Luke 23
1 Then they all rose in a body and led Jesus before Pilate.
Då stod upp hele hopen af dem, och ledde honom bort till Pilatum;
2 And they began to accuse him, “This is a man whom we found misleading our people, preventing them from paying taxes to the Emperor, and giving out that he himself is ‘Christ, a king.’”
Och begynte till att klaga på honom, sägande: Denna hafve vi beslagit dermed, att han förvänder folket, och förbjuder gifva Kejsarenom skatt, och säger sig vara Christus en Konung.
3 “Are you the king of the Jews?” Pilate asked him. “It is true,” replied Jesus.
Och Pilatus frågade honom, sägandes: Äst du Judarnas Konung? Då svarade han honom, och sade: Du säger det.
4 But Pilate, turning to the chief priests and the people, said, “I do not see anything to find fault with in this man.”
Då sade Pilatus till öfversta Presterna, och till folket: Jag finner intet brott med denna mannen.
5 But they insisted, “He is stirring up the people by his teaching all through Judea; he began with Galilee and has now come here.”
Men de höllo sitt tal fram, sägande: Han gör uppror ibland folket, lärandes öfver allt Judiska landet, begynnandes i Galileen, och sedan allt hit.
6 Hearing this, Pilate asked if the man was a Galilean;
Då Pilatus hörde nämnas Galileen, frågade han, om han var en Galileisk man.
7 and, having satisfied himself that Jesus came under Herod’s jurisdiction, he sent him to Herod, who also was at Jerusalem at the time.
Och då han förnam, att han var under Herodis välde, försände han honom till Herodes; ty han var ock i Jerusalem på den tiden.
8 When Herod saw Jesus, he was exceedingly pleased, for he had been wanting to see him for a long time, having heard a great deal about him; and he was hoping to see some sign given by him.
Då Herodes fick se Jesum, vardt han ganska glad; ty han hade i lång tid haft åstundan till att se honom; ty han hade mycket hört om honom, och hoppades få se något tecken göras af honom.
9 So he questioned him at some length, but Jesus made no reply.
Och han frågade honom om mång stycker; men han svarade honom intet.
10 Meanwhile the chief priests and the teachers of the Law stood by and vehemently accused him.
Stodo ock öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och klagade svårliga på honom.
11 And Herod, with his soldiers, treated Jesus with scorn; he mocked him by throwing a gorgeous robe around him, and then sent him back to Pilate.
Men Herodes med sitt folk föraktade honom, och begabbade honom, och klädde honom uti ett hvitt kläde, och sände honom igen till Pilatum.
12 And Herod and Pilate became friends that very day, for before that there had been ill-will between them.
Och Pilatus och Herodes vordo vänner emellan sig på samma dag; ty emellan dem hade tillförene varit ovänskap.
13 So Pilate summoned the chief priests, and the leading men, and the people,
Då kallade Pilatus tillhopa de öfversta Presterna, och föreståndarena, och folket;
14 and said to them, “You brought this man before me charged with misleading the people; and yet, for my part, though I examined him before you, I did not find this man to blame for any of the things of which you accuse him;
Och sade till dem: I hafven fått mig denna mannen, såsom den der hafver förvändt folket; och si, jag hafver förhört honom i edor närvaro, och finner dock ingen af de ogerningar med denna mannen, der I anklagen honom före;
15 nor did Herod either; for he has sent him back to us. And, as a fact, he has not done anything deserving death;
Och ej heller Herodes; ty jag försände eder till honom; och si, man kunde intet komma på honom, det döden värdt var.
16 so I will have him scourged, and then release him.”
Derföre vill jag näpsan och släppan.
Ty han skulle om högtidena gifva dem en lös.
18 But they began to shout as one man, “Kill this fellow, but release Barabbas for us.”
Då ropade hele hopen, och sade: Tag denna af vägen, och gif oss Barabbam lös;
19 (Barabbas was a man who had been put in prison for a riot that had broken out in the city and for murder.)
Den der låg i fängelset, för ett upplopps skull, som i staden skedt var, och för ett mandråp.
