Mark 6
1 And he went out from thence, and cometh into his own country; and his disciples follow him.
Och han gick bort därifrån och begav sig till sin fädernestad; och hans lärjungar följde honom.
2 And when the sabbath was come, he began to teach in the synagogue. And most people when they heard him were astonished, saying, Whence hath this man these things? And what is the wisdom which is given him? And how is it that such miracles are wrought by his hands?
Och när det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan. Och folket häpnade, när de hörde honom; de sade: "Varifrån har han fått detta? Och vad är det för vishet som har blivit honom given? Och dessa stora kraftgärningar som göras genom honom, varifrån komma de?
3 Is not this the carpenter, the son of Mary, and brother of James, and Joses, and Judah, and Simon? And are not his sisters here with us? And they took offence at him.
Är då denne icke timmermannen, han som är Marias son och broder till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och bo icke hans systrar här hos oss?" Så blev han för dem en stötesten.
4 And Jesus said to them, A prophet is not without honor except in his own country, and among his own kindred, and in his own house.
Då sade Jesus till dem: "En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och bland sina fränder och i sitt eget hus."
5 And he could not do any miracle there, except that he laid his hand upon a few sick persons, and cured them.
Och han kunde icke där göra någon kraftgärning, utom att han botade några få sjuka, genom att lägga händerna på dem.
6 And he wondered at their want of faith. And he went about the surrounding villages teaching.
Och han förundrade sig över deras otro. Sedan gick han omkring i byarna, från den ena byn till den andra, och undervisade.
7 And he calleth to him the twelve, and began to send them forth by two and two; and gave them power over the unclean spirits;
Och han kallade till sig de tolv och sände så ut dem, två och två, och gav dem makt över de orena andarna.
8 and commanded them that they should take nothing for the way but a staff only; no bread, no bag, no money in their girdle;
Och han bjöd dem att icke taga något med sig på vägen, utom allenast en stav: icke bröd, icke ränsel, icke penningar i bältet.
9 but to be shod with sandals; and, Do not put on two coats.
Sandaler finge de dock hava på fötterna, men de skulle icke bära dubbla livklädnader.
10 And he said to them, Wherever ye enter a house, there abide fill ye leave that place.
Och han sade till dem: "När I haven kommit in i något hus, så stannen där, till dess I lämnen den orten.
11 And whatever place shall not receive you, nor hear you, when ye go thence, shake off the dust under your feet as a testimony to them.
Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på eder, så gån bort därifrån, och skudden av stoftet som är under edra fötter, till ett vittnesbörd mot dem."
12 And they went out and preached that men should repent;
Och de gingo ut och predikade att man skulle göra bättring;
13 and they cast out many demons, and anointed with oil many sick persons, and healed them.
och de drevo ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
14 And king Herod heard of him (for his name was spread abroad), and he said, John the Baptizer hath risen from the dead, and therefore do these powers work in him. But others said, It is Elijah.
Och konung Herodes fick höra om honom, ty hans namn hade blivit känt. Man sade: "Det är Johannes döparen, som har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom."
15 And others said, It is a prophet, as one of the prophets.
Men andra sade: "Det är Elias." Andra åter sade: "Det är en profet, lik de andra profeterna."
16 But Herod hearing of it said, John, whom I beheaded, hath risen again.
Men när Herodes hörde detta, sade han: "Det är Johannes, den som jag lät halshugga. Han bar uppstått från de döda."
17 For Herod himself had sent forth and seized John, and bound him in prison, on account of Herodias, his brother Philip's wife; for he had married her.
Herodes hade nämligen sänt åstad och låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull. Ty henne hade Herodes tagit till äkta,
18 For John had said to Herod, It is not lawful for thee to have thy brother's wife.
och Johannes hade då sagt till honom: "Det är icke lovligt för dig att hava din broders hustru."
19 And Herodias was enraged against him, and wished to put him to death, but could not.
Därför hyste nu Herodes agg till honom och ville döda honom, men han hade icke makt därtill.
