Acts 7
1 Then the high priest asked, “Is this true?”
Och översteprästen frågade: »Förhåller detta sig så?»
2 Stephen replied, “Brothers and fathers, hear what I have to say. God, who manifests himself in the glory, appeared to our ancestor Abraham when he was in Mesopotamia, and before he settled in Haran, and said to him –
Då sade han: »Bröder och fäder, hören mig. Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham, medan han ännu var i Mesopotamien, och förrän han bosatte sig i Karran,
3 ‘Leave your country and your people, and come into the country that I will show you.’
och sade till honom: 'Gå ut ur ditt land och från din släkt, och drag till det land som jag skall visa dig.'
4 And so Abraham left the country of the Chaldaeans and settled in Haran; and from there, after his father’s death, God caused him to migrate into this country, in which you are now living.
Då gick han åstad ut ur kaldéernas land och bosatte sig i Karran. Sedan, efter han faders död, bjöd Gud honom att flytta därifrån till detta land, där I nu bon.
5 God did not at that time give him any part of it, not even a foot of ground. But he promised to give him possession of it and his descendants after him, though at that time he had no child.
Han gav honom ingen arvedel däri, icke ens så mycket som en fotsbredd, men lovade att giva det till besittning åt honom och åt hans säd efter honom; detta var på den tid då han ännu icke hade någon son.
6 God’s words were these – ‘Abraham’s descendants will live in a foreign country, where they will be enslaved and ill-treated for four hundred years.
Och vad Gud sade var detta, att hans säd skulle leva såsom främlingar i ett land som icke tillhörde dem, och att man skulle göra dem till trälar och förtrycka dem i fyra hundra år.
7 But I myself will judge the nation, to which they will be enslaved,’ God said, ‘and after that they will leave the country and worship me in this place.’
'Men det folk vars trälar de bliva skall jag döma', sade Gud; 'sedan skola de draga ut och hålla gudstjänst åt mig på denna plats.'
8 Then God made with Abraham the covenant of circumcision; and under it Abraham became the father of Isaac, and circumcised him when he was eight days old; and Isaac became the father of Jacob; and Jacob of the Twelve Patriarchs.
Och han upprättade ett omskärelsens förbund med honom. Och så födde han Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak födde Jakob, och Jakob födde våra tolv stamfäder.
9 The Patriarchs, out of jealousy, sold Joseph into slavery in Egypt; but God was with him,
Och våra stamfäder avundades Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom
10 and delivered him out of all his troubles, and enabled him to win favor and show wisdom before Pharaoh, king of Egypt, who appointed him Governor of Egypt and of his whole household.
och frälste honom ur allt hans betryck och lät honom finna nåd och gav honom vishet inför Farao, konungen i Egypten; och denne satte honom till herre över Egypten och över hela sitt hus.
11 Then a famine spread over the whole of Egypt and Canaan, causing great distress, and our ancestors could find no food.
Och hungersnöd kom över hela Egypten och Kanaan med stort betryck, och våra fäder kunde icke få något att äta.
12 Hearing, however, that there was corn in Egypt, Jacob sent our ancestors there on their first visit.
Men när Jakob fick höra att bröd fanns i Egypten, sände han våra fäder åstad dit, en första gång.
13 In the course of their second visit, Joseph revealed himself to his brothers, and his family became known to Pharaoh.
Sedan, när de för andra gången kommo dit, blev Josef igenkänd av sina bröder, och Farao fick kunskap och Josefs släkt.
14 Then Joseph sent an urgent invitation to his father Jacob and to his relatives, seventy-five persons in all;
Därefter sände Josef åstad och kallade till sig sin fader Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer.
15 and so Jacob went down into Egypt. There he died, and our ancestors also,
Och Jakob for ned till Egypten; och han dog där, han såväl som våra fäder.
16 and their bodies were removed to Shechem, and laid in the tomb which Abraham had bought for a sum of money from the sons of Hamor in Shechem.
Och man förde dem därifrån till Sikem och lade dem i den grav som Abraham för en summa penningar hade köpt av Emmors barn i Sikem.
17 As the time drew near for the fulfillment of the promise which God had made to Abraham, the people increased largely in numbers in Egypt,
Och alltefter som tiden nalkades att det löfte skulle uppfyllas, som Gud hade givit Abraham, växte folket till och förökade sig i Egypten,
18 until a new king, who knew nothing of Joseph, came to the throne.
till dess en ny konung över Egypten uppstod, en som icke visste av Josef.
19 This king acted deceitfully towards our people and ill-treated our ancestors, making them abandon their own infants, so that they should not be reared.
Denne konung gick listigt till väga mot vårt folk och förtryckte våra fäder och drev dem till att utsätta sina späda barn, för att dessa icke skulle bliva vid liv.
