Psalms 22
1 “For the leader of the music. To the tune of “The hind of the morning.” A psalm of David.” My God, my God! why hast thou forsaken me? Why so far from mine aid, and from the words of my cry?
För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.
2 O my God! I cry during the day, but thou hearest not; In the night also, but I have no rest.
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
3 And yet thou art holy, Dwelling amid the praises of Israel!
Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
4 Our fathers trusted in thee; They trusted, and thou didst save them.
Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
5 They called upon thee, and were delivered; They trusted in thee, and were not put to shame.
På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
6 But I am a worm, and not a man; The reproach of men, and the scorn of the people.
Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
7 All who see me scoff at me; They open wide the lips; they shake the head.
Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
8 “He trusted in the LORD, let him help him; Let him deliver him, since he delighted in him!”
Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
9 Surely thou art he that didst bring me into the world; Thou didst make me lie secure upon my mother's breast!
»Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»
10 Upon thee have I cast myself from my birth; Thou hast been my God from my earliest breath!
Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
11 Oh, be not far from me, for trouble is near; For there is none to help!
På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
12 Many bulls surround me; Strong bulls of Bashan close me in on every side.
Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
13 They open their mouths wide against me, Like a ravening and roaring lion.
Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
14 I am poured out like water, And all my bones are out of joint; My heart is become like wax; It melteth in my bosom.
Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
15 My strength is dried up like an earthen vessel, And my tongue cleaveth to my jaws; Thou hast brought me to the dust of death!
Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
16 For dogs have surrounded me; Bands of evil-doers have encompassed me, —Like lions my hands and my feet.
Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
17 I can count all my bones; They gaze, and feast their eyes upon me.
Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
18 They divide my garments among them, And for my vesture they cast lots.
Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
19 But be not thou far from me, O LORD! O my strength! make haste to mine aid!
De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
20 Deliver my life from the sword; My blood from the power of the dog;
Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
21 Save me from the lion's mouth; Shield me from the horns of the buffaloes!
Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
22 I will proclaim thy name to my brethren; In the midst of the congregation will I praise thee.
Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
23 Praise him, ye worshippers of Jehovah! Extol him, all ye race of Jacob. And fear him, all ye race of Israel!
Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
24 For he hath not despised nor abhorred the misery of the afflicted. Nor hath he hid his face from him; But when he cried unto him, he heard.
I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
25 My praise shall be of thee in the great congregation; I will pay my vows before them that fear him!
Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
26 The afflicted shall eat, and be satisfied; They that seek the LORD shall praise him; Your hearts shall be glad for ever and ever!
Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
27 All the ends of the earth shall remember, and turn to Jehovah; All the families of the nations shall worship before thee!
De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
28 For the kingdom is Jehovah's; He is the governor of the nations.
Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
29 All the rich of the earth shall eat and worship; Before him shall they also bow, who are going down to the dust, Who cannot keep themselves alive.
Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
30 The future generation shall serve him; The race which is to come shall hear of Jehovah.
Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
31 They shall come, and declare his righteousness; His mighty deeds to the people that shall be born.
Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
