Mark 6
1 And he went out from thence, and cometh into his own country; and his disciples follow him.
Och han gick ut dädan, och kom in uti sitt fädernesland; och hans Lärjungar följde honom.
2 And when the sabbath was come, he began to teach in the synagogue. And most people when they heard him were astonished, saying, Whence hath this man these things? And what is the wisdom which is given him? And how is it that such miracles are wrought by his hands?
Och när Sabbathen kom, begynte han lära i Synagogon; och månge, som det hörde, förundrade sig storliga, sägande: Hvadan kommer honom detta? Och hvad visdom är denne, som honom gifven är, och sådana krafter, som ske igenom hans händer?
3 Is not this the carpenter, the son of Mary, and brother of James, and Joses, and Judah, and Simon? And are not his sisters here with us? And they took offence at him.
Är icke denne den timbermannen, Marie Son, Jacobi broder, och Jose, och Jude och Simons? Äro ock icke hans systrar här när oss? Och de förargades på honom.
4 And Jesus said to them, A prophet is not without honor except in his own country, and among his own kindred, and in his own house.
Då sade Jesus till dem: En Prophet varder icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och ibland sina fränder, och sitt folk.
5 And he could not do any miracle there, except that he laid his hand upon a few sick persons, and cured them.
Och han kunde der ingen kraft göra, utan det att han lade händerna på några få sjuka, och botade dem.
6 And he wondered at their want of faith. And he went about the surrounding villages teaching.
Och han förundrade sig på deras otro; och han gick omkring i byarna allestäds deromkring, och lärde.
7 And he calleth to him the twelve, and began to send them forth by two and two; and gave them power over the unclean spirits;
Och han kallade för sig de tolf, tog till att utsända dem, två och två; gifvandes dem magt emot de orena andar;
8 and commanded them that they should take nothing for the way but a staff only; no bread, no bag, no money in their girdle;
Och böd dem, att de intet skulle taga med sig till vägs, utan käppen allena; icke skräppo, icke bröd, inga penningar i pungen;
9 but to be shod with sandals; and, Do not put on two coats.
Utan de skulle vara skodde; och att de icke skulle kläda sig uti två kjortlar;
10 And he said to them, Wherever ye enter a house, there abide fill ye leave that place.
Och sade till dem: Hvar som helst I ingån uti ett hus, blifven der, tilldess I dragen dädan.
11 And whatever place shall not receive you, nor hear you, when ye go thence, shake off the dust under your feet as a testimony to them.
Och hvilken som icke anammar eder, eller icke hörer eder, går derut, och skudder af eder det stoft, som är under edra fötter till vittnesbörd öfver dem. Sannerliga säger jag eder: Drägeligare varder Sodome och Gomorre på domedag, än dem stadenom.
12 And they went out and preached that men should repent;
Och de gingo ut, och predikade, att man skulle bättra sig;
13 and they cast out many demons, and anointed with oil many sick persons, and healed them.
Och utdrefvo många djeflar, och smorde många kranka med oljo, och botade dem.
14 And king Herod heard of him (for his name was spread abroad), and he said, John the Baptizer hath risen from the dead, and therefore do these powers work in him. But others said, It is Elijah.
Och fick Konung Herodes detta höra; ty hans namn var redo kunnigt; och sade: Den Johannes, som döpte, är uppstånden ifrå de döda; och derföre gör han sådana krafter.
15 And others said, It is a prophet, as one of the prophets.
Somlige sade: Det är Elias; och somlige sade: Det är en Prophet, eller såsom en af Propheterna.
16 But Herod hearing of it said, John, whom I beheaded, hath risen again.
Då Herodes sådant hörde, sade han: Denne är Johannes, som jag halshögg; han är uppstånden ifrå de döda.
17 For Herod himself had sent forth and seized John, and bound him in prison, on account of Herodias, his brother Philip's wife; for he had married her.
Ty Herodes hade sändt bort, och låtit gripa Johannes, och satt honom i fängelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus skull; ty han hade tagit henne till hustru;
18 For John had said to Herod, It is not lawful for thee to have thy brother's wife.
Men Johannes sade till Herodes: Dig är icke lofligit att hafva dins broders hustru.
19 And Herodias was enraged against him, and wished to put him to death, but could not.
Men Herodias gick efter hans argesta, och hade gerna dräpit honom; och kunde dock icke komma dess vid;
20 For Herod feared John, knowing that he was a righteous and holy man, and was regardful of him; and on hearing him, was in much anxiety, and listened to him gladly.
Ty Herodes fruktade Johannem, vetandes att han var en from och helig man; och aktade honom, och lydde honom i mång stycke, och hörde honom gerna.