20 It was just at this time that Moses was born. He was an exceedingly beautiful child, and for three months was brought up in his own father’s house;
Vid den tiden föddes Moses, och han 'var ett vackert barn' inför Gud. Under tre månader fostrades han i sin faders hus;
21 and, when he was abandoned, the daughter of Pharaoh found him and brought him up as her own son.
sedan, när han hade blivit utsatt, lät Faraos dotter hämta honom till sig och uppfostra honom såsom sin egen son.
22 So Moses was educated in all the learning of the Egyptians, and proved his ability both by his words and actions.
Och Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom och var mäktig i ord och gärningar.
23 When he was in his fortieth year, he resolved to visit his fellow Israelites;
Men när han blev fyrtio år gammal, fick han i sinnet att besöka sina bröder, Israels barn.
24 and, seeing an Israelite ill-treated, he defended him, and avenged the man, who was being wronged, by striking down the Egyptian.
När han då såg att en av dem led orätt, tog han den misshandlade i försvar och hämnades honom, i det att han slog ihjäl egyptiern.
25 He thought his own people would understand that God was using him to save them; but they failed to do so.
Nu menade han att hans bröder skulle förstå att Gud genom honom ville bereda dem frälsning; men de förstodo det icke.
26 The next day he again appeared on the scene, when some of them were fighting, and tried to make peace between them. ‘Men,’ he said, ‘you are brothers; how is it that you are ill-treating one another?’
Dagen därefter kom han åter fram till dem, där de tvistade, och ville förlika dem och sade: 'I män, I ären ju bröder; varför gören I då varandra orätt?'
27 But the man who was ill-treating his fellow workman pushed Moses aside saying – ‘Who made you a ruler and judge over us?
Men den som gjorde orätt mot sin landsman stötte bort honom och sade: 'Vem har satt dig till hövding och domare över oss?
28 Do you mean to make away with me as you did yesterday with that Egyptian?’
Kanske du vill döda mig, såsom du i går dödade egyptiern?'
29 At these words Moses took to flight, and became an exile in Midian; and there he had two sons born to him.
Vid det talet flydde Moses bort och levde sedan såsom främling i Madiams land och födde där två söner.
30 Forty years had passed when there appeared to him, in the desert of Mount Sinai, an angel in a flame of fire in a bush.
Och när fyrtio är äter voro förlidna, uppenbarade sig för honom, i öknen vid berget Sinai, en ängel i en brinnande törnbuske.
31 When Moses saw it, he was astonished at the vision; but on his going nearer to look at it more closely, the voice of the Lord was heard to say –
När Moses såg detta, förundrade han sig över synen; och då han gick fram för att se vad det var, hördes Herrens röst:
32 ‘I am the God of your ancestors, the God of Abraham, Isaac, and Jacob.’ Moses trembled, and did not dare to look.
'Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' Då greps Moses av bävan och dristade sig icke att se dit.
33 Then the Lord said to him – ‘Take your sandals off your feet, for the spot where you are standing is holy ground.
Och Herren sade till honom: 'Lös dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark.
34 I have seen the oppression of my people who are in Egypt, and heard their groans, and I have come down to deliver them. Come now and I will send you into Egypt.’
Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och deras suckan har jag hört, och jag har stigit ned för att rädda dem. Därför må du nu gå åstad; jag vill sända dig till Egypten.
35 This same Moses, whom they had disowned with the words – ‘Who made you a ruler and a judge?’ was the man whom God sent to be both a ruler and a deliverer, under the guidance of the angel that had appeared to him in the bush.
Denne Moses, som de hade förnekat, i det de sade: 'Vem har satt dig till hövding och domare?', honom sände Gud att vara både en hövding och en förlossare, genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.
36 He it was who led them out, after he had shown wonders and signs in Egypt, in the Red Sea, and in the desert during forty years.
Det var han som förde ut dem, och som gjorde under och tecken i Egyptens land och i Röda havet och i öknen, under fyrtio år.
37 This was the Moses who said to the people of Israel – ‘God will raise up for you, from among yourselves, a prophet, as he raised up me.’
Det var samme Moses som sade till Israels barn: 'En profet skall Gud låta uppstå åt eder, av edra bröder, en som är mig lik.'
38 He, too, it was who was present at the assembly in the desert, with the angel who talked to him on Mount Sinai, and with our ancestors, and who received living truths to impart to you.
Det var och han, som under den tid då menigheten levde i öknen, både var hos ängeln, som talade med honom på berget Sinai, och tillika hos våra fäder; och han undfick levande ord för att giva dem åt eder.
