Jonah 3
1 This message from the Lord came to Jonah the second time,
Och Herrans ord skedde annan gång till Jona, och sade:
2 “Arise, go to that great city, Nineveh, and proclaim to it the message that I tell you.”
Statt upp, och gack in uti den stora staden Nineve, och predika honom den predikan, som jag dig säger.
3 So Jonah started for Nineveh, as the Lord commanded. Now Nineveh was so large a city that it took three days’ journey to cross it.
Då stod Jona upp, och gick bort till Nineve, såsom Herren sagt hade; men Nineve var en Guds stad, tre dagsresor stor;
4 Jonah began by going a day’s journey into the city, and he proclaimed, “Forty days more and Nineveh shall be overthrown.”
Och då Jona begynte ingå ena dagsreso in i staden, predikade han, och sade: Det är ännu fyratio dagar, och så skall Nineve förgås.
5 And the people of Nineveh believed God; and they ordered a fast and put on sackcloth, from the greatest to the least of them.
Då trodde de Ninevitiske män uppå Gud, och läto predika fasto, och drogo säcker uppå sig, både store och små.
6 And when word came to the king of Nineveh, he rose from his throne, took off his robe, dressed in sackcloth, and sat in ashes.
Och då det kom för Konungen i Nineve, stod han upp af sitt säte, och lade af sitt purpur, och tog en säck omkring sig, och satte sig i asko;
7 And he made this proclamation and published it in Nineveh: “By the decree of the king and his nobles: People, beast, herd, and flock shall not taste anything; let them not eat nor drink water.
Och lät utropa och säga i Nineve, af Konungens och hans väldigas befallning, alltså: Det skall hvarken menniska eller djur, hvarken fä eller får något smaka; och man skall intet hafva dem i bet, eller låta dem vatten dricka;
8 Let both people and animals put on sackcloth and let them cry earnestly to God; let them each turn from their evil ways and from the deeds of violence which they are doing.
Och skola taga säcker om sig, både folk och fä, och ropa stadeliga till Gud; och hvar och en vände sig ifrå sinom onda väg, och ifrå sina händers ondsko.
9 Who knows? God may relent and avert his fierce anger, so that we may not die.”
Ho vet? Gud måtte omvända sig, och ångra det, och vända sig ifrå sine grymma vrede, att vi icke förgås.
10 When God saw that they turned from their evil course, he relented the evil which he said he would do to them, and did not do it.
Då nu Gud såg deras gerningar, att de omvände sig ifrå sinom onda väg, ångrade Gudi det onda, som han talat hade att han dem göra ville; och gjorde det intet.
