John 8
1 except Jesus, who went to the Mount of Olives.
Då gick Jesus ut på Oljoberget.
2 But he went again into the Temple Courts early in the morning, and all the people came to him; and he sat down and taught them.
Och om morgonen bittida kom han åter i templet, och allt folket kom till honom; och han satte sig, och lärde dem.
3 Presently, however, the Teachers of the Law and the Pharisees brought a woman who had been caught in adultery, and placed her in the middle of the Court,
Då hade de Skriftlärde och Phariseer till honom ena qvinno, som var beslagen med hor; och när de hade ledt henne fram,
4 and said to Jesus, “Teacher, this woman was found in the act of adultery.
Sade de till honom: Mästar, denna qvinnan är beslagen med hor.
5 Now Moses, in the Law, commanded us to stone such women to death; what do you say?”
Och Mose hafver budit oss i lagen, att sådana skola stenas; men hvad säger du?
6 They said this to test him, in order to have a charge to bring against him. But Jesus stooped down, and wrote on the ground with his finger.
Detta sade de, till att försöka honom, att de kunde anklaga honom. Då böjde Jesus sig ned, och skref med fingret på jordena.
7 However, as they continued asking him, he raised himself, and said, “Let the person among you who has never done wrong throw the first stone at her.”
När de nu så stodo fast på sin frågo, reste han sig upp, och sade till dem: Hvilken af eder utan synd är, han kaste första stenen på henne;
8 And again he stooped down, and wrote on the ground.
Och böjde sig åter ned, och skref på jordena.
9 When they heard that, they went out one by one, beginning with the eldest; and Jesus was left alone with the woman in the middle of the Court.
När de detta hörde, och voro i samvetet öfvertygade, gingo de ut, hvar efter annan, begynnande på de äldsta intill de sista; och Jesus blef allena, och qvinnan der ståndandes.
10 Raising himself, Jesus said to her, “Woman, where are they? Did no one condemn you?”
När Jesus reste sig upp, och såg ingen, utan qvinnona, sade han till henne: Qvinna, hvar äro dine åklagare? Hafver ingen dömt dig?
11 “No one, Sir,” she answered. “Neither do I condemn you,” said Jesus “go, and do not sin again.”
Sade hon: Herre, ingen; sade Jesus: Icke heller dömer jag dig. Gack bort, och synda icke härefter.
12 Jesus again addressed the people. “I am the light of the world,” he said. “The person who follows me will not walk in darkness, but will have the light of life.”
Åter talade Jesus till dem, sägandes: Jag är verldenes Ljus; den mig följer, han skall icke vandra i mörkret, utan han skall få lifsens ljus.
13 “You are bearing testimony to yourself!” exclaimed the Pharisees, “your testimony is not trustworthy.”
Då sade Phariseerna till honom: Du vittnar om dig sjelf; ditt vittnesbörd är icke sant.
14 “Even if I bear testimony to myself,” answered Jesus, “my testimony is trustworthy; for I know where I came from, and where I am going; but you do not know where I come from, nor where I am going.
Svarade Jesus, och sade till dem: Om jag än vittnar om mig sjelf, så är mitt vittnesbörd sant; ty jag vet hvadan jag kommen är, och hvart jag går; men I veten icke hvadan jag kommer, och hvart jag går.
15 You judge by appearances; I judge no one.
I dömen efter köttet; jag dömer ingen.
16 Yet, even if I were to judge, my judgment would be trustworthy; because I am not alone, but the Father who sent me is with me.
Och om jag än dömde, är min dom rätt; ty jag är icke allena; utan jag och Fadren, som mig sändt hafver.
17 Why, in your own Law it is said that the testimony of two persons is trustworthy.
Är ock så skrifvet i edor lag, att tvegge menniskors vittnesbörd är sant.
18 I, who bear testimony to myself, am one, and the Father who sent me also bears testimony to me.”
Jag är den som bär vittnesbörd om mig sjelf; bär ock Fadren, som mig sändt hafver, vittnesbörd om mig.
19 “Where is your father, then?” they asked. “You know neither me nor my Father,” replied Jesus. “If you had known me, you would have also known my Father.”
Då sade de till honom: Hvar är din Fader? Jesus svarade: I kännen hvarken mig eller min Fader. Om I känden mig, då känden I ock min Fader.
20 These statements Jesus made in the Treasury, while teaching in the Temple Courts. Yet no one arrested him, for his time had not then come.