20 Pilate, however, wanting to release Jesus, called to them again;
Åter talade Pilatus till dem, och ville gifva Jesum lös.
21 but they kept calling out, “Crucify, crucify him!”
Då ropade de, och sade: Korsfäst, korsfäst honom.
22 “Why, what harm has this man done?” Pilate said to them for the third time. “I have found nothing in him for which he could be condemned to death. So I will have him scourged, and then release him.”
Då sade han tredje resona till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Jag finner ingen dödssak med honom; derföre vill jag näpsan, och gifvan lös.
23 But they persisted in loudly demanding his crucifixion; and their clamor gained the day.
Men de lade åt med stort rop, och begärade att han skulle korsfästas; och deras och de öfversta Presternas rop vardt ju mer och mer.
24 Pilate decided that their demand should be granted.
Då dömde Pilatus, att så ske skulle, som de begärade;
25 He released the man who had been put in prison for riot and murder, as they demanded, and gave Jesus up to be dealt with as they pleased.
Och gaf dem lös den i fängelset satt var för upploppets och dråpets skull, den de begärat hade; men Jesum öfverantvardade han deras vilja.
26 And, as they were leading Jesus away, they laid hold of Simon from Cyrene, who was on his way in from the country, and they put the cross on his shoulders, for him to carry it behind Jesus.
Och då de ledde honom ut, fingo de en fatt, som het Simon af Cyrene, den der kom af markene; honom lade de korset uppå, att han skulle bära det efter Jesum.
27 There was a great crowd of people following him, many being women who were beating their breasts and wailing for him.
Men honom följde en stor hop folk, och qvinnor, de der greto och ömkade sig öfver honom.
28 So Jesus turned and said to them, “Women of Jerusalem, do not weep for me, but weep for yourselves and for your children.
Då vände sig Jesus om till dem, och sade: I Jerusalems döttrar, gråter icke öfver mig; utan gråter öfver eder sjelfva, och öfver edor barn.
29 A time, I tell you, is coming, when it will be said – ‘Happy are the women who are barren, and those who have never borne children or nursed them!’
Ty si, de dagar varda kommande, i hvilkom de skola säga: Saliga äro de ofruktsamma, och de qveder som intet födt hafva, och de spenar som ingom hade dia gifvit.
30 At that time people will begin to say to the mountains ‘Fall on us,’ and to the hills ‘Cover us.’
Då skola de begynna säga till bergen: Faller öfver oss; och till högarna: Skyler oss.
31 If what you see is done while the tree is green, what will happen when it is dry?”
Ty är detta skedt på det färska trät, hvad skall då ske på det torra?
32 There were two others also, criminals, led out to be executed with Jesus.
Leddes der ock ut två andre ogerningsmän med honom, till att aflifvas.
33 When they had reached the place called ‘The Skull,’ there they crucified Jesus and the criminals, one on the right, and one on the left.
Och då de kommo till det rummet, som kallas hufvudskallaplatsen, der korsfäste de honom, och de ogerningsmän med honom; den ena på den högra sidon, den andra på den venstra.
34 Then Jesus said, “Father, forgive them; they do not know what they are doing.” His clothes they divided among them by casting lots.
Och sade Jesus: Fader, förlåt dem det; ty de veta icke hvad de göra. Och de bytte hans kläder, kastandes lott på dem.
35 Meanwhile the people stood looking on. Even the leading men said with a sneer, “He saved others, let him save himself, if he is God’s Christ, his chosen one.”
Och folket stod och såg uppå; och de öfverste, samt med dem, begabbade honom, sägande: Androm hafver han hulpit, hjelpe sig nu sjelfvom, om han är Christus, den Guds utkorade.
36 The soldiers, too, came up in mockery, bringing him common wine,
Begabbade honom ock krigsknektarna, och gingo till, och räckte ättiko till honom;
37 and saying as they did so, “If you are the king of the Jews, save yourself.”
Sägande: Äst du Judarnas Konung, så hjelp dig sjelf.
