Hebrews 2

1 Therefore we must give still more heed to what we were taught, so we do not drift away.

Derföre skole vi dess bätter taga vara på det oss sagdt är, att vi tilläfventyrs icke förderfves.

2 For, if the message which was delivered by angels had its authority confirmed, so that every offense against it, or neglect of it, met with a fitting requital,

Ty vardt det ordet fast, som genom Änglarna taladt var; och all öfverträdelse och olydighet hafver fått sin rätta lön;

3 how can we, of all people, expect to escape, if we disregard so great a salvation? It was the Master who at the outset spoke of this salvation, and its authority was confirmed for us by those who heard him,

Huru skole vi undfly, om vi sådana salighet icke akte? hvilken, sedan hon först predikad vardt af Herranom, är kommen in på oss, af dem som det hört hade;

4 while God himself added his testimony to it by signs, and marvels, and many different miracles, as well as by imparting the Holy Spirit as he saw fit.

Och Gud hafver gifvit vittnesbörd dertill med tecken, under, och mångahanda krafter och med den Helga Andas utskiftelse, efter hans vilja.

5 God has not given to angels the control of that future world of which we are speaking!

Ty han hafver icke undergifvit Änglomen den tillkommande verldena, der vi om tale.

6 No; a writer has declared somewhere – ‘What are mere mortals that you should remember them? Or human beings that you should care for them?

Men en betygar enstäds, och säger: Hvad är menniskan, att du tänker på honom; eller menniskones Son, att du söker honom?

7 You have made them, for a while, lower than angels; with glory and honor you have crowned them; you have set them over all that your hands have made;

Du hafver en liten tid låtit honom öfvergifven vara af Änglarna; med äro och pris hafver du krönt honom, och satt honom öfver dina händers verk;

8 you have placed all things beneath their feet.’ This ‘placing of everything’ under humanity means that there was nothing which was not placed under them. As yet, however, we do not see everything placed under humanity.

All ting hafver du lagt under hans fötter. I det han nu all ting hafver honom underlagt, hafver han intet undantagit, det honom icke underlagdt är. Dock se vi icke ännu all ting vara honom underlagd.

9 What our eyes do see is Jesus, who was made for a while lower than angels, now, because of his sufferings and death, crowned with glory and honor; so that his tasting the bitterness of death should, in God’s loving kindness, be on behalf of all humanity.

Men Jesum, som en liten tid hafver öfvergifven varit af Änglarna, se vi, för dödsens lidandes skull, krönt vara med äro och pris; på det han af Guds nåd skulle smaka döden för alla.

10 It was, indeed, fitting that God, for whom and through whom all things exist, should, when leading many children to glory, make the author of their salvation perfect through suffering.

Ty det höfde honom, för hvilkens skull all ting äro, och genom hvilken all ting äro, den der mång barn till härlighet fört hade, att han deras salighets höfdinga skulle, genom lidande, fullkommen göra.

11 For he who purifies, and those whom he purifies, all spring from One; and therefore he is not ashamed to call them his brothers and sisters.

Efter den som helgar, och de som helgade varda, äro alle af enom; derföre skämmes han ock icke kalla dem bröder;

12 He says – ‘I will tell of your name to my brothers and sisters, in the midst of the congregation I will sing your praise.’

Sägandes: Jag vill förkunna ditt Namn minom brödrom, och midt i församlingen prisa dig;

13 And again – ‘As for me, I will put my trust in God.’ And yet again – ‘See, here am I and the children whom God gave me.’

Och åter: Jag vill sätta min tröst till honom; och åter: Si, jag och barnen, som Gud mig gifvit hafver.

14 Therefore, since human nature is the common heritage of the children, Jesus also shared it, in order that by death he might render powerless him whose power lies in death – that is, the devil –

Efter barnen hafva kött och blod, är ock han dess delaktig vorden; på det han skulle genom döden nederlägga honom, som döden i våld hade, det är djefvulen;

15 and so might deliver all those who, from fear of death, had all their lives been living in slavery.

Och göra dem fri, som i allt sitt lefverne, genom dödsens räddhåga, måste trälar vara.

16 It was not, surely, to the help of the angels that Jesus came, but to the help of the descendants of Abraham.

Ty han tager ingenstäds på sig Änglarna; utan Abrahams säd tager han på sig.

17 And consequently it was necessary that he should in all points be made like his brothers and sisters, in order that he might prove a merciful as well as a faithful high priest in humanity’s relations with God, for the purpose of expiating the sins of his people.

Derföre måste han i all stycke vara bröderna lik; på det han skulle vara barmhertig, och en trogen öfverste Prest för Gudi, att försona folkens synder.

18 The fact that he himself suffered under temptation enables him to help those who are tempted.

Ty deraf att han vardt pint och frestad, kan han hjelpa dem som frestas.