Psalms 80
1 “For the leader of the music. Upon the Shushan-Eduth. A psalm of Asaph.” Give ear, O Shepherd of Israel! Thou who leadest Joseph like a flock, Thou who sittest between the cherubs, shine forth!
För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.
2 Before Ephraim and Benjamin and Manasseh, stir up thy strength, And come and save us!
Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.
3 Bring us back, O God! And cause thy face to shine, that we may be saved!
Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.
4 O LORD, God of hosts! How long wilt thou be angry against the prayer of thy people?
Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
5 For thou causest them to eat the bread of tears, And givest them tears to drink, in full measure.
HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?
6 Thou hast made us the object of strife to our neighbors, And our enemies hold us in derision.
Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.
7 Bring us back, O God of hosts! And cause thy face to shine that we may be saved!
Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.
8 Thou didst bring a vine out of Egypt; Thou didst expel the nations, and plant it.
Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
9 Thou didst prepare a place for it; It spread its roots, and filled the land.
Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.
10 The mountains were covered with its shade, And its branches were like the cedars of God.
Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.
11 It sent out its boughs to the sea, And its branches to the river.
Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;
12 Why hast thou now broken down its hedges, So that all who pass by do pluck from it?
det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.
13 The boar from the wood doth waste it, And the wild beast of the forest doth devour it.
Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?
14 O God of hosts! return, we beseech thee, Look down from heaven, and behold, And have regard to this vine!
Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.
15 Protect what thy right hand planted; The branch which thou madest strong for thyself!
Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.
16 It is burnt with fire; it is cut down; Under thy rebuke they perish.
Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.
17 May thy hand be over the man of thy right hand, The man whom thou madest strong for thyself!
Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.
18 So will we no more turn back from thee: Revive us, and upon thy name alone will we call!
Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.
19 Bring us back, O LORD, God of hosts! And cause thy face to shine, that we may he saved!
Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn. HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