20 For Herod feared John, knowing that he was a righteous and holy man, and was regardful of him; and on hearing him, was in much anxiety, and listened to him gladly.
Ty Herodes förstod att Johannes var en rättfärdig och helig man, och han fruktade för honom och gav honom sitt beskydd. Och när han hade hört honom, blev han betänksam i många stycken; och han hörde honom gärna.
21 And a convenient day having come, when Herod on his birthday made a supper for his nobles and chief captains and the principal men of Galilee,
Men så kom en läglig dag, i det att Herodes på sin födelsedag gjorde ett gästabud för sina stormän och för krigsöverstarna och de förnämsta männen i Galileen.
22 and the daughter of Herodias came in and danced, she pleased Herod and those at table with him; and the king said to the damsel, Ask of me whatever thou wilt, and I will give it thee.
Då gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade Herodes och hans bordsgäster. Och konungen sade till flickan: "Begär av mig vadhelst du vill, så skall jag giva dig det."
23 And he swore to her, Whatever thou shalt ask of me, I will give thee, to the half of my kingdom.
Ja, han lovade henne detta med ed och sade: "Vadhelst du begär av mig, det skall jag giva dig, ända till hälften av mitt rike."
24 And she went out and said to her mother, What shall I ask? And she said, The head of John the Baptizer.
Då gick hon ut och frågade sin moder: "Vad skall jag begära?" Hon svarade: "Johannes döparens huvud."
25 And she came in immediately with haste to the king, and asked, saying, I desire that thou wilt give me immediately on a platter the head of John the Baptist.
Och strax skyndade hon in till konungen och framställde sin begäran och sade: "Jag vill att du nu genast giver mig på ett fat Johannes döparens huvud."
26 And the king was exceedingly sorry; but on account of his oaths, and of those at table with him, he would not refuse her.
Då blev konungen mycket bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull ville han icke avvisa henne.
27 And the king immediately sent one of his guards, and ordered his head to be brought. And he went and beheaded him in the prison,
Alltså sände konungen strax en drabant med befallning att hämta hans huvud. Och denne gick åstad och halshögg honom i fängelset
28 and brought his head on a platter, and gave it to the damsel; and the damsel gave it to her mother.
och bar sedan fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin moder.
29 And his disciples, when they heard of it, came and took up his body, and laid it in a tomb.
Men när hans lärjungar fingo höra härom, kommo de och togo hans döda kropp och lade den i en grav.
30 And the apostles gather together to Jesus, and told him all which they had done and taught.
Och apostlarna församlade sig hos Jesus och omtalade för honom allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lärt folket.
31 And he saith to them, Come ye by yourselves apart into a desert place, and rest a while. For there were many coming and going; and they had no leisure, even to eat.
Då sade han till dem: "Kommen nu I med mig bort till en öde trakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet." Ty de fingo icke ens tid att äta; så många voro de som kommo och gingo.
32 And they went away into a desert place in the boat apart.
De foro alltså i båten bort till en öde trakt, där de kunde vara allena.
33 And many saw them departing, and knew them, and ran together on foot thither from all the cities, and arrived before them.
Men man såg dem fara sin väg, och många fingo veta det; och från alla städer strömmade då människor tillsammans dit landvägen och kommo fram före dem.
34 And when he came forth, he saw a great multitude, and was moved with compassion for them, because they were as sheep not having a shepherd; and he began to teach them many things.
När han så steg i land, fick han se att där var mycket folk. Då ömkade han sig över dem, eftersom de voro "lika får som icke hade någon herde"; och han begynte undervisa dem i mångahanda stycken.
35 And late in the day his disciples came to him, and said, This is a desert place, and it is now late;
Men när det redan var långt lidet på dagen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: "Trakten är öde, och det är redan långt lidet på dagen.
36 send them away, that they may go into the surrounding fields and villages, and buy themselves something to eat.
