Psalms 73
1 “BOOK III. A psalm of Asaph.” Truly God is good to Israel, —To those who are pure in heart.
En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
2 Yet my feet almost gave way; My steps had well nigh slipped:
Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
3 For I was envious of the proud, When I saw the prosperity of the wicked.
Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
4 For they have no pains even to their death; Their bodies are in full health.
Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
5 They have not the woes of other men, Neither are they smitten like other men.
De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
6 Therefore pride encircleth their neck as a collar; Violence covereth them as a garment.
Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
7 From their bosom issueth their iniquity; The designs of their hearts burst forth.
De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
8 They mock, and speak of malicious oppression; Their words are haughty;
De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
9 They stretch forth their mouth to the heavens, And their tongue goeth through the earth;
Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
10 Therefore his people walk in their ways, And there drink from full fountains.
Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
11 And they say, “How doth God know? How can there be knowledge with the Most High?”
Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
12 Behold these are the ungodly! Yet they are ever prosperous; they heap up riches.
Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
13 Verily I have cleansed my heart in vain; In vain have I washed my hands in innocence.
Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
14 For every day have I been smitten; Every morn have I been chastened.
Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
15 If I should resolve to speak like them, Surely I should be treacherous to the family of thy children.
Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
16 So, when I studied to know this, It was painful to my eyes;
Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
17 Until I went into the sanctuaries of God, And considered what was their end.
Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
18 Behold! thou hast set them on slippery places; Thou castest them down into unseen pits.
Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
19 How are they brought to desolation in a moment, And utterly consumed with sudden destruction!
Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
20 As a dream when one awaketh, Thou, O Lord! when thou awakest, wilt make their vain show a derision.
Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
21 When my heart was vexed And I was pierced in my reins,
Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
22 Then was I stupid and without understanding; I was like one of the brutes before thee.
Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
23 Yet am I ever under thy care; By my right hand thou dost hold me up.
Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
24 Thou wilt guide me with thy counsel, And at last receive me in glory.
Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
25 Whom have I in heaven but thee, And whom on earth do I love in comparison with thee?
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
26 Though my flesh and my heart fail, God is the strength of my heart, and my portion for ever.
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
27 For, lo! they who are far from thee perish; Thou destroyest all who estrange themselves from thee.
Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
28 But it is good for me to draw near to God; I put my trust in the Lord Jehovah, That I may declare all thy works.
Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
