Acts 4
1 While Peter and John were still speaking to the people, the chief priest, with the officer in charge at the Temple and the Sadducees, came up to them,
Då de nu talade till folket, kommo dertill Presterna, och föreståndaren i templet, och de Sadduceer;
2 much annoyed because they were teaching the people, and because, through Jesus, they were preaching the resurrection from the dead.
Och togo det illa vid sig, att de lärde folket, och förkunnade, i Jesu, uppståndelsen ifrå de döda;
3 They arrested the apostles and, as it was already evening, had them placed in custody until the next day.
Och togo fatt på dem, och satte dem i häktelse, till annan dagen; ty det var redo aftonen.
4 Many, however, of those who had heard the apostles’ message became believers in Christ, the number of the men alone amounting to about five thousand.
Men månge af dem, som orden hört hade, trodde; och vardt talet på männerna vid femtusend.
5 The next day, a meeting of the leaders of the people, the elders, and the teachers of the Law was held in Jerusalem.
Så begaf det sig dagen derefter, att deras öfverste och äldste, och Skriftlärde i Jerusalem;
6 There were present Annas the high priest, Caiaphas, John, Alexander, and all who were of High-Priestly rank.
Och Hannas öfverste Prest, och Caiphas, och Johannes, och Alexander, och så månge som voro af öfversta Prestaslägtet, församlade sig;
7 They had Peter and John brought before them, and questioned them. “By what power,” they asked, “Or in whose name have men like you done this thing?”
Och hade dem fram för sig, och frågade dem: Af hvad magt, eller i hvad namn, hafven I detta gjort?
8 Then, Peter, filled with the Holy Spirit, said, “Leaders of the people and elders,
Petrus, full med den Helga Anda, sade till dem: I öfverste för folket, och äldste i Israel;
9 since we are on our trial today for a kind act done to a helpless man, and are asked in what way the man here before you has been cured,
Efter vi i dag blifve dömde för denna välgerningen på denna sjuka mannen, genom hvilka han är helbregda vorden;
10 let me tell you all and all the people of Israel, that it is by the name of Jesus Christ of Nazareth, whom you crucified and whom God raised from the dead – it is, I say, by his name that this man stands here before you lame no longer.
Så skall det eder allom vetterligit vara, och allo Israels folke, att genom Jesu Christi Nazareni Namn, den I korsfäst hafven, den Gud uppväckt hafver ifrå de döda, står nu denne helbregda för eder.
11 Jesus is ‘the stone which, scorned by you the builders, has yet become the corner stone.’
Han är den stenen, som af eder, byggningsmännerna, förkastad är; och är vorden en hörnsten;
12 And salvation is in him alone; for there is no other name in the whole world, given to people, to which we must look for our salvation.”
Och i ingom androm är salighet; ty det är icke heller något annat Namn under himmelen menniskomen gifvet, i hvilko vi skole salige varda.
13 When the Council saw how boldly Peter and John spoke, and found that they were uneducated men of humble station, they were surprised, and realized that they had been companions of Jesus.
När de sågo sådana allvarlighet i Petro och Johanne, och funno dock att de voro olärde och lekmän, förundrade de sig, och drogo känslo på dem, att de hade varit med Jesus.
14 But, when they looked at the man who had been healed, standing there with them, they had nothing to say.
Och mannen sågo de ståndandes der när dem, som helbregda var gjorder; ty de kunde der intet emot säga;
15 So they ordered them out of court, and then began consulting together.
Utan bödo dem gå ut af Rådet, och handlade sedan emellan sig;
16 “What are we to do to these men?” they asked one another. “That a remarkable sign has been given through them is obvious to everyone living in Jerusalem, and we cannot deny it.
Sägande: Hvad skole vi göra åt dessa männerna? Ty ett uppenbart tecken är gjordt af dem, och är kunnigt allom dem som bo i Jerusalem; och vi kunne icke neka det.
17 But, to prevent this thing from spreading further among the people, let us warn them not to speak in this name any more to anyone whatever.”
Men på det att det icke skall vidare utkomma ibland folket, vilje vi allvarliga förbjuda dem, att de härefter icke tala i detta Namnet för någro mennisko.
18 So they called the apostles in, and ordered them not to speak or teach in the name of Jesus.
Och de kallade dem, och bödo, att de ingalunda mer tala eller lära skulle i Jesu Namn.
19 But Peter and John replied, “Whether it is right, in the sight of God, to listen to you rather than to him – judge for yourselves,
Då svarade Petrus och Johannes, och sade till dem: Om det är rättfärdigt för Gudi, att vi höre eder mer än Gud, derom mån I sjelfve döma.