Låt dem skiljas åt, så att de kunna gå bort i gårdarna och byarna häromkring och köpa sig något att äta."
37 But he answering said to them, Give ye them to eat. And they say to him, Shall we go and buy two hundred denaries' worth of bread, and give them to eat?
Men han svarade och sade till dem: "Given I dem att äta." De svarade honom: "Skola vi då gå bort och köpa bröd för två hundra silverpenningar och giva dem att äta?"
38 He saith to them, How many loaves have ye? Go and see. And when they knew, they say, Five, and two fishes.
Men han sade till dem: "Huru många bröd haven I? Gån och sen efter." Sedan de hade gjort så, svarade de: "Fem, och därtill två fiskar."
39 And he ordered them to make all lie down in companies upon the green grass.
Då befallde han dem att låta alla i skilda matlag lägga sig ned i gröna gräset.
40 And they lay down in ranks, by hundreds, and by fifties.
Och de lägrade sig där i skilda hopar, hundra eller femtio i var.
41 And taking the five loaves and the two fishes, he looked up to heaven and blessed, and broke the loaves, and gave them to the disciples to set before them; and the two fishes he divided among them all.
Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket; också de två fiskarna delade han mellan dem alla.
42 And they all ate, and were filled.
Och de åto alla och blevo mätta.
43 And they took up twelve baskets full of the fragments, and of the fishes.
Sedan samlade man upp överblivna brödstycken, tolv korgar fulla, därtill ock kvarlevor av fiskarna.
44 And they who ate of the loaves were five thousand men.
Och det var fem tusen män som hade ätit.
45 And he immediately constrained his disciples to get into the boat, and to go before to the other side to Bethsaida, while he sent the multitude away.
Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och i förväg fara över till Betsaida på andra stranden, medan han själv tillsåg att folket skildes åt.
46 And when he had taken leave of them, he went away into the mountain to pray.
Och när han hade tagit avsked av folket, gick han därifrån upp på berget för att bedja.
47 And when evening came, the boat was in the midst of the lake; and he was alone on the land.
När det så hade blivit afton, var båten mitt på sjön, och han var ensam kvar på land.
48 And when he saw them toiling hard in rowing, for the wind was against them, about the fourth watch of the night he cometh to them, walking upon the lake. And he would have passed by them;
Och han såg dem vara hårt ansatta, där de rodde fram, ty vinden låg emot dem. Vid fjärde nattväkten kom han då till dem, gående på sjön, och skulle just gå förbi dem.
49 but they, seeing him walking upon the lake, thought it was a spectre, and cried out.
Men när de fingo se honom gå på sjön, trodde de att det var en vålnad och ropade högt;
50 For they all saw him, and were terrified. But he immediately spoke with them, and saith to them, Be of good cheer; it is I, be not afraid.
ty de sågo honom alla och blevo förfärade. Men han begynte strax tala med dem och sade till dem: "Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta."
51 And he went up to them into the boat, and the wind ceased. And they were exceedingly astonished, beyond measure.
Därefter steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och de blevo uppfyllda av stor häpnad;
52 For they did not consider the matter of the loaves; but their heart was hardened.
ty de hade icke kommit till förstånd genom det som hade skett med bröden, utan deras hjärtan voro förstockade.
53 And crossing over, they came to land, to Gennesaret; and anchored there.
När de hade farit över till andra stranden, kommo de till Gennesarets land och lade till där.
54 And when they had come out of the boat, the people immediately knowing who he was,
Och när de stego ur båten, kände man strax igen honom;
55 ran through all that region, and began to carry about on beds those that were sick to the place where they heard he was.
och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket begynte då överallt bära de sjuka på sängar dit där man hörde att han var.
56 And wherever he entered into villages or cities or the open country, they laid the sick in the market-places, and besought him that they might touch if it were but the fringe of his garment; and as many as touched him were made well.
Och varhelst han gick in i någon by eller någon stad eller någon gård, där lade man de sjuka på de öppna platserna. Och de bådo honom att åtminstone få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.
