Genesis 19
1 The two angels came to Sodom [Burning] at evening. Lot [Veil, Covering] sat in the gate of Sodom [Burning]. Lot [Veil, Covering] saw them, and rose up to meet them. He bowed himself with his face to the earth,
Och de två Änglarne kommo om aftonen till Sodom; och Lot satt i Sodom i portenom. Och då han såg dem, stod han upp emot dem, och bugade sig med sitt ansigte neder på jordene.
2 and he said, “See now, my lords, please turn aside into your servant’s house, stay all night, wash your feet, and you can rise up early, and go on your way.” They said, “No, but we will stay in the street all night.”
Och sade: Si Herre, kommer uti edar tjenares hus, och blifver der öfver nattena; låter två edra fötter, och i morgon stån I bittida upp, och faren edar väg. De sade: Nej, men vi vilje blifva öfver nattena på gatone.
3 He urged them greatly, and they came in with him, and entered into his house. He made them a feast, and baked matzah ·unleavened bread·, and they ate.
Då nödgade han dem fast, och de gingo in med honom, och de kommo uti hans hus: Och han gjorde dem en måltid, och bakade dem osyradt bröd, och de åto.
4 But before they lay down, the men of the city, the men of Sodom [Burning], surrounded the house, both young and old, all the people from every quarter.
Men förra än de lade sig, kommo de män af stadenom Sodom, och omhvärfde huset, unge och gamle, och allt folket tillhopa.
5 They called to Lot [Veil, Covering], and said to him, “Where are the men who came in to you this night? Bring them out to us, that we may have sex with them.”
Och kallade Lot ut, och sade till honom: Hvar äro männerne, som till dig ingångne äro i denna nattene? Låt dem gå här ut till oss, att vi måge känna dem.
6 Lot [Veil, Covering] went out to them to the door, and shut the door after him.
Lot gick ut till dem för dörrene, och smällde dörrena igen efter sig.
7 He said, “Please, my brothers, don’t act so wickedly.
Och sade: Ack käre bröder, görer icke så illa.
8 See now, I have two virgin daughters. Please let me bring them out to you, and you may do to them what seems good to you. Only don’t do anything to these men, because they have come under the shadow of my roof.”
Si, jag hafver två döttrar, de hafva ännu ingen man känt, dem vill jag få ut till eder, och farer med dem som eder täckes; att I ju intet ondt gören dessa männerna; ty derföre äro de ingångne under mitt taks skugga.
9 They said, “Stand back!” Then they said, “This one fellow came in to live as a foreigner, and he appoints himself a judge. Now will we deal worse with you, than with them!” They pressed hard on the man Lot [Veil, Covering], and came near to break the door.
Men de sade: Kom hit. Då sade de: Äst du icke allena en främling härinne, och vill nu regera? Nu väl, vi vilje göra dig mera ondt än dem. Och de trängde sig hårdeliga med våld in på mannen Lot, och de lupo till, och ville slå upp dörrena.
10 But the men reached out their hand, and brought Lot [Veil, Covering] into the house to them, and shut the door.
Men männerne räckte handen ut, och togo Lot in till sig i huset, och smällde dörrena till.
11 They struck the men who were at the door of the house with blindness, both small and great, so that they wearied themselves to find the door.
Och männerna, som för dörrene voro af huset, slogo de med blindhet, både små och stora, så att de icke kunde finna dörrena.
12 The men said to Lot [Veil, Covering], “Do you have anybody else here? Sons-in-law, your sons, your daughters, and whoever you have in the city, bring them out of the place:
Och männerne sade till Lot: Hafver du ock härinne några mågar, eller söner, eller döttrar? Alla de, som dig tillhöra i stadenom, dem haf här utu detta rummet.
13 for we will destroy this place, because the outcry against them has grown great before Adonai that Adonai has sent us to destroy it.”
Ty vi skole förgöra detta rummet, derföre, att deras rop är stort för Herranom, och Herren hafver utsändt oss till att förgöra dem.
14 Lot [Veil, Covering] went out, and spoke to his sons-in-law, who were pledged to marry his daughters, and said, “Get up! Get out of this place, for Adonai will destroy the city.” But he seemed to his sons-in-law to be joking.
Då gick Lot ut, och talade med sina mågar, som skulle hafva hans döttrar, och sade: Görer redo, och går utu detta rum: förty Herren skall förgöra denna stad. Men dem syntes det vara gabberi.
15 When the morning came, then the angels hurried Lot [Veil, Covering], saying, “Get up! Take your wife, and your two daughters who are here, lest you be consumed in the depravity (moral evil) of the city.”
När nu morgonrodnen uppgick, skyndade Änglarne på Lot, att han skulle låta sig lida, och sade: Gör redo, tag dina hustru, och dina två döttrar, som du hafver, att du ock icke förgås uti denna stadsens missgerningom.
16 But he lingered; and the men grabbed his hand, his wife’s hand, and his two daughters’ hands, Adonai being merciful to him; and they took him out, and set him outside of the city.
Som han ännu fördröjde, togo männerne honom vid handena, och hans hustru, och hans två döttrar, efter Herren ville skona dem, och ledde honom ut, och läto honom ut för staden.
17 It came to pass, when they had taken them out, that he said, “Escape for your life! Don’t look behind you, and don’t stay anywhere in the plain. Escape to the mountains, lest you be consumed!”
Och som de hade haft honom ut, sade de: Förvara dina själ, och se icke tillbaka, och statt icke i alla denna ängd; men på berget undsätt dig, att du icke förgås.
18 Lot [Veil, Covering] said to them, “Oh, not so, my lord.
Då sade Lot till dem: Ack nej, min Herre.
