2 Corinthians 12
1 I must boast! It is unprofitable; but I will pass to visions and revelations given by the Lord.
Jag måste ytterligare berömma mig. Väl är sådant icke eljest nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som hava beskärts mig av Herren.
2 I know a man in union with Christ, who, fourteen years ago – whether in the body or out of the body I do not know; God knows – was caught up (this man of whom I am speaking) to the third heaven.
Jag vet om en man som är i Kristus, att han för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himmelen; huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det.
3 And I know that this man – whether in the body or separated from the body I do not know; God knows –
Ja, jag vet om denne man, att han -- huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det --
4 Was caught up into Paradise, and heard unspeakable things of which no human being may tell.
jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick höra outsägliga ord, sådana som det icke är lovligt för en människa att uttala.
5 About such a man I will boast, but about myself I will not boast except as regards my weaknesses.
I fråga om den mannen vill jag berömma mig, men i fråga om mig själv vill jag icke berömma mig, om icke av min svaghet.
6 Yet if I choose to boast, I will not be a fool; for I will be speaking no more than the truth. But I refrain, in case anyone should credit me with more than he can see in me or hear from me, and because of the marvellous character of the revelations.
Visserligen skulle jag icke vara en dåre, om jag ville berömma mig själv, ty det vore sanning som jag då skulle tala; men likväl avhåller jag mig därifrån, för att ingen skall hava högre tankar om mig än skäligt är, efter vad han ser hos mig eller hör av mig.
7 It was for this reason, and to prevent my thinking too highly of myself, that a thorn was sent to pierce my flesh – an instrument of Satan to discipline me – so that I should not think too highly of myself.
Och för att jag icke skall förhäva mig på grund av mina övermåttan höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i mitt kött, en Satans ängel, som skall slå mig i ansiktet, för att jag icke skall förhäva mig.
8 About this I three times entreated the Lord, praying that it might leave me.
Att denne måtte vika ifrån mig, därom har jag tre gånger bett till Herren.
9 But his reply has been – “My help is enough for you; for my strength attains its perfection in the midst of weakness.” Most gladly, then, will I boast all the more of my weaknesses, so that the strength of the Christ may overshadow me.
Men Herren har sagt till mig; »Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet.» Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma och vila över mig.
10 That is why I delight in weakness, ill treatment, hardship, persecution, and difficulties, when borne for Christ. For, when I am weak, then it is that I am strong!
Ja, därför finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nöd, i förföljelse, i ångest för Kristi skull; ty när jag är svag, då är jag stark.
11 I have been ‘playing the fool!’ It is you who drove me to it. For it is you who ought to have been commending me! Although I am nobody, in no respect did I prove inferior to the most eminent apostles.
Så har jag nu gjort mig till en dåre; I haven själva nödgat mig därtill. Jag hade ju bort få gott vitsord av eder; ty om jag än är ett intet, så har jag dock icke i något stycke stått tillbaka för dessa så övermåttan höga »apostlar».
12 The marks of the true apostle were exhibited among you in constant endurance, as well as by signs, by marvels, and by miracles.
De gärningar som äro en apostels kännemärken hava ock med all uthållighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och kraftgärningar.
13 In what respect, I ask, were you treated worse than the other churches, unless it was that, for my part, I refused to become a burden to you? Forgive me the wrong I did to you!
Och haven I väl i något stycke blivit tillbakasatta för de andra församlingarna? Dock, kanhända i det stycket, att jag för min del icke har legat eder till last? Den oförrätten mån I då förlåta mig.
14 Remember, this is the third time that I have made every preparation to come to see you, and I will refuse to be a burden to you; I want, not your money, but you. It is not the duty of children to put by for their parents, but of parents to put by for their children.
Se, det är nu tredje gången som jag står redo att komma till eder. Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert söker jag, utan eder själva. Och barnen äro ju icke pliktiga att spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen.
15 For my part, I will most gladly spend, and be spent, for your welfare. Can it be that the more intensely I love you the less I am to be loved?
Och för min del vill jag gärna för edra själar både offra vad jag äger och låta mig själv offras hel och hållen. Om jag nu så högt älskar eder, skall jag väl därför bliva mindre älskad?
16 You will admit that I was not a burden to you but you say that I was ‘crafty’ and caught you ‘by a trick’!
Dock, det kunde ju vara så, att jag visserligen icke själv hade betungat eder, men att jag på en listig omväg hade fångat eder, jag som är så illfundig.
17 Do you assert that I took advantage of you through any of those whom I have sent to you?
Har jag då verkligen, genom någon av dem som jag har sänt till eder, berett mig någon orätt vinning av eder?
18 I urged Titus to go, and I sent another follower with him. Did Titus take any advantage of you? Didn’t we live in the same Spirit, and tread in the same footsteps?
Sant är att jag bad Titus fara och sände med honom den andre brodern. Men icke har väl Titus berett mig någon orätt vinning av eder? Hava vi icke båda vandrat i en och samme Ande? Hava vi icke båda gått i samma fotspår?
19 Have you all this time been fancying that it is to you that we are making our defence? No, it is in the sight of God, and in union with Christ, that we are speaking. And all this, dear friends, is to build up your characters;
Nu torden I redan länge hava menat att det är inför eder som vi försvara oss. Nej, det är inför Gud, i Kristus, som vi tala, men visserligen alltsammans för att uppbygga eder, I älskade.
20 for I am afraid that perhaps, when I come, I may find that you are not what I want you to be, and, on the other hand, that you may find that I am what you do not want me to be. I am afraid that I may find quarrelling, jealousy, ill feeling, rivalry, slandering, backbiting, self-assertion, and disorder.
Ty jag fruktar att jag vid min ankomst till äventyrs icke skall finna eder sådana som jag skulle önska, och att jag själv då av eder skall befinnas vara sådan som I icke skullen önska. Jag fruktar att till äventyrs kiv, avund, vrede, genstridighet, förtal, skvaller, uppblåsthet och oordning råda bland eder.
21 I am afraid that, on my next visit, my God may humble me in regard to you, and that I may have to mourn over many who have long been sinning, and have not repented of the impurity, immorality, and sensuality, in which they have indulged.
Ja, jag fruktar att min Gud skall låta mig vid min ankomst åter bliva förödmjukad genom eder, och att jag skall få sörja över många av dem som förut hava syndat, och som ännu icke hava känt ånger över den orenhet och otukt och lösaktighet som de hava övat.
