Song of Solomon 2
1 I am a rose of Sharon, A lily of the valleys.
»Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»
2 [[Lov.]] As the lily among thorns, So is my love among the daughters.
»Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»
3 [[M.]] As the apple-tree among the trees of the forest, So is my beloved among the sons. In his shadow I love to sit down, And his fruit is sweet to my taste.
»Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.
4 He hath brought me to his banqueting-house, And his banner over me is love. Strengthen me with raisins,
I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.
5 Refresh me with apples! For I am sick with love.
Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.»
6 His left hand is under my head, And his right hand embraceth me!
Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
7 [[Lov.]] I charge you, O ye daughters of Jerusalem, By the gazelles, and by the hinds of the field, That ye stir not up, nor awake my love, till she please!
Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill.
8 [[M.]] The voice of my beloved! Behold, he cometh, Leaping upon the mountains, Bounding upon the hills.
Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.
9 Like a gazelle is my beloved, Or a young hind. Behold, he standeth behind our wall; He is looking through the windows; He glanceth through the lattice.
Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.
10 My beloved speaketh, and saith to me, “Rise up, my love, my fair one, and come away!
Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.
11 For, lo, the winter is past, The rain is over and gone;
Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.
12 The flowers appear on the earth; The time of the singing of birds is come, And the voice of the turtle is heard in our land;
Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.
13 The fig-tree is spicing its green fruit; The vines in blossom give forth fragrance. Arise, my love, my fair one, and come away!
Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.
14 O my dove, that art in the recesses of the rock, In the hiding-places of the steep craggy mountain, Let me see thy face, Let me hear thy voice! For sweet is thy voice, And thy face lovely.”
Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.»
15 Take ye for us the foxes, The little foxes that spoil the vines; For our vines are now in blossom.
Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom.
16 My beloved is mine, and I am his; He feedeth among the lilies.
Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
17 When the day breathes, and the shadows flee away, Come again, my beloved, like a gazelle, or a young hind, Upon the craggy mountains.
Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.
