Deuteronomy 1

1 These are the words which Moses [Drawn out] spoke to all Israel [God prevails] beyond the Jordan [Descender] in the wilderness, in the Arabah over against Suf, between Paran, Tophel, Laban [White], Hazeroth, and Dizahab.

Desse äro de ord, som Mose talade till hela Israel på hinsidon Jordan i öknene, på den markene emot röda hafvet, emellan Paran och Tophel, Laban, Hazeroth och Disahab;

2 It is eleven days’ journey from Horeb [Desert] by the way of Mount Seir to Kadesh Barnea [Consecrated Son-inconstant].

Ellofva dagsresor ifrå Horeb, den vägen om Seirs berg intill KadesBarnea.

3 In the fortieth year, in the eleventh month Shevat ·Staff / Rod / Royal scepter·, on the first day of the month, Moses [Drawn out] spoke to the children of Israel [God prevails], according to all that Adonai had given Moses [Drawn out], words of enjoinings to them;

Och det skedde i fyrationde årena, på första dagen i den ellofte månadenom; då talade Mose med Israels barn, allt det Herren honom till dem budit hade;

4 after he had struck Sihon the king of the Amorites [Descendants of Talkers], who lived in Heshbon, and Og the king of Bashan, who lived in Ashtaroth, at Edrei.

Sedan att han hade slagit Sihon, de Amoreers Konung, som i Hesbon bodde; dertill Og, Konungen i Basan, som i Astaroth och i Edrei bodde.

5 Beyond the Jordan [Descender], in the land of Moab [From father], Moses [Drawn out] began to declare this Torah ·Teaching·, saying,

På hinsidon Jordan, i de Moabiters lande, begynte Mose utlägga denna lagen, och sade:

6 “Yahweh Eloheikhem [Yahweh our God] spoke to us in Horeb [Desert], saying, ‘You have lived long enough at this mountain.

Herren vår Gud talade med oss på Horebs berg, och sade: I hafven länge nog varit vid detta berget.

7 Turn, and take your journey, and go to the hill country of the Amorites [Descendants of Talkers], and to all the places near there, in the Arabah, in the hill country, and in the lowland, and in the South, and by the seashore, the land of the Canaanites [Descendants of Humbled], and Lebanon, as far as the great river, the river Euphrates [Fruitful].

Vänder eder, och drager åstad, att I mån komma till de Amoreers berg, och till alla deras grannar, till mark, på berg och i dalar, söderut, och emot hafsens hamn, i Canaans lande, och till berget Libanon, allt intill den stora älfvena Phrath.

8 Behold, I have set the land before you. Go in and possess the land which Adonai swore to your fathers, to Abraham [Father of a multitude], to Isaac [Laughter], and to Jacob [Supplanter], to give to them and to their offspring after them.’”

Si, jag hafver gifvit eder landet, som för eder ligger; går derin, och intager det, såsom Herren edra fäder, Abraham, Isaac och Jacob, svorit hafver, att han dem, och deras säd efter dem, det gifva ville.

9 I spoke to you at that time, saying, “I am not able to bear you myself alone.

Då sade jag till eder på samma tiden: Jag förmår icke allena utstå med eder;

10 Adonai your God has multiplied you, and behold, you are today as the stars of the sky for multitude.

Förty Herren edar Gud hafver förökat eder, så att I på denna dag ären såsom stjernornas tal på himmelen.

11 Adonai, the God of your fathers, make you a thousand times as many as you are, and bless you, as he has promised you!

Herren edra fäders Gud göre eder ännu mång tusend mer, och välsigne eder, såsom han eder sagt hafver.

12 How can I myself alone bear your problems, your burdens, and your strife?

Huru kan jag allena sådana mödo, och tunga, och trätor, draga af eder?

13 Take wise men of understanding and well known according to your tribes, and I will make them heads over you.”

Tager utaf eder visa och förståndiga män, de som ibland edra slägter bekände äro, dem vill jag uppsätta eder för höfvitsmän.

14 You answered me, and said, “The thing which you have spoken is good to do.”

Då svaraden I mig, och saden: Det är en god ting, der du om talar, att du göra vill.

15 So I took the heads of your tribes, wise men, and known, and made them heads over you, captains of thousands, and captains of hundreds, and captains of fifties, and captains of tens, and officers, according to your tribes.

