Luke 2
1 About that time an edict was issued by the Emperor Augustus that a census should be taken of the whole Empire.
Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.
2 (This was the first census taken while Quirinius was Governor of Syria).
Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.
3 And everyone went to his own town to be registered.
Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.
4 Among others Joseph went up from the town of Nazareth in Galilee to Bethlehem, the town of David, in Judea – because he belonged to the family and house of David –
Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,
5 to be registered with Mary, his engaged wife, who was about to become a mother.
för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.
6 While they were there her time came,
Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.
7 and she gave birth to her first child, a son. And because there was no room for them in the inn, she swathed him round and laid him in a manger.
Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.
8 In that same countryside were shepherds out in the open fields, watching their flocks that night,
I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.
9 when an angel of the Lord suddenly stood by them, and the glory of the Lord shone around them; and they were seized with fear.
Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.
10 ‘Have no fear,’ the angel said. ‘For I bring you good news of a great joy in store for all the nation.
Men ängeln sade till dem: "Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.
11 This day there has been born to you, in the town of David, a Saviour, who is Christ and Lord.
Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.
12 And this will be the sign for you. You will find the infant swathed, and lying in a manger.’
Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba."
13 Then suddenly there appeared with the angel a multitude of the heavenly Host, praising God, and singing –
I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:
14 ‘glory to God on high, and on earth peace among those in whom he finds pleasure.’
"Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!"
15 Now, when the angels had left them and gone back to heaven, the shepherds said to one another, ‘Let us go at once to Bethlehem, and see this thing that has happened, of which the Lord has told us.’
När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: "Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss."
16 So they went quickly, and found Mary and Joseph, and the infant lying in a manger;
Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.
17 and, when they saw it, they told of all that had been said to them about this child.
Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.
18 All who heard the shepherds were astonished at their story,
Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.
19 while Mary treasured in her heart all that they said, and thought about it often.
Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.
20 And the shepherds went back, giving glory and praise to God for all that they had heard and seen. It had all happened as they had been told.
Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.
21 Eight days after the birth of the child, when it was time to circumcise him, he received the name Jesus – the name given him by the angel before his conception.
När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv.
22 When the period of purification of mother and child, required by the Law of Moses, came to an end, his parents took the child up to Jerusalem to present him to the Lord,
Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren,
23 in compliance with the Law of the Lord that every firstborn male will be dedicated to the Lord,
enligt den föreskriften i Herrens lag, att "allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren",
24 and also to offer the sacrifice required by the Law of the Lord – a pair of turtle-doves or two young pigeons.
så ock för att offra "ett par duvor eller två unga turturduvor", såsom stadgat var i Herrens lag.
25 There was at that time in Jerusalem a man named Simeon, a righteous and devout man, who lived in constant expectation of Israel’s consulation, and under the guidance of the Holy Spirit.
I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom.
26 It had been revealed to him by the Holy Spirit that he should not die until he had seen the Lord’s Christ.
Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde.
27 Moved by the Spirit, Simeon came into the Temple Courts, and, when the parents brought in the child Jesus, to do for him what was customary under the Law,
Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen,
28 Simeon himself took the child in his arms, and blessed God, and said:
då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade:
29 ‘Now, Lord, you will let your servant go, according to your word, in peace,
"Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord,
30 for my eyes have seen the salvation
ty mina ögon hava sett din frälsning,
31 which you have prepared in the sight of all nations –
vilken du har berett till att skådas av alla folk:
32 a light to bring light to the Gentiles, and to be the glory of your people Israel.’
ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel."
33 While the child’s father and mother were wondering at what was said about him,
Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom.
34 Simeon gave them his blessing, and said to Mary, the child’s mother, ‘This child is appointed to be the cause of the fall and rise of many in Israel, and to be a sign much spoken against –
Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: "Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt.
35 Yes, the sword will pierce your own heart – and so the thoughts in many minds will be disclosed.’
Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara."
36 There was also a prophet named Hannah, a daughter of Phanuel and of the tribe of Asher. She was far advanced in years, having lived with her husband for seven years after marriage,
Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru,
37 and then a widow, until she had reached the age of eighty-four. She never left the Temple Courts, but, fasting and praying, worshiped God night and day.
och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag.
38 At that moment she came up, and began publicly to thank God and to speak about the child to all who were looking for the deliverance of Jerusalem.
Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem.
39 When the child’s parents had done everything required by the Law of the Lord, they returned to Galilee to their own town of Nazareth.
Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.
40 The child grew and became strong and wise, and the blessing of God was on him.
Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.
41 Every year the child’s parents used to go to Jerusalem at the Passover Festival.
Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem.
42 When Jesus was twelve years old, they went according to custom to Jerusalem,
När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden.
43 and had finished their visit; but, when they started to return, the boy Jesus remained behind in Jerusalem, without their knowing it.
Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill.
44 Thinking that he was with their fellow travellers, they went one day’s journey before searching for him among their relatives and acquaintances;
De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner.
45 and then, as they did not find him, they returned to Jerusalem, searching everywhere for him.
När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom.
46 It was not until the third day that they found him in the Temple Courts, sitting among the teachers, now listening to them, now asking them questions.
Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem;
47 All who listened to him marvelled at his intelligence and his answers.
och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar.
48 His parents were amazed when they saw him, and his mother said to him, ‘My child, why have you treated us like this? Your father and I have been searching for you in great distress.’
När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: "Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro."
49 ‘What made you search for me?’ he answered. ‘Didn’t you know that I must be in my Father’s house?’
Då sade han till dem: "Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?"
50 His parents did not understand what he meant.
Men de förstodo icke det som han talade till dem.
51 However he went down with them to Nazareth, and submitted himself to their control; and his mother treasured all that was said in her heart.
Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta.
52 And Jesus grew in wisdom as he grew in years, and gained the blessing of God and people.
Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor.
