Psalms 39
1 “A psalm of David. For the leader of the music of the Jeduthunites.” I said, I will take heed to my ways, That I may not sin with my tongue; I will keep my mouth with a bridle, While the wicked is before me.
För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David. Jag sade: "Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon."
2 I was dumb with silence; I spake not even what was good; But my pain was increased.
Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.
3 My heart was hot within me; In my anguish the fire burst forth, And I spake with my tongue:
Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
4 LORD, make me to know mine end, And the number of my days, That I may know how frail I am!
HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.
5 Behold, thou hast made my days as a hand-breadth, And my life is as nothing before thee; Yea, every man in his firmest state is altogether vanity. (Pause)
Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)
6 Surely every man walketh in a vain show; Surely he disquieteth himself in vain; He heapeth up riches, and knoweth not who shall gather them.
Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
7 What, then, O Lord! is my hope? My hope is in thee!
Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.
8 Deliver me from all my transgressions; Let me not be the reproach of scoffers!
Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.
9 Yet I am dumb; I open not my mouth; For thou hast done it!
Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.
10 But remove from me thine infliction; For I am perishing by the blow of thine hand.
Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.
11 When thou with rebukes dost chasten man for iniquity, Thou causest his glory to waste away like a moth! Surely every man is vanity.
Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)
12 Hear my prayer, O LORD! Give ear to my cry; Be not silent at my tears! For I am but a stranger with thee, A sojourner, as all my fathers were.
Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.
13 O spare me, that I may recover strength, Before I go away, and be no more!
Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.