39 Yet our ancestors refused him obedience; more than that, they rejected him, and in their hearts turned back to Egypt,
Men våra fäder ville icke bliva honom lydiga, utan stötte bort honom och vände sig med sina hjärtan mot Egypten
40 while they said to Aaron – ‘Make us Gods who will lead the way for us, since, as for this Moses who has brought us out of Egypt, we do not know what has become of him.’
och sade till Aron: 'Gör oss gudar, som kunna gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Moses, som förde oss ut ur Egyptens land.'
41 That was the time when they made the calf and offered sacrifice to their idol, and held festivities in honor of their own handiwork!
Och de gjorde i de dagarna en kalv och buro sedan fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk.
42 So God turned from them and left them to the worship of the Starry Host, as is written in the book of the prophets – ‘Did you offer victims and sacrifices to me, house of Israel, all those forty years in the desert?
Då vände Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelens härskara, såsom det är skrivet i Profeternas bok: 'Framburen I väl åt mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio åren i öknen, I av Israels hus?
43 You took with you the tent where Moloch is worshiped and the star of the god Rephan – the images which you had made to worship. Therefore I will exile you beyond Babylon.’
Nej, I buren Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som I hade gjort för att tillbedja. Därför skall jag låta eder föras åstad ända bortom Babylon.'
44 Our ancestors had the tent where they worshiped God in the desert, constructed, just as he who spoke to Moses had directed him to make it, after the model which he had seen.
Våra fäder hade vittnesbördets tabernakel i öknen, så inrättat, som han som talade till Moses hade förordnat att denne skulle göra det, efter den mönsterbild som han hade fått se.
45 This tent, which was handed down to them, was brought into this country by our ancestors who accompanied Joshua (at the conquest of the nations that God drove out before their advance), and remained here until the time of David.
Och våra fäder togo det i arv och förde det sedan under Josua hitin, när de togo landet i besittning, efter de folk som Gud fördrev för våra fäder. Så var det ända till Davids tid.
46 David found favor with God, and prayed that he might provide the God of Jacob with a place to reside.
Denne fann nåd inför Gud och bad att han måtte finna 'ett rum till boning' åt Jakobs Gud.
47 But it was Solomon who built a house for God.
Men det var Salomo som fick bygga ett hus åt honom.
48 Yet it is not in buildings made by hands that the Most High dwells. As the prophet says –
Dock, den Högste bor icke i hus som äro gjorda med händer, ty det är såsom profeten säger:
49 ‘The heavens are a throne for me, and the earth a stool for my feet. What manner of house will you build me, asks the Lord, or what place is there where I may rest?
'Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, säger Herren, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad?
50 Was it not my hand that made all these things?’
Min hand har ju gjort allt detta.'
51 Stubborn people, heathen in heart and ears, you are for ever resisting the Holy Spirit; your ancestors did it, and you are doing it still.
I hårdnackade, med oomskurna hjärtan och öron, I stån alltid emot den helige Ande, I likaväl som edra fäder.
52 Which of the prophets escaped persecution at their hands? They killed those who foretold the coming of the righteous one; of whom you, in your turn, have now become the betrayers and murderers –
Vilken av profeterna hava icke edra fäder förföljt? De hava ju dräpt dem som förkunnade att den Rättfärdige skulle komma, han som I själva nu haven förrått och dräpt,
53 you who received the Law as transmitted by angels and yet failed to keep it.”
I som fingen lagen eder given genom änglars försorg, men icke haven hållit den.»
54 As they listened to this, the Council grew frantic with rage, and gnashed their teeth at Stephen.
När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade i sina hjärtan och beto sina tänder samman mot honom.
55 He, filled as he was with the Holy Spirit, fixed his eyes intently on the heavens, and saw the glory of God and Jesus standing at God’s right hand.
Men han, full av helig ande, skådade upp mot himmelen och fick se Guds härlighet och såg Jesus stå på Guds högra sida.
56 “Look,” he exclaimed, “I see heaven open and the Son of Man standing at God’s right hand!”
Och han sade: »Jag ser himmelen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.»
57 At this, with a loud shout, they stopped their ears and all rushed on him, forced him outside the city,
Då skriade de med hög röst och höllo för sina öron och stormade alla på en gång emot honom
58 and began to stone him, the witnesses laying their clothes at the feet of a young man named Saul.
och förde honom ut ur staden och stenade honom. Och vittnena lade av sina mantlar vid en ung mans fötter, som hette Saulus.
59 And they stoned Stephen, while he cried to the Lord, “Lord Jesus! Receive my spirit!”
Så stenade de Stefanus, under det att han åkallade och sade: »Herre Jesus, tag emot min ande.»
60 Falling on his knees, he called out loudly, “Lord! Do not charge them with this sin;” and with these words he fell asleep.
Och han föll ned på sina knän och ropade med hög röst: »Herre, tillräkna dem icke denna synd.» Och när han hade sagt detta, avsomnade han.