Så tog jag de yppersta af edra slägter, visa och bekända män, och satte dem öfver eder till höfvitsmän, öfver tusende, öfver hundrade, öfver femtio, öfver tio, och ämbetsmän i edra slägter;

16 I enjoined your judges at that time, saying, “Sh'ma ·Hear obey· cases between your brothers, and judge righteously between a man and his brother, and the foreigner who is living with him.

Och böd edra domare på samma tid, och sade: Förhörer edra bröder, och dömer rätt emellan hvar man och hans broder, och främlingen.

17 You shall not show partiality in judgment; you shall sh'ma ·hear obey· the small and the great alike. You shall not be afraid of the face of man, for the judgment is God’s. The case that is too hard for you, you shall bring to me, and I will sh'ma ·hear obey· it.”

I skolen ingen person anse i domen; utan skolen höra den litsla såsom den stora, och icke hafva försyn för någons mans person; ty domsämbetet hörer Gudi till. Om någor sak varder eder för svår, den låter komma till mig, att jag må den höra.

18 I enjoined you at that time all the things which you should do.

Alltså böd jag eder på den tiden allt det I göra skullen.

19 We traveled from Horeb [Desert], and went through all that great and terrible wilderness which you saw, by the way to the hill country of the Amorites [Descendants of Talkers], as Yahweh Eloheikhem [Yahweh our God] enjoined us; and we came to Kadesh Barnea [Consecrated Son-inconstant].

Så drogo vi ut ifrå Horeb, och vandrade genom den hela öknena, den stor och grufvelig är, såsom I sett hafven, uppå den vägen till de Amoreers berg, såsom Herren vår Gud oss budit hade; och kommo intill KadesBarnea.

20 I said to you, “You have come to the hill country of the Amorites [Descendants of Talkers], which Yahweh Eloheikhem [Yahweh our God] gives to us.

Då sade jag till eder: I ären komne intill de Amoreers berg, det Herren vår Gud oss gifva skall.

21 Behold, Adonai your God has set the land before you. Go up, take possession, as Adonai, the God of your fathers, has spoken to you. Don’t be afraid, neither be dismayed.”

Si, landet före dig, hvilket Herren din Gud dig gifvit hafver! Drag ditupp, och tag det in, såsom Herren dina fäders Gud dig sagt hafver; frukta dig intet, och grufva dig intet.

22 You came near to me, everyone of you, and said, “Let us send men before us, that they may search the land for us, and bring us word again of the way by which we must go up, and the cities to which we shall come.”

Så kommen I till mig alle, och saden: Låt oss sända några män framför oss, som bespeja oss landet, och säga oss igen, hvilken vägen vi skole draga derin, och de städer, der vi inkomma skole.

23 The thing pleased me well. I took twelve men of you, one man for every tribe.

Det nöjde mig väl; och tog utaf eder tolf män, utaf hvart slägtet en.

24 They turned and went up into the hill country, and came to the valley of Eshcol, and spied it out.

Då de samme gingo åstad, och drogo upp på berget, och kommo till den bäcken Escol, så skådade de det;

25 They took some of the fruit of the land in their hands, and brought it down to us, and brought us word again, and said, “It is a good land which Yahweh Eloheikhem [Yahweh our God] gives to us.”

Och togo landsens frukt med sig, och båro neder till oss, och bådade oss igen, och sade: Landet är godt, som Herren vår Gud oss gifvit hafver.

26 Yet you wouldn’t go up, but rebelled against the order of Adonai your God.

Men I villen icke draga ditupp, och blefven Herrans edor Guds orde ohörsamme;

27 You murmured in your tents, and said, “Because Adonai hated us, he has brought us out of the land of Egypt [Abode of slavery], to deliver us into the hand of the Amorites [Descendants of Talkers], to destroy us.

Och knorraden i edor tjäll, och saden: Herren är oss hätsk, derföre hafver han fört oss utur Egypti land, på det han skall gifva oss i de Amoreers händer, till att förgöra oss.

28 Where are we going up? Our brothers have made our heart melt, saying, ‘The people are greater and taller than we. The cities are great and fortified up to the sky. Moreover we have seen the sons of the Anakim there!’”

Hvad skulle vi deruppe? Våra bröder hafva förfärat vårt hjerta, och sagt: Det folket är större och högre än vi; städerna äro store och bemurade upp till himmelen; dertill hafve vi sett der Enakims barn.

29 Then I said to you, “Don’t dread, neither be afraid of them.

Och jag sade till eder: Grufver eder icke, och frukter eder intet för dem.

