Psalms 50
1 “A psalm of Asaph.” The mighty God, Jehovah, speaketh, and calleth the earth, From the rising of the sun to its going down.
En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
2 Out of Zion, the perfection of beauty, God shineth forth.
Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
3 Our God cometh, and will not be silent; Before him is a devouring fire, And around him a raging tempest.
Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
4 He calleth to the heavens on high, And to the earth, while he judgeth his people:
Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
5 “Gather together before me my godly ones, Who have made a covenant with me by sacrifice!”
»Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»
6 (And the heavens shall declare his righteousness, For it is God himself that is judge., Pause)
Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)
7 “Hear, O my people, and I will speak! O Israel, and I will testify against thee! For I am God, thine own God.
Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
8 I reprove thee not on account of thy sacrifices; For thy burnt-offerings are ever before me.
Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
9 I will take no bullock from thy house, Nor he-goat from thy folds;
Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
10 For all the beasts of the forest are mine, And the cattle on a thousand hills.
ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
11 I know all the birds of the mountains, And the wild beasts of the field are before me.
jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
12 If I were hungry, I would not tell thee; For the world is mine, and all that is therein.
Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
13 Do I eat the flesh of bulls, Or drink the blood of goats?
Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
14 Offer to God thanksgiving, And pay thy vows to the Most High!
Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
15 Then call upon me in the day of trouble: I will deliver thee, and thou shalt glorify me!”
Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»
16 And to the wicked God saith, “To what purpose dost thou talk of my statutes? And why hast thou my laws upon thy lips?—
Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
17 Thou, who hatest instruction And castest my words behind thee!
du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
18 When thou seest a thief, thou art in friendship with him, And hast fellowship with adulterers.
Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
19 Thou lettest loose thy mouth to evil, And thy tongue frameth deceit;
Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
20 Thou sittest and speakest against thy brother; Thou slanderest thine own mother's son.
Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
21 These things hast thou done, and I kept silence; Hence thou thoughtest that I was altogether like thyself: But I will reprove thee, and set it in order before thine eyes.
Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
22 Mark this, ye that forget God, Lest I tear you in pieces, and none deliver you!
I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
23 Whoso offereth praise honoreth me; And to him who hath regard to his ways Will I show salvation from God.”
den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»