20 for we cannot help speaking of what we have seen and heard.”
Ty vi kunne icke förtiga det vi sett och hört hafve.
21 However, after further warnings, the Council set them at liberty, not seeing any safe way of punishing them, because of the people, for they were all praising God for what had occurred;
Då hotade de dem, och läto gå dem, intet finnandes huruledes de kunde pina dem, för folkets skull; ty alle prisade Gud för det som skedt var.
22 for the man who was the subject of this miraculous cure was more than forty years old.
Ty mannen var öfver fyratio år, på hvilkom detta helbregda tecknet skedt var.
23 After they had been set at liberty, the apostles went to their friends and told them what the chief priests and the elders had said to them.
Sedan de läto dem gå, kommo de till sina, och kungjorde dem allt det de öfverste Presterna och äldste till dem sagt hade.
24 All who heard their story, moved by a common impulse, raised their voices to God in prayer: “Sovereign Lord, it is you who has made the heavens, the earth, the sea, and everything that is in them,
Då de det hörde, upphofvo de endrägteliga sina röst till Gud, och sade: Herre, du äst Gud, som gjort hafver himmel och jord, hafvet, och allt det som deruti är;
25 and who, by the lips of our ancestor, your servant David, who spoke under the influence of the Holy Spirit, have said – ‘Why did the nations rage, and the peoples form vain designs?
Du, som genom din tjenares Davids mun sagt hafver: Hvi hafva Hedningarna upprest sig, och folket tagit sig före det fåfängt är?
26 The kings of the earth set their array, and its rulers gathered together, against the Lord and against his Christ.’
Jorderikes Konungar trädde tillhopa, och Förstarna församlade sig ihop, emot Herran, och emot hans Christ.
27 There have indeed gathered together in this city against your holy servant Jesus, whom you has consecrated the Christ, not Herod and Pontius Pilate only, but the nations and the people of Israel besides –
Sannerliga församlade sig emot din heliga Son, Jesum, den du smort hafver, både Herodes, och Pontius Pilatus, med Hedningarna och Israels folk;
28 yet only to do what you, by your power and of your own will, did long ago destine to be done.
Till att göra hvad din hand och råd tillförene beslutit hade, att ske skulle.
29 Now, therefore, Lord, mark their threats, and enable your servants, with all fearlessness, to tell your message,
Och nu, Herre, se till deras trug, och gif dina tjenare, att de med all tröst tala din ord;
30 while you stretch out your hand to heal, and cause signs and wonders to take place through the name of your holy servant Jesus.”
Uträckandes dina hand dertill, att sundhet, och tecken, och under måga göras genom din heliga Sons Jesu Namn.
31 When their prayer was ended, the place in which they were assembled was shaken; and they were all filled with the Holy Spirit, and began to tell God’s message fearlessly.
Och då de bedit hade, rördes rummet, der de uti församlade voro; och de vordo alle fulle af dem Helga Anda, och talade Guds ord med tröst.
32 The whole body of those who had become believers in Christ were of one heart and mind. Not one of them claimed any of his goods as his own, but everything was held for the common use.
Och uti hela hopen, som trodde, var ett hjerta och en själ; och ingen af dem sade något vara sitt af det han ägde; utan all ting voro dem menlig.
33 The apostles continued with great power to bear their testimony to the resurrection of the Lord Jesus, and God’s blessing rested on them all abundantly.
Och Apostlarna båro med stora kraft vittnesbörd till Herrans Jesu Christi uppståndelse; och stor nåd var öfver dem alla.
34 Nor was there anyone in need among them, for all who were owners of land or houses sold them, and brought the proceeds of the sales
Och ingen var heller ibland dem, som något fattades; ty så månge, som åkrar eller hus ägde, de sålde dem, och båro värdet för det som de sålt hade;
35 and laid them at the apostles’ feet; and then everyone received a share in proportion to his wants.
Och lade fram för Apostlarnas fötter; och delades hvarjom och enom, efter som honom behof var.
36 A Levite of Cyprian birth, named Joseph, (who had received from the apostles the additional name of ‘Barnabas’ – which means ‘The Consoler,’)
Men Joses, som ock kallades af Apostlarna Barnabas, det uttydt är, hugsvalelsens son, en Levit, bördig af Cypren;
37 Sold a farm that belonged to him, and brought the money and laid it at the apostles’ feet.
Han hade en åker, den sålde han; och bar fram värdet, och ladet för Apostlarnas fötter.