Dessa ord talade Jesus vid offerkistona, lärandes i templet; och ingen tog fatt på honom, ty hans tid var icke ännu kommen.
21 Jesus again spoke to the people. “I am going away,” he said, “and you will look for me, but you will die in your sin; you cannot come where I am going.”
Då sade åter Jesus till dem: Jag går bort, och I skolen söka mig, och skolen dö uti edra synder. Dit jag går, kunnen I icke komma.
22 “Is he going to kill himself,” the people exclaimed, “that he says – ‘You cannot go where I am going’?”
Då sade Judarna: Månn han då vilja dräpa sig sjelf, medan han säger: Dit jag går, kunnen I icke komma?
23 “You,” added Jesus, “are from below, I am from above; you are of this present world, I am not;
Och han sade till dem: I ären nedanefter, och jag är ofvanefter; I ären af desso verldene, jag är icke af desso verldene.
24 and so I told you that you would die in your sins, for, unless you believe that I am what I am, you will die in your sins.”
Så hafver jag nu sagt eder, att I skolen dö i edra synder; ty om I icke tron, att det är jag, skolen I dö i edra synder.
25 “Who are you?” they asked. “Why ask exactly what I have been telling you?” said Jesus.
Då sade de till honom: Ho äst du? Och Jesus sade till dem: Aldraförst jag, som talar med eder.
26 “I have still much that concerns you to speak of and to pass judgment on; yet he who sent me may be trusted, and I speak to the world only of the things which I have heard from him.”
Jag hafver mycket, som jag måtte tala, och döma om eder; men den mig sändt hafver, är sannfärdig, och det jag hafver hört af honom, det talar jag i verldene.
27 They did not understand that he meant the Father.
Men de förstodo icke, att han talade till dem om Fadren.
28 So Jesus added, “When you have lifted up the Son of Man, then you will understand that I am what I am, and that I do nothing of myself, but that I say just what the Father has taught me.
Då sade Jesus till dem: När I hafven upphöjt menniskones Son, då skolen I förstå att det är jag, och att jag gör intet af mig sjelf; utan hvad Fadren hafver lärt mig, det talar jag.
29 Moreover, he who sent me is with me; he has not left me alone; for I always do what pleases him.”
Och den mig sändt hafver, är med mig. Fadren låter mig icke blifva allena; ty jag gör alltid det honom täckt är.
30 While he was speaking in this way, many came to believe in him.
När han detta talade, trodde månge på honom.
31 So Jesus went on to say to those who had believed him, “If you remain constant to my message, you are truly my disciples;
Då sade Jesus till de Judar, som trodde på honom: Om I blifven vid min ord, så ären I mine rätte Lärjungar;
32 and you will find out the truth, and the truth will set you free.”
Och I skolen förstå sanningen; och sanningen skall göra eder fri.
33 “We are descendants of Abraham,” was their answer, “and have never yet been in slavery to anyone. What do you mean by saying ‘you will be set free’?”
De svarade honom: Vi äre Abrahams säd, och hafve aldrig någors trälar varit; huru säger då du: I skolen varda fri?
34 “In truth I tell you,” replied Jesus, “everyone who sins is a slave to sin.
Svarade dem Jesus: Sannerliga, sannerliga säger jag eder, att hvar och en, som syndena gör, han är syndenes träl.
Men trälen blifver icke i huset evinnerliga; sonen blifver evinnerliga. (aiōn g165)
36 If, then, the Son sets you free, you will be free indeed!
Om Sonen gör eder fri, så ären I rättsliga fri.
37 I know that you are descendants of Abraham; yet you are seeking to put me to death, because my message finds no place in your hearts.
Jag vet, att I ären Abrahams säd: men I faren efter att döda mig; ty mitt tal hafver intet rum i eder.
38 I tell you what I have myself seen in the presence of my Father; and you, in the same way, do what you have learned from your father.”
Jag talar det jag hafver sett när minom Fader; och I gören det I hafven sett när edar fader.
39 “Our father is Abraham,” was their answer. “If you are Abraham’s children,” replied Jesus, “do what Abraham did.
Svarade de, och sade till honom: Abraham är vår fader. Sade Jesus till dem: Voren I Abrahams barn, då gjorden I Abrahams gerningar.
40 But, as it is, you are seeking to put me to death – a man who has told you the truth as he heard it from God. Abraham did not act in that way.
Nu faren I efter att döda mig, som är den man, den eder hafver sagt sanningena, hvilka jag hört hafver af Gudi; det gjorde icke Abraham.
