Romans 2
1 Therefore you have nothing to say in your own defense, whoever you are who set yourself up as a judge. In judging others you condemn yourself, for you who set yourself up as a judge do the very same things.
Derföre äst du utan ursäkt, o menniska, eho du äst som dömer. Ty med det samma du dömer en annan, fördömer du dig sjelf, efter du gör det samma som du dömer.
2 And we know that God’s judgment falls unerringly on those who do them.
Ty vi vete, att Guds dom är rätt öfver dem som sådana göra.
3 You who judge those that do such things and yet are yourself guilty of them – do you suppose that you of all people will escape God’s judgment?
Eller menar du, o menniska, som dömer dem som sådana göra, och gör detsamma, att du skall kunna undfly Guds dom?
4 Or do you think lightly of his abundant kindness, patience, and forbearance, not realizing that his kindness is meant to lead you to repentance?
Eller föraktar du hans godhets, tålsamhets och långmodighets rikedom, icke förståndandes, att Guds mildhet lockar dig till bättring?
5 Hard-hearted and impenitent as you are, you are storing up for yourself wrath on the day of wrath, when God’s justice as a judge will be revealed;
Utan efter dina hårdhet och obotfärdiga hjerta samkar du dig sjelfvom vrede, på vredenes dag, när Guds rättvisa dom blifver uppenbar;
6 for he will give to everyone what their actions deserve.
Hvilken gifva skall hvarjom och enom efter hans gerningar;
7 To those who, by perseverance in doing good, aim at glory, honor, and all that is imperishable, he will give immortal life; (aiōnios g166)
Nämliga pris och äro, och oförgängeligit väsende dem, som med tålamod, uti goda gerningar, fara efter evigt lif. (aiōnios g166)
8 while as to those who are factious, and disobedient to truth but obedient to evil, wrath and anger, distress and despair,
Men dem som enträtne äro, och icke vilja lyda sanningene, utan lyda orätthetene, ogunst och vrede;
9 will fall on every human being who persists in wrongdoing – on the Jew first, but also on the Greek.
Bedröfvelse och ångest öfver hvar och en menniskos själ, som illa gör; först Judarnas, Grekernas också.
10 But there will be glory, honor, and peace for everyone who does right – for the Jew first, but also for the Greek,
Men heder, och ära, och frid hvarjom och enom som väl gör; först Judomen, Grekomen också.
11 since God shows no partiality.
Ty Gud ser icke efter personen.
12 All who, when they sin, are without Law will also perish without Law; while all who, when they sin, are under Law, will be judged as being under Law.
Alle de som utan lag syndat hafva, de varda ock utan lag förtappade; och alle som uti lagen hafva syndat, de varda med lagen dömde;
13 It is not those who hear the words of a Law that are righteous before God, but it is those who obey it that will be pronounced righteous.
Ty de äro icke rättfärdige för Gudi, som höra lagen; utan de som göra efter lagen, de varda rättfärdige hållne.
14 When Gentiles, who have no Law, do instinctively what the Law requires, they, though they have no Law, are a Law to themselves;
Derföre, om Hedningarna, som icke hafva lagen, göra dock af naturen det lagen innehåller; desamme, ändock de icke hafva lagen, äro de likväl sig sjelfvom lag;
15 for they show the demands of the Law written on their hearts; their consciences corroborating it, while in their thoughts they argue either in self-accusation or, it may be, in self-defense –
Hvilke bevisa lagsens verk vara skrifvet i deras hjertan, der deras samvet bär dem vittne, och deras tankar, som sig inbördes anklaga eller ock ursaka;
16 on the day when God passes judgment on people’s inmost lives, as the good news that I tell declares that he will do through Christ Jesus.
På den dagen, när Gud menniskornas lönligheter döma skall, genom Jesum Christum, efter mitt Evangelium.
17 But, perhaps, you bear the name of ‘Jew,’ and are relying on Law, and boast of belonging to God, and understand his will,
Si, du kallas en Jude, och förlåter dig på lagen, och berömmer dig af Gudi;
18 and, having been carefully instructed from the Law, have learned to appreciate the finer moral distinctions.
Och vetst hans vilja; och efter du äst undervister i lagen, profvar du hvad bäst är;
19 Perhaps you are confident that you are a guide to the blind, a light to those who are in the dark, an instructor of the unintelligent,
Och betröster dig vara en ledare dem som blinde äro, och dem ett ljus som i mörkret äro;
20 and a teacher of the childish, because in the Law you possess the outline of all knowledge and truth.
Dem en tuktomästare, som dåraktige äro; dem en lärare, som enfaldige äro; och hafver formen till det som vetandes och rätt är i lagen.
21 Why, then, you teacher of others, don’t you teach yourself? Do you preach against stealing, and yet steal?
Nu lärer du andra, och lärer dig intet sjelf. Du predikar: Man skall intet stjäla; och du stjäl.
22 Do you forbid adultery, and yet commit adultery? Do you loathe idols, and yet plunder temples?
Du säger: Man skall icke göra hor; och du bedrifver hor. Du stygges vid afguderi; och du beröfvar Gudi det honom tillhörer.
23 Boasting, as you do, of your Law, do you dishonor God by breaking the Law?
Du berömmer dig af lagen, och vanhedrar Gud med lagsens öfverträdning;
24 For, as scripture says – ‘The Gentiles insult God’s name because of you’!
Ty för edra skull varder Guds Namn försmädadt ibland Hedningarna, såsom skrifvet är.
25 Circumcision has its value, if you are obeying the Law. But, if you are a breaker of the Law, your circumcision is no better than uncircumcision.
Omskärelsen doger, om du håller lagen; men håller du icke lagen, så är din omskärelse vorden en förhud.
26 If, then, an uncircumcised man pays regard to the requirements of the Law, won’t he, although not circumcised, be regarded by God as if he were?
Om nu förhuden håller lagsens rättfärdighet, månn icke hans förhud blifva räknad för omskärelse?
27 Indeed, the person who, owing to his birth, remains uncircumcised, and yet scrupulously obeys the Law, will condemn you, who, for all your written Law and your circumcision, are yet a breaker of the Law.
Och dermed sker då, att det som af naturen är förhud, och fullkomnar lagen, skall döma dig, som under bokstafven och omskärelsen bryter lagen.
28 For a man who is only a Jew outwardly is not a real Jew; nor is outward bodily circumcision real circumcision. The real Jew is the person who is a Jew in soul;
Ty det är icke Jude, som utvärtes är Jude; ej heller det omskärelse, som utvärtes sker på köttet;
29 and the real circumcision is the circumcision of the heart, a spiritual and not a literal thing. Such a person wins praise from God, though not from people.
Utan det är Jude, som invärtes dolder är; och hjertans omskärelse är omskärelse, den som sker i andanom, och icke efter bokstafven; hvilkens pris icke är af menniskom, utan af Gudi.
