2 Corinthians 3
1 Are we beginning to commend ourselves again? Or are we like some who need letters of commendation to you, or from you?
Skole vi då åter begynna prisa oss sjelfva? Eller behöfve vi, såsom någre andre, prisbref till eder, eller ock prisbref ifrån eder?
2 You yourselves are our letter – a letter written on our hearts, and one which everybody can read and understand.
I ären vårt bref, beskrifvet uti vår hjertan, hvilket kändt och läset varder af alla menniskor;
3 All can see that you are a letter from Christ delivered by us, a letter written, not with ink, but with the Spirit of the living God, not on tablets of stone, but on tablets of human hearts.
Efter I bevisen, att I ären Christi bref, beredt genom vår tjenst, och skrifvet icke med bläck, utan med lefvandes Guds Anda; icke i taflor af sten, utan i hjertans taflor af kött.
4 This, then, is the confidence in regard to God that we have gained through the Christ.
Men en sådan tröst hafve vi till Gud, genom Christum;
5 I do not mean that we are fit to form any judgment by ourselves, as if on our own authority;
Icke att vi beqvämlige äro af oss sjelfvom något tänka, såsom af oss sjelfvom; men äre vi till något beqvämlige, så är det af Gudi;
6 our fitness comes from God, who himself made us fit to be assistants of a new covenant, of which the substance is, not a written Law, but a Spirit. For the written Law means death, but the Spirit gives life.
Hvilken ock oss beqvämliga gjort hafver till att föra dess Nya Testamentsens ämbete; icke bokstafsens, utan Andans; ty bokstafven dödar, men Anden gör lefvande.
7 If the system of religion which involved death, embodied in a written Law and engraved on stones, began amid such glory, that the Israelites were unable to gaze at the face of Moses because of its glory, though it was but a passing glory,
Hade nu det ämbetet klarhet, som genom bokstafven dödar, och i stenar utgrafvet är, så att Israels barn icke kunde se på Mose ansigte, för hans ansigtes klarhets skull, den dock återvänder;
8 will not the religion that confers the Spirit have still greater glory?
Hvi skulle icke mycket mer det ämbetet, som Andan gifver, hafva klarhet?
9 For, if there was a glory in the religion that involved condemnation, far greater is the glory of the religion that confers righteousness!
Ty om det ämbete, som fördömelse predikar, hafver klarhet; mycket mer går det ämbete öfver i klarhet, som rättfärdighet predikar.
10 Indeed, that which then had glory has lost its glory, because of the glory which surpasses it.
Och dertillmed, det som förklaradt vardt, var dock i denna måtton lika som intet förklaradt, emot denna öfversvinneliga klarheten.
11 And, if that which was to pass away was attended with glory, far more will that which is to endure be surrounded with glory!
Ty hade det klarhet, som återvänder, mycket mer hafver det klarhet, som varaktigt är.
12 With such a hope as this, we speak with all plainness;
Efter vi nu sådant hopp hafve, äre vi mycket dristige;
13 unlike Moses, who covered his face with a veil, to prevent the Israelites from gazing at the disappearance of what was passing away.
Och göre icke såsom Moses, den ett täckelse hängde för sitt ansigte, så att Israels barn icke kunde se uppå dess ända, som återvänder;
14 But their minds were slow to learn. Indeed, to this very day, at the public reading of the old covenant, the same veil remains; only for those who are in union with Christ does it pass away.
Utan deras sinnen äro förstockade; ty allt intill denna dag blifver samma täckelse oborttaget öfver gamla Testamentet, när de läsat, hvilket i Christo återvänder.
15 But, even to this day, whenever Moses is read, a veil lies on their hearts.
Men intill denna dag, då Moses läsen varder, hänger täckelset för deras hjerta.
16 Yet, whenever someone turns to the Lord, the veil is removed.
Men om de omvände sig till Herran, så vorde täckelset borttaget.
17 And the Lord is the Spirit, and, where the Spirit of the Lord is, there is freedom.
Ty Herren är en Ande; der nu Herrans Ande är, der är frihet.
18 And all of us, with faces from which the veil is lifted, seeing, as if reflected in a mirror, the glory of the Lord, are being transformed into his likeness, from glory to glory, as it is given by the Lord, the Spirit.
Men nu skåde vi alle, såsom uti en spegel, Herrans klarhet med upptäckt ansigte; och vi varde förklarade uti samma beläte, ifrå den ena klarhetene till den andra, såsom af Herrans Anda.