19 See now, your servant has found chen ·grace· in your sight, and you have magnified your chesed ·loving-kindness·, which you have shown to me in saving my life. I can’t escape to the mountain, lest evil overtake me, and I die.
Si, efter din tjenare hafver funnit nåd för din ögon, så gör dock dina barmhertighet stora, som du på mig bevist hafver, att du skulle behålla mina själ vid lif: Jag kan icke förvara mig på bergena, mig måtte något ondt vederkomma, att jag blefve död.
20 See now, this city is near to flee to, and it is a little town. Oh let me escape there, is not it a little one?, and there I will be safe.”
Si, der är en stad icke långt hädan, der jag in fly må, och han är liten, der vill jag förvara mig; är han dock liten, att min själ må der blifva vid lif.
21 He said to him, “Behold, I have granted your request concerning this thing also, that I will not overthrow the city of which you have spoken.
Då sade han till honom: Si, i desse stycke hafver jag ock sett till dig, att jag icke vill omstörta den staden, der du om talade.
22 Hurry, escape there, for I can’t do anything until you get there.” Therefore the name of the city was called Zoar [Small].
Låt lida dig, och förvara dig der; ty jag kan intet göra, till dess du kommer der in. Deraf är den staden nämnd Zoar.
23 The sun had risen on the earth when Lot [Veil, Covering] came to Zoar [Small].
Och solen var uppgången på jordene, då Lot kom in uti Zoar.
24 Then Adonai caused sulfur and fire to rain down upon Sodom [Burning] and Gomorrah [Rebellious people, Tyrants] from Adonai out of the sky.
Då lät Herren regna svafvel och eld ifrå Herranom af himmelen, öfver Sodom och Gomorra.
25 He overthrew those cities, all the plain, all the inhabitants of the cities, and that which grew on the ground.
Och omstörte de städer i alla den ängden, och alla de, som i städerna bodde, och allt det på landena växt var.
26 But his wife looked back from behind him, and she became a pillar of salt.
Och hans hustru såg tillbaka, och vardt en saltstod.
27 Abraham [Father of a multitude] got up early in the morning to the place where he had stood before Adonai.
Men Abraham stod upp om morgonen bittida, på det rummet, der han förr hade ståndet för Herranom;
28 He looked toward Sodom [Burning] and Gomorrah [Rebellious people, Tyrants], and toward all the land of the plain, and looked, and saw that the smoke of the land went up as the smoke of a furnace.
Och såg ut emot Sodom och Gomorra, och allt landet i den ängden, och fick se, att der uppgick ett damb af landena, lika som en rök af en ugn.
29 When God destroyed the 'Ieyr HaKikar [Cities of the Round], God remembered Abraham [Father of a multitude], and sent Lot [Veil, Covering] out of the middle of the overthrow, when he overthrew the cities in which Lot [Veil, Covering] lived.
Ty då Gud omstörte de städer i den ängdene, tänkte han på Abraham, och frälste Lot utu de städer, som han omstörte, der Lot uti bodde.
30 Lot [Veil, Covering] went up out of Zoar [Small], and lived in the mountain, and his two daughters with him; for he was afraid to live in Zoar [Small]. He lived in a cave with his two daughters.
Och Lot for utu Zoar, och blef på bergena med båda sina döttrar; ty han fruktade att blifva i Zoar: Och låg uti ene bergskrefvo, han och båda hans döttrar.
31 The firstborn said to the younger, “Our father is old, and there is not a man in the earth to come in to us in the way of all the earth.
Då sade den äldsta till den yngsta: Vår fader är gammal, och ingen man är mer på jordene, som till oss ingå kan, efter alla verldenes sedvänjo.
32 Come, let’s make our father drink wine, and we will lie with him, that we may preserve our father’s family line.”
Kom, låt oss gifva vår fader dricka vin, och läggom oss när honom, att vi mågom behålla säd af vår fader.
33 They made their father drink wine that night: and the firstborn went in, and lay with her father. He didn’t know when she lay down, nor when she arose.
Och så gåfvo de deras fader dricka vin i den nattene. Och den äldsta gick in, och lade sig när sinom fader; och han vardt intet varse, när hon lade sig, ej heller när hon stod upp.
34 It came to pass on the next day, that the firstborn said to the younger, “Behold, I lay last night with my father. Let us make him drink wine again, tonight. You go in, and lie with him, that we may preserve our father’s family line.”
Om morgonen sade den äldsta till den yngsta: Si, jag låg i går när min fader, låt oss ock i denna nattene gifva honom dricka vin, att du ock må gå in till honom, och lägga dig när honom, att vi behålle säd af vår fader.
35 They made their father drink wine that night also. The younger went and lay with him. He didn’t know when she lay down, nor when she got up.
Och så gåfvo de desslikes i den nattene sin fader dricka vin: Och den yngsta gick ock in, och lade sig när honom; och han vardt det intet varse, när hon lade sig ned, ej heller när hon stod upp.
36 Thus both of Lot [Veil, Covering]’s daughters were with child by their father.
Och så vordo de båda Lots döttrar hafvande af sin fader.
37 The firstborn bore a son, and named him Moab [From father]. He is the father of the Moabites [Descendants of From father] to this day.
Och den äldsta födde en son, den hon kallade Moab; af honom kommo de Moabiter, allt intill denna dag.
38 The younger also bore a son, and called his name Ben Ammi [Son of my people]. He is the father of the children of Ammon [Tribal people] to this day.
Och den yngsta födde ock en son, och hon kallade hans namn Ammi barn; af honom kommo Ammons barn, allt intill denna dag.
