Psalms 106
1 Praise ye the LORD! O give thanks to the LORD, for he is good; For his mercy endureth for ever!
Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
2 Who can utter the mighty deeds of the LORD? Who can show forth all his praise?
Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
3 Happy are they who have regard to justice, Who practise righteousness at all times!
Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
4 Remember me, O LORD! with the favor promised to thy people; O visit me with thy salvation!
Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
5 That I may see the prosperity of thy chosen, That I may rejoice in the joy of thy people, That I may glory with thine inheritance!
Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
6 We have sinned with our fathers; We have committed iniquity; we have done wickedly.
Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
7 Our fathers in Egypt did not regard thy wonders; They remembered not the multitude of thy mercies; But rebelled at the sea, the Red sea.
Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
8 Yet he saved them for his own name's sake. That he might make his mighty power to be known.
Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
9 He rebuked the Red sea, and it was dried up, And he led them through the deep as through a desert.
Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
10 He saved them from the hand of him that hated them, And redeemed them from the hand of the enemy.
Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
11 The waters covered their enemies; There was not one of them left.
Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
12 Then believed they his words, And sang his praise.
Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
13 But they soon forgot his deeds, And waited not for his counsel.
Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
14 They gave way to appetite in the wilderness, And tempted God in the desert;
Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
15 And he gave them their request, But sent upon them leanness.
Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
16 They also envied Moses in the camp, And Aaron, the holy one of the LORD.
Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
17 Then the earth opened, and swallowed up Dathan, And covered the company of Abiram,
Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
18 And a fire was kindled in their company; The flames burned up the wicked.
Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
19 They made a calf in Horeb, And worshipped a molten image;
De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
20 They changed their God of glory Into the image of a grass-eating ox.
Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
21 They forgot God, their saviour, Who had done such great things in Egypt,
De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
22 Such wonders in the land of Ham. Such terrible things at the Red sea.
Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
23 Then he said that he would destroy them; Had not Moses, his chosen, stood before him in the breach, To turn away his wrath, that he might not destroy them.
Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
24 They also despised the pleasant land, And believed not his word;
Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
25 But murmured in their tents, And would not hearken to the voice of the LORD.
Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
26 Then he lifted up his hand against them, And swore that he would make them fall in the wilderness;
Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
27 That he would overthrow their descendants among the nations, And scatter them in the lands.
Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
28 They also gave themselves to the worship of Baal-peor, And ate sacrifices offered to lifeless idols.
Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
29 Thus they provoked his anger by their practices, And a plague broke in upon them.
Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
30 Then stood up Phinehas, and executed judgment, And the plague was stayed.
Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
31 And this was counted to him for righteousness, To all generations for ever.
Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
32 They provoked him also at the waters of Meribah [[strife]], And evil befell Moses on their account.
Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
33 For they provoked his spirit, So that he spake inconsiderately with his lips.
Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
34 They did not destroy the nations, As Jehovah had commanded them.
De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
35 They mingled themselves with the peoples, And learned their practices.
Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
36 They even worshipped their idols, Which became to them a snare.
Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
37 Their sons and their daughters they sacrificed to demons,
Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
38 And shed innocent blood, The blood of their own sons and daughters, Whom they sacrificed to the idols of Canaan; And the land was polluted with blood.
Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
39 Thus they defiled themselves with their works, And played the harlot with their practices.
Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
40 Then burned the anger of the LORD against his people, So that he abhorred his own inheritance.
Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
41 And he gave them into the hand of the nations, And they who hated them ruled over them.
Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
42 Their enemies oppressed them, And they were bowed down under their hand.
Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
43 Many times did he deliver them; But they provoked him by their devices, And they were brought low for their iniquities.
Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
44 Yet, when he heard their cries, He had regard to their affliction;
Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
45 He remembered his covenant with them, And repented according to the greatness of his mercy,
Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
46 And caused them to find pity Among all that carried them captive.
Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
47 Save us, O Jehovah, our God! and gather us from among the nations, That we may give thanks to thy holy name, And glory in thy praise!
Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
48 [Blessed be Jehovah, the God of Israel, From everlasting to everlasting! And let all the people say, Amen! Praise ye Jehovah!]
Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