41 You are doing what your own father does.” “We are not bastards,” they said, “we have one Father – God himself.”
I gören edars faders gerningar. Då sade de till honom: Vi äre icke oägta födde; vi hafve en Fader, nämliga Gud.
42 “If God were your Father,” Jesus replied, “you would have loved me, for I came out from God, and now am here; and I have not come of myself, but he sent me as his messenger.
Jesus sade till dem: Vore Gud edar Fader, så älskaden I ju mig; ty af Gudi är jag utgången och kommen; ty jag är icke heller kommen af mig sjelf; men han hafver mig sändt.
43 How is it that you do not understand what I say? It is because you cannot bear to listen to my message.
Hvi kännen I icke mitt tal? Ty I kunnen icke höra mitt tal.
44 As for you, you are children of your father the devil, and you are determined to do what your father loves to do. He was a murderer from the first, and did not stand by the truth, because there is no truth in him. Whenever he lies, he does what is natural to him; because he is a liar, and the father of lying.
I ären af den fadren djefvulen, och edars faders begär viljen I efterfölja; han hafver varit en mandråpare af begynnelsen, och blef icke ståndandes i sanningene; ty sanningen är icke i honom. När han talar lögnena, talar han af sitt eget; ty han är lögnaktig, och dess fader.
45 But, as for me, it is because I speak the truth to you that you do not believe me.
Men efter det jag säger eder sanningena, tron I mig intet.
46 Which of you can convict me of sin? Why then don’t you believe me, if I am speaking truth?
Hvilken af eder straffar mig för synd? Säger jag nu eder sanningena, hvi tron I mig icke?
47 The person who comes from God listens to God’s teaching; the reason why you do not listen is because you do not come from God.”
Den der af Gudi är, han hörer Guds ord; derföre hören I icke, att I icke ären af Gudi.
48 “Aren’t we right, after all,” replied the people, “in saying that you are a Samaritan, and are possessed by a demon?”
Då svarade Judarna, och sade till honom: Säge vi icke rätt, att du äst en Samarit, och hafver djefvulen?
49 “I am not possessed by a demon,” Jesus answered, “but I am honoring my Father; and yet you dishonor me.
Jesus svarade: Jag hafver icke djefvulen; men jag prisar min Fader, och I hafven försmädat mig.
50 Not that I am seeking honor for myself; there is one who is seeking my honor, and he decides.
Jag söker icke efter min pris; den är väl till, som derefter söker, och dömer.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som gömmer mitt tal, han skall icke se döden till evig tid. (aiōn g165)
52 “Now we are sure that you are possessed by a demon,” the people replied. “Abraham died, and so did the prophets; and yet you say ‘If anyone lays my message to heart, they will never know death.’ (aiōn g165)
Då sade Judarna till honom: Nu hafve vi förstått, att du hafver djefvulen. Abraham är döder, och Propheterna, och du säger: Hvilken som gömmer min ord, han skall icke smaka döden evinnerliga. (aiōn g165)
53 Are you greater than our ancestor Abraham, who died? And the prophets died too. Whom do you make yourself out to be?”
Äst du mer än vår fader Abraham, som döder är? Propheterna äro ock döde; hvem gör du dig sjelfvan?
54 “If I do honor to myself,” answered Jesus, “such honor counts for nothing. It is my Father who does me honor – and you say that he is your God;
Jesus svarade: Är det så, att jag prisar mig sjelf, så är min pris intet; min Fader är den som mig prisar, hvilken I sägen vara eder Gud.
55 and yet you have not learned to know him; but I know him; and, if I were to say that I do not know him, I should be a liar like you; but I do know him, and I lay his message to heart.
Och I kännen honom dock intet; men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, vorde jag en ljugare, lika som I; men jag känner honom, och håller hans tal.
56 Your ancestor Abraham rejoiced that he would see my day; and he did see it, and was glad.”
Abraham edar fader fröjdades, att han skulle få se min dag; han såg honom, och vardt glad.
57 “You are not fifty years old yet,” the people exclaimed, “and have you seen Abraham?”
Då sade Judarna till honom: Femtio år hafver du icke ännu, och Abraham hafver du sett!
58 “In truth I tell you,” replied Jesus, “before Abraham existed I was.”
Jesus sade till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Förr än Abraham var född, är jag.
59 At this they took up stones to throw at him; but Jesus hid himself, and left the Temple Courts.
Då togo de upp stenar, till att kasta honom. Men Jesus gömde sig undan; och gick ut af templet.
