Psalms 69
1 For the leader. On shoshannim. Of David. Save me, O God; for the waters are threatening my life.
En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.
2 I am sunk in depths of mire, where ground there is none. I am come into deep deep waters, the flood overwhelms me.
Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.
3 I am weary of crying, my throat is parched, my eyes are wasted with waiting for God.
Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.
4 More than the hairs of my head are those who wantonly hate me. More than my bones in number are those who are falsely my foes. That which I never robbed, how am I then to restore?
De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.
5 O God, you know my folly, my guilt is not hidden from you.
Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.
6 Through me let not any be shamed, who wait for you, Lord God of hosts. Through me let not those be confounded who seek you, O God of Israel.
Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.
7 It’s in your cause that I have borne taunts, and my face has been covered with shame;
Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.
8 I became to my kindred a foreigner, to my mother’s sons a stranger.
Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.
9 It was zeal for your house that consumed me, and the insults they hurled at you fell upon me.
Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.
10 When I chastened myself with fasting, they took occasion to taunt me.
Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.
11 When I put on a garment of sackcloth, they made me the theme of a taunt-song.
Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.
12 Those who sit in the gate make sport of me in the music of drunken songs.
De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.
13 But I pray to you, Lord, for a time of favor. In your great love answer me; with your loyal help, save me
Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.
14 from sinking down in the mire. Lift me out of the deep deep waters,
Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;
15 that the rushing flood may not drown me, that the deep may not swallow me up, nor the pit close her mouth upon me.
Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.
16 Answer me, Lord, in your gracious kindness, turn to me in your great compassion.
Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;
17 Hide not your face from your servant, for I am in trouble; O answer me speedily.
Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.
18 Draw near to me, redeem me; because of my enemies, ransom me.
Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.
19 You know how I am insulted; in your sight are all my foes.
Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.
20 Insult has broken my heart, past cure are my shame and confusion. For pity I looked – there was none! And for comforters, but I found none.
Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.
21 Poison they gave me for food, and to slake my thirst they gave vinegar.
Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.
22 May their table, outspread, be a trap to them, and their peace-offerings be a snare.
Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.
23 May their eyes be darkened and blind, make them shake without ceasing.
Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.
24 Pour your indignation upon them, let your burning wrath overtake them.
Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.
25 May their camp be a desolation, in their tents be there none to live.
Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.
26 For those whom you struck, they persecute, and those whom you wounded, they pain yet more.
Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.
27 Charge them with sin upon sin, may they not be acquitted by you.
Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.
28 From the book of life be they blotted, may their names not be written with the righteous.
Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.
29 Lift me, O God, by your help above my pain and misery.
Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.
30 Then will I praise God in song and magnify him with thanksgiving,
Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.
31 which shall please the Lord better than ox, or than bullock with horns and hoofs.
Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.
32 The oppressed shall rejoice at the sight. You who seek after God, let your heart revive.
De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.
33 For the Lord listens to the poor, he does not despise his prisoners.
Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.
34 Let the heavens and the earth sing his praises, the seas, and all creatures that move in them.
Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.
35 For God will bring help to Zion, and build up the cities of Judah, his people shall live there in possession.
Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.
36 His servants’ children shall have it for heritage, and those who love him shall live therein.
Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.
