Psalms 129

1 Many times they have afflicted me from my youth up. Let Israel [God prevails] now say,

En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

2 many times they have afflicted me from my youth up, yet they have not prevailed against me.

De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

3 The plowers plowed on my back. They made their furrows long.

De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

4 Adonai is righteous. He has cut apart the cords of the wicked.

Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

5 Let them be disappointed and turned backward, all those who hate Zion [Mountain ridge, Marking].

Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

6 Let them be as the grass on the housetops, which withers before it grows up;

Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

7 with which the reaper does not fill his hand, nor he who binds sheaves, his bosom.

Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

8 Neither do those who go by say, “The blessing of Adonai be on you. We bless you in Adonai’s name.”

Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.