
29 Who is weak, and I am not weak? who is made to stumble, and I burn not?
Ho är svag, och jag varder icke svag? Ho förargas, och jag brinner icke?
30 If I must needs glory, I will glory of the things that concern my weakness.
Efter jag ju skall berömma mig, så vill jag berömma mig af min svaghet.
31 The God and Father of the Lord Jesus, he who is blessed for evermore, knoweth that I lie not. (aiōn g165)
Gud och vårs Herras Jesu Christi Fader, hvilkom vare pris i evighet, vet att jag icke ljuger. (aiōn g165)
32 In Damascus the governor under Aretas the king guarded the city of the Damascenes, in order to take me:
Landshöfdingen uti Damasco, på Konung Arete vägna, förvarade de Damasceners stad, och ville gripit mig;
33 and through a window was I let down in a basket by the wall, and escaped his hands.
Och jag vardt i en korg genom ett fenster, öfver muren, nedersläppt, och undslapp hans händer.