30 Adonai your God who goes before you, he will fight for you, according to all that he did for you in Egypt [Abode of slavery] before your eyes,

Herren edar Gud drager för eder, och han skall strida för eder, såsom han hafver gjort med eder i Egypten för edor ögon;

31 and in the wilderness, where you have seen how that Adonai your God bore you, as a man does bear his son, in all the way that you went, until you came to this place.”

Och i öknene, der du sett hafver, huru Herren din Gud dig burit hafver, såsom en man bär sin son, i allom dem väg, der I vandrat hafven, intilldess I till detta rummet komne ären.

32 Yet in this thing you didn’t trust Adonai your God,

Men I skötten der intet om, att I måtten trott Herranom edrom Gud;

33 who went before you on the way, to seek out a place for you to pitch your tents in, in fire by night, to show you by what way you should go, and in the cloud by day.

Den för eder gick, till att visa eder de rum, der I eder lägra skullen, om nattena i eld, att han skulle visa eder vägen, den I gå skullen, och om dagen i molnskyn.

34 Adonai sh'ma ·heard obeyed· the voice of your words, and was angry, and swore, saying,

Då nu Herren hörde edart rop, vardt han vred, och svor, och sade:

35 “Surely not one of these men of this evil generation shall see the good land, which I swore to give to your fathers,

Ingen af detta onda slägtet skall få se det goda landet, som jag svorit hafver att gifva deras fäder;

36 except Caleb [Dog] the son of Jephunneh. He shall see it. I will give the land that he has trodden on to him, and to his children, because he has wholly followed Adonai.”

Förutan Caleb, Jephunne son, han skall se det; honom vill jag gifva det landet, der han på stigit hafver, och hans barnom; derföre att han hafver troliga efterföljt Herran.

37 Also Adonai was angry with me for your sakes, saying, “You also shall not go in there.

Och vardt Herren vred på mig för edra skull, och sade: Du skall icke heller komma derin.

38 Joshua [Yah Salvation] the son of Nun, who stands before you, shall go in there. Encourage him, for he shall cause Israel [God prevails] to inherit it.

Men Josua, Nuns son, som din tjenare är, han skall komma derin; styrk honom; ty han skall utskifta Israel arfvet.

39 Moreover your little ones, whom you said should be captured or killed, and your children, who today have no knowledge of good or evil, they shall go in there, and I will give it to, and they shall possess it.

Och edor barn, om hvilka I saden: De skola blifva till ett rof; och edra söner, som på denna dag hvarken veta godt eller ondt; de skola komma derin, dem skall jag gifva det, och de skola taga det in.

40 But as for you, turn, and take your journey into the wilderness by the way to the Sea of Suf [Reed Sea].”

Men vänder I om, och drager åt öknena, den vägen åt röda hafvet.

41 Then you answered and said to me, “We have sinned ·deviated (from the standard goal)· against Adonai, we will go up and fight, according to all that Yahweh Eloheikhem [Yahweh our God] enjoined us.” Every man of you put on his weapons of war, and presumed to go up into the hill country.

Då svaraden I, och saden till mig: Vi hafve syndat emot Herran; vi vilje ditupp och strida, såsom Herren vår Gud oss budit hafver. Som I nu redo voren, hvar i sitt harnesk, och skullen draga upp på berget,

42 Adonai said to me, “Tell them, ‘Don’t go up, neither fight; for I am not among you; lest you be struck before your enemies.’”

Sade Herren till mig: Säg dem, att de icke draga ditupp, ej heller strida; ty jag är icke med eder; att I icke varden slagne för edra fiendar.

43 So I spoke to you, and you didn’t sh'ma ·hear obey·; but you rebelled against the order of Adonai, and were presumptuous, and went up into the hill country.

Då jag detta sade eder, lydden I intet, och vorden Herrans ord ohörsamme, och vorden öfverdådige, och drogen upp på berget.

44 The Amorites [Descendants of Talkers], who lived in that hill country, came out against you, and chased you, as bees do, and beat you down in Seir, even to Hormah.

Så drogo de Amoreer ut, som på berget bodde, emot eder, och jagade eder, såsom bin göra, och slogo eder i Seir allt intill Horma.

45 You made teshuvah ·complete return· and wept before Adonai; but Adonai didn’t sh'ma ·hear obey· unto your voice, nor turn his ear to you.

Då I nu igenkommen, och greten för Herranom, ville Herren icke höra edra röst, och böjde sin öron intet till eder.

46 So you stayed in Kadesh many days, according to the days that you remained.

Så blefven I uti Kades en långan tid.