38 Above him were the words – ‘THIS IS THE KING OF THE JEWS.’
Var ock en öfverskrift skrifven öfver honom, med Grekiska, Latinska och Ebreiska bokstäfver: Denne är Judarnas Konung.
39 One of the criminals who were hanging beside Jesus railed at him. “Aren’t you the Christ? Save yourself and us,” he said.
Men en af de ogerningsmän, som upphängde voro, hädde honom, och sade: Äst du Christus, så hjelp dig sjelf och oss.
40 But the other rebuked him. “Haven’t you,” he said, “any fear of God, now that you are under the same sentence?
Då svarade den andre, straffade honom, och sade: Fruktar du icke heller Gud, du som äst i samma fördömelsen?
41 And we justly so, for we are only reaping our deserts, but this man has not done anything wrong.
Och är det väl rätt med oss; ty vi lide det våra gerningar värda äro; men denne hafver intet ondt gjort.
42 Jesus,” he went on, “do not forget me when you have come to your kingdom.”
Och sade han till Jesum: Herre, tänk på mig, då du kommer i ditt rike.
43 And Jesus answered, “I tell you, this very day you will be with me in Paradise.”
Och sade Jesus till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag skall du vara med mig i paradis.
44 It was nearly midday, when a darkness came over the whole country, lasting until three in the afternoon,
Och var detta vid sjette timman; och ett mörker vardt öfver hela landet, allt intill nionde timman.
45 the sun being eclipsed; and the Temple curtain was torn down the middle.
Och solen miste sitt sken; och förlåten i templet remnade midt i tu.
46 Then Jesus, with a loud cry, said, “Father, into your hands I commit my spirit.” And with these words he expired.
Och Jesus ropade med höga röst, och sade: Fader, jag befaller min anda i dina händer; och då han hade det sagt, gaf han upp andan.
47 The Roman centurion, on seeing what had happened, praised God, exclaiming, “This must have been a good man!”
Då höfvitsmannen såg hvad der skedde, prisade han Gud, och sade: Sannerliga var denne en rättfärdig man.
48 All the people who had collected to see the sight watched what occurred, and then went home beating their breasts.
Och allt folket, som dit gånget var att se härpå, då de sett hade hvad der skedde, slogo de sig för sin bröst, och gingo hem igen.
49 All the friends of Jesus had been standing at a distance, with the women who accompanied him from Galilee, watching all this.
Men alle hans kände vänner, och qvinnor, som honom följt hade af Galileen, stodo långt ifrån, och sågo derpå.
50 Now there was a man of the name of Joseph, who was a member of the Council, and who bore a good and upright character.
Och si, en man, benämnd Joseph, en rådherre, den var en god och rättfärdig man;
51 (This man had not assented to the decision and action of the Council.) He belonged to Arimathea, a town in Judea, and lived in expectation of the kingdom of God.
Och hade icke samtyckt deras råd och gerning; och han var bördig af den Judarnas stad Arimathia; den der ock åstundade efter Guds rike;
52 He now went to see Pilate, and asked for the body of Jesus;
Han gick till Pilatum, och beddes Jesu lekamen;
53 and, when he had taken it down, he wrapped it in a linen sheet, and laid him in a tomb cut out of stone, in which no one had yet been buried.
Och tog honom ned, svepte honom uti ett linkläde, och laden ned i ena graf, som uthuggen var uti sten, der än då ingen hade uti lagd varit.
54 It was the Preparation day, and just before the Sabbath began.
Och det var tillredelsedagen, och Sabbathen begynte gå uppå.
55 The women who had accompanied Jesus from Galilee followed, and saw the tomb and how the body of Jesus was laid,
Och följde der några qvinnor efter, som med honom komna voro af Galileen och besågo grafvena, och huruledes hans lekamen lagd var;
56 and then went home, and prepared spices and perfumes. During the Sabbath they rested, as directed by the commandment.
Och gingo sedan tillbaka igen, och tillredde välluktandes krydder och smörjelse; men om Sabbathen voro de stilla, som budet var i lagen.
