Matthew 14
1 At that time Prince Herod heard of the fame of Jesus,
I den tiden hörde Herodes Tetrarcha Jesu rykte;
2 and said to his attendants, “This must be John the Baptist; he must be risen from the dead, and that is why these miraculous powers are active in him.”
Och sade till sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.
3 For Herod had arrested John, put him in chains, and shut him up in prison, to please Herodias, the wife of Herod’s brother Philip.
Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.
4 For John had said to him ‘You have no right to be living with her.’
Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lofligit hafva henne.
5 Yet, though Herod wanted to put him to death, he was afraid of the people, because they looked on John as a prophet.
Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.
6 But, when Herod’s birthday came, the daughter of Herodias danced before his guests, and so pleased Herod,
När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi.
7 that he promised with an oath to give her whatever she asked.
Derföre lofvade han henne vid en ed, att han ville gifva henne hvad hon begärade.
8 Prompted by her mother, the girl said ‘Give me here, on a dish, the head of John the Baptist.’
Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Gif mig här på ett fat Johannis Döparens hufvud.
9 The king was distressed at this; yet, because of his oath and of the guests at his table, he ordered it to be given her.
Och Konungen blef bedröfvad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfver bord med honom, böd han att det skulle gifvas henne;
10 He had John beheaded in the prison
Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufvud i häktelset.
11 and his head was brought on a dish and given to the girl, and she took it to her mother.
Och hans hufvud vardt framburet på ett fat, och gifvet pigone; och hon bar det till sina moder.
12 Then John’s disciples came, and took the body away, and buried it; and went and told Jesus.
Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofvo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det Jesu.
13 When Jesus heard of it, he left privately in a boat to a lonely spot. The people, however, heard of his going, and followed him in crowds from the towns on foot.
När Jesus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna.
14 On getting out of the boat, Jesus saw a great crowd, and his heart was moved at the sight of them; and he cured all the sick among them.
Och Jesus gick ut, och såg det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem, och gjorde deras kranka helbregda.
15 In the evening the disciples came up to him, and said, “This is a lonely spot, and the day is now far advanced; send the crowds away so that they can go to the villages, and buy themselves food.”
Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.
16 But Jesus said, “They need not go away, it is for you to give them something to eat.”
Då sade Jesus till dem: Det görs icke behof att de bortgå; gifver I dem äta.
17 “We have nothing here,” they said, “except five loaves and two fish.”
Då sade de till honom: Vi hafve här icke mer än fem bröd och två fiskar.
18 “Bring them here to me,” was his reply.
Sade han: Tager mig dem hit.
19 Jesus ordered the people to take their seats on the grass; and, taking the five loaves and the two fish, he looked up to heaven, and said the blessing, and, after he had broken the loaves, gave them to his disciples; and they gave them to the crowds.
Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de två fiskar, såg upp i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfvo så folken.
20 Everyone had sufficient to eat, and they picked up enough of the broken pieces that were left to fill twelve baskets.
Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det öfver var i styckom, tolf korgar fulla.
21 The men who ate were about five thousand in number, without counting women and children.
Och de som ätit hade voro vid femtusend män, förutan qvinnor och barn.
22 Immediately afterward Jesus made the disciples get into a boat and cross over in advance of him, while he dismissed the crowds.
Och straxt dref Jesus sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfver, så länge han skiljde folket ifrå sig.
23 After dismissing the crowds, he went up the hill by himself to pray; and, when evening fell, he was there alone.
Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg allena, till att bedja; och när aftonen kom, var han der allena.
24 The boat was by this time some miles from shore, laboring in the waves, for the wind was against her.
Men skeppet var då allaredo midt på hafvet, och led plats i vågene; förty vädret var emot.
25 Three hours after midnight, however, Jesus came towards the disciples, walking on the water.
Men i den fjerde väktene om natten kom Jesus till dem, gångandes på hafvet.
26 But, when they saw him walking on the water, they were terrified. “It is a ghost,” they exclaimed, and cried out in fear.
Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafvet, vordo de förfärade och sade: Det är ett spökelse; och ropade af räddhåga.
27 But Jesus at once spoke to them. “Courage!” he said, “It is I; do not be afraid!”
Men Jesus talade dem straxt till, och sade: Varer vid ett godt mod; det är jag, varer icke förfärade.
28 “Master,” Peter exclaimed, “if it is you, tell me to come to you on the water.”
Då svarade honom Petrus, och sade: Herre, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet.
29 Jesus said, “Come.” So Peter got down from the boat, and walked on the water, and went towards Jesus;
Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på vattnet, att han skulle komma till Jesum.
30 but, when he felt the wind, he was frightened, and, beginning to sink, cried out, “Master! Save me!”
Men när han såg att vädret var starkt, vardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: Herre, hjelp mig.
31 Instantly Jesus stretched out his hand, and caught hold of him. “You of little faith!” he said, “Why did you falter?”
Och straxt räckte Jesus ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tviflade du?
32 When they had got into the boat, the wind dropped.
Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig.
33 But the men in the boat threw themselves on their faces before him, and said, “You are indeed God’s Son.”
Men de som voro i skeppet gingo fram, och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son.
34 When they had crossed over, they landed at Gennesaret.
Och när de voro öfverfarne, kommo de uti det landet Genesaret.
35 But the people of that place, recognizing Jesus, sent out to the whole country around, and brought to him all who were ill,
Och när folket dersammastäds förnummo honom, sände de båd i hela landet deromkring, och hade alla sjuka till honom;
36 begging him merely to let them touch the tassel of his cloak; and all who touched were made perfectly well.
Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de, som togo deruppå, blefvo alle helbregda.
