1 Samuel 23

1 And they told David, saying, Behold, the Philistines are fighting against Keilah, and they rob the threshing-floors.

Och David vardt bådadt: Si, de Philisteer strida emot Kegila, och röfva ladorna.

2 Therefore David inquired of the LORD, saying, Shall I go and smite these Philistines? And the LORD said unto David, Go, and smite the Philistines, and save Keilah.

Då frågade David Herran, och sade: Skall jag gå bort och slå dessa Philisteer? Och Herren sade till David: Gack åstad, du skall slå de Philisteer, och undsätta Kegila.

3 And David’s men said unto him, Behold, we be afraid here in Judah: how much more then if we go to Keilah against the armies of the Philistines?

Men de män när David sade till honom: Si, vi hafve fruktan här i Juda; och vilje ännu gå bort till Kegila, till de Philisteers här?

4 Then David inquired of the LORD yet again. And the LORD answered him and said, Arise, go down to Keilah; for I will deliver the Philistines into thine hand.

Då frågade åter David Herran. Och Herren svarade honom, och sade: Upp, drag ned till Kegila; ty jag vill gifva de Philisteer i dina händer.

5 And David and his men went to Keilah, and fought with the Philistines, and brought away their cattle, and slew therewith a great slaughter. So David saved the inhabitants of Keilah.

Så drog David med sina män till Kegila, och stridde emot de Philisteer, och dref dem deras boskap bort, och slog dem en stor slagtning af. Alltså undsatte David dem i Kegila;

6 And it came to pass, when Abiathar the son of Ahimelech fled to David to Keilah, that he came down with an ephod in his hand.

Ty då AbJathar, Ahimelechs son, flydde till David till Kegila, bar han lifkjortelen ditned med sig.

7 And it was told Saul that David was come to Keilah. And Saul said, God hath delivered him into mine hand; for he is shut in, by entering into a town that hath gates and bars.

Då vardt Saul sagdt, att David var kommen till Kegila; och han sade: Gud hafver gifvit honom i mina händer, så att han är innelyckt, och är kommen i en stad, som är förvarad med portar och bommar.

8 And Saul summoned all the people to war, to go down to Keilah, to besiege David and his men.

Och Saul lät kalla allt folket till strid, ditneder till Kegila, och skulle belägga David och hans män.

9 And David knew that Saul devised mischief against him; and he said to Abiathar the priest, Bring hither the ephod.

Då David förmärkte, att Saul hade ondt i sinnet om honom, sade han till Presten AbJathar: Tag hit lifkjortelen.

10 Then said David, O LORD, the God of Israel, thy servant hath surely heard that Saul seeketh to come to Keilah, to destroy the city for my sake.

Och David sade: Herre Israels Gud, din tjenare hafver hört, att Saul hafver i sinnet, att han skall komma till Kegila, till att förderfva staden för mina skull.

11 Will the men of Keilah deliver me up into his hand? will Saul come down, as thy servant hath heard? O LORD, the God of Israel, I beseech thee, tell thy servant. And the LORD said, He will come down.

Månn borgarena i Kegila öfverantvarda mig i hans händer? Och månn Saul komma hitneder, såsom din tjenare hört hafver? Det låt din tjenare få veta, Herre Israels Gud. Och Herren sade: Han kommer hitneder.

12 Then said David, Will the men of Keilah deliver up me and my men into the hand of Saul? And the LORD said, They will deliver thee up.

David sade: Månn borgarena i Kegila öfverantvarda mig och mina män i Sauls händer? Herren sade: Ja.

13 Then David and his men, which were about six hundred, arose and departed out of Keilah, and went whithersoever they could go. And it was told Saul that David was escaped from Keilah; and he forbare to go forth.

Då stod David upp med sina män, som voro vid sexhundrad, och drogo ut af Kegila, och vandrade hvart de kunde. Då nu Saul vardt sagdt, att David var utflydder af Kegila, lät han sitt uttåg bestå.

14 And David abode in the wilderness in the strong holds, and remained in the hill country in the wilderness of Ziph. And Saul sought him every day, but God delivered him not into his hand.

Och David blef i öknene på borgene, och blef på berget i den öknene Siph; men Saul sökte honom så länge han lefde; men Gud gaf honom icke i hans händer.

