Psalms 109
1 “For the leader of the music. A psalm of David.” O God of my praise! be not silent!
För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
2 For the mouths of the wicked and the deceitful are opened against me; They speak against me with a lying tongue.
Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 They assault me on every side with words of hatred; They fight against me without a cause.
Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
4 For my love they are my adversaries: But I give myself unto prayer.
Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
5 They repay me evil for good, And hatred for love.
De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
6 Set thou a wicked man over him, And let an adversary stand at his right hand!
Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
7 When he is judged, may he be condemned, And may his prayer be a crime!
När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
8 May his days be few, And another take his office!
Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
9 May his children be fatherless, And his wife a widow!
Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
10 May his children be vagabonds and beggars, And from their ruined dwellings seek their bread!
Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
11 May a creditor seize on all that he hath, And a stranger plunder his substance!
Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
12 May there be none to show him compassion, And none to pity his fatherless children!
Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
13 May his posterity be cut off; In the next generation may his name be blotted out!
Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
14 May the iniquity of his fathers be remembered by the LORD, And may the sin of his mother never be blotted out!
Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
15 May they be before the LORD continually; And may he cut off their memory from the earth!
Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
16 Because he remembered not to show pity, But persecuted the afflicted and the poor man, And sought the death of the broken-hearted.
Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
17 As he loved cursing, let it come upon him; As he delighted not in blessing, let it be far from him!
Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18 May he be clothed with cursing as with a garment; May it enter like water into his bowels, And like oil into his bones!
Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
19 May it be to him like the robe that covereth him, Like the girdle with which he is constantly girded!
Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
20 May this be the wages of mine adversaries from the LORD, And of them that speak evil against me!
Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
21 But do thou, O LORD, my God! take part with me, For thine own name's sake! Because great is thy mercy, O deliver me!
Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22 For I am afflicted and needy, And my heart is wounded within me.
Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23 I am going like a shadow; I am driven away as the locust.
Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24 My knees totter from fasting, And my flesh faileth of fatness.
Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25 I am a reproach to my enemies; They gaze at me; they shake their heads.
Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26 Help me, O LORD, my God! O save me, according to thy mercy!
Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27 That they may know that this is thy hand; That thou, O Lord! hast done it!
och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28 Let them curse, but do thou bless! When they arise, let them be put to shame; But let thy servant rejoice!
Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
29 May my enemies be clothed with ignominy; May they be covered with their shame, as with a mantle!
Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
30 I will earnestly praise the LORD with my lips; In the midst of the multitude I will praise him.
Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
31 For he standeth at the right hand of the poor, To save him from those who would condemn him.
Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