15 And David saw that Saul was come out to seek his life: and David was in the wilderness of Ziph in the wood.

Och David såg, att Saul utdragen var att söka efter hans lif; men David blef uti den öknene Siph i hedene.

16 And Jonathan Saul’s son arose, and went to David into the wood, and strengthened his hand in God.

Då stod Jonathan upp, Sauls son, och gick bort till David ut i hedena, och styrkte hans hand i Gudi;

17 And he said unto him, Fear not: for the hand of Saul my father shall not find thee; and thou shalt be king over Israel, and I shall be next unto thee; and that also Saul my father knoweth.

Och sade till honom: Frukta dig intet; mins faders Sauls hand finner dig intet; och du varder Konung öfver Israel, så vill jag vara dig närmast; och detta vet min fader väl.

18 And they two made a covenant before the LORD: and David abode in the wood, and Jonathan went to his house.

Och de gjorde både ett förbund tillhopa för Herranom. Och David blef i hedene; men Jonathan drog hem igen.

19 Then came up the Ziphites to Saul to Gibeah, saying, Doth not David hide himself with us in the strong holds in the wood, in the hill of Hachilah, which is on the south of the desert?

Men de Siphiter foro upp till Saul i Gibea, och sade: Är icke David gömder när oss på borgene i hedene, på den högen Hachila, som ligger på högra handene vid öknen?

20 Now therefore, O king, come down, according to all the desire of thy soul to come down; and our part shall be to deliver him up into the king’s hand.

Så kom nu neder, Konung, efter allt dins hjertans begär, så vilje vi öfverantvarda honom i Konungens händer.

21 And Saul said, Blessed be ye of the LORD; for ye have had compassion on me.

Då sade Saul: Välsignade varen I Herranom, att I hafven förbarmat eder öfver mig.

22 Go, I pray you, make yet more sure, and know and see his place where his haunt is, [and] who hath seen him there: for it is told me that he dealeth very subtilly.

Så går nu bort, och varder dess ännu vissare, att I mågen få veta och se, på hvad rum hans fötter varit hafva, och tio honom der sett hafver; ty mig är sagdt, att han är listig.

23 See therefore, and take knowledge of all the lurking places where he hideth himself, and come ye again to me of a certainty, and I will go with you: and it shall come to pass, if he be in the land, that I will search him out among all the thousands of Judah.

Beser och bespejer all rum der han gömmer sig; och kommer igen till mig, när ären visse vordne, så vill jag fara med eder. Är han i landena, så skall jag söka upp honom i all tusend i Juda.

24 And they arose, and went to Ziph before Saul: but David and his men were in the wilderness of Maon, in the Arabah on the south of the desert.

Då stodo de upp, och gingo till Siph fram för Saul; men David och hans män voro i den öknene Maon, på den slättmarkene, på högra sidone vid öknena.

25 And Saul and his men went to seek him. And they told David: wherefore he came down to the rock, and abode in the wilderness of Maon. And when Saul heard [that], he pursued after David in the wilderness of Maon.

Då nu Saul drog dit med sina män till att söka, vardt David förvarad, och drog ned uti en bergklippo i öknene Maon. Då Saul det hörde, jagade han efter David i den öknene Maon;

26 And Saul went on this side of the mountain, and David and his men on that side of the mountain: and David made haste to get away for fear of Saul; for Saul and his men compassed David and his men round about to take them.

Och Saul med sina män gick på ena sidon om berget, och David med sina män på den andra sidon om berget. Då nu David skyndade sig att undkomma för Saul, då kringhvärfde Saul med sina män David och hans män, att de måtte få dem fatt.

27 But there came a messenger unto Saul, saying, Haste thee, and come; for the Philistines have made a raid upon the land.

Men ett bådskap kom till Saul, och sade: Skynda dig, och kom; förty de Philisteer äro infallne i landet.

28 So Saul returned from pursuing after David, and went against the Philistines: therefore they called that place Sela-hammahlekoth.

Då vände Saul om af det sökandet efter David, och drog bort emot de Philisteer. Deraf kallar man det rummet SelaMahelkoth.

29 And David went up from thence, and dwelt in the strong holds of En-gedi.

Och David drog med dädan, och blef på borgene i EnGedi.