21 And a convenient day having come, when Herod on his birthday made a supper for his nobles and chief captains and the principal men of Galilee,
Då nu en belägen dag kom, att Herodes på sin födelsedag gaf de öfversta, och höfvitsmän, och de yppersta i Galileen, en aftonkost;
22 and the daughter of Herodias came in and danced, she pleased Herod and those at table with him; and the king said to the damsel, Ask of me whatever thou wilt, and I will give it thee.
Gick Herodias dotter in, och dansade, och det behagade Herodi, och dem der med honom såto vid bordet. Då sade Konungen till pigona: Bed utaf mig hvad du vill, jag vill gifva dig det;
23 And he swore to her, Whatever thou shalt ask of me, I will give thee, to the half of my kingdom.
Och svor henne en ed; Hvad du bedjande varder af mig, vill jag gifva dig, allt intill hälften af mitt rike.
24 And she went out and said to her mother, What shall I ask? And she said, The head of John the Baptizer.
Hon gick ut, och sade till sina moder: Hvad skall jag bedja? Hon sade: Johannis Döparens hufvud.
25 And she came in immediately with haste to the king, and asked, saying, I desire that thou wilt give me immediately on a platter the head of John the Baptist.
Och hon gick straxt med hast in till Konungen, och bad, sägandes: Jag vill, att du gifver mig nu straxt, på ett fat, Johannis Döparens hufvud.
26 And the king was exceedingly sorry; but on account of his oaths, and of those at table with him, he would not refuse her.
Då vardt Konungen bedröfvad; dock, för edens skull, och för deras skull, som der såto vid bordet, ville han icke visa henne af;
27 And the king immediately sent one of his guards, and ordered his head to be brought. And he went and beheaded him in the prison,
Utan straxt sände Konungen bödelen, och böd inhemta hans hufvud. Han gick åstad, och halshögg honom i fångahuset;
28 and brought his head on a platter, and gave it to the damsel; and the damsel gave it to her mother.
Och bar fram hans hufvud på ett fat, och fick pigone; och pigan fick det sine moder.
29 And his disciples, when they heard of it, came and took up his body, and laid it in a tomb.
Då hans lärjungar det sporde, kommo de, och togo hans lekamen upp, och begrofvo honom.
30 And the apostles gather together to Jesus, and told him all which they had done and taught.
Och Apostlarna församlades till Jesum, och förkunnade honom all stycke; och hvad de gjort och lärt hade.
31 And he saith to them, Come ye by yourselves apart into a desert place, and rest a while. For there were many coming and going; and they had no leisure, even to eat.
Då sade han till dem: Kommer I allene afsides med mig uti ödemarken, och hviler eder något litet; ty der voro månge, som gingo till och ifrå, så att de hade icke tid till att äta.
32 And they went away into a desert place in the boat apart.
Och så for han bort afsides till skepps uti ödemarken.
33 And many saw them departing, and knew them, and ran together on foot thither from all the cities, and arrived before them.
Och folket såg, att de foro sina färde; och månge kände honom, och lupo dit tillsammans af alla städer, till fot, och kommo fram förr än de, och församlades till honom.
34 And when he came forth, he saw a great multitude, and was moved with compassion for them, because they were as sheep not having a shepherd; and he began to teach them many things.
Så gick Jesus ut, och fick se det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem; förty de voro såsom får, de ingen herdan hade; och begynte lära dem mycket.
35 And late in the day his disciples came to him, and said, This is a desert place, and it is now late;
Och då nu dagen var fast framliden, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är öknen, och tiden är fast förliden;
36 send them away, that they may go into the surrounding fields and villages, and buy themselves something to eat.
Släpp dem ifrå dig, att de måga gå bort i byarna och torpen här omkring, och köpa sig bröd; ty de hafva intet äta.
37 But he answering said to them, Give ye them to eat. And they say to him, Shall we go and buy two hundred denaries' worth of bread, and give them to eat?
Då svarade han dem, och sade: Gifver I dem äta. Då sade de till honom: Skole vi gå bort, och köpa för tuhundrade penningar bröd, och gifva dem äta?
38 He saith to them, How many loaves have ye? Go and see. And when they knew, they say, Five, and two fishes.
Då sade han till dem: Huru mång bröd hafven I? Går, och ser till. Och sedan de hade sett till, sade de: Fem, och två fiskar.
39 And he ordered them to make all lie down in companies upon the green grass.
Då böd han dem, att de skulle sätta sig alle i matskap, i gröna gräset.
40 And they lay down in ranks, by hundreds, and by fifties.
Och de satte sig i hopar, hundrade och hundrade, femtio och femtio.
41 And taking the five loaves and the two fishes, he looked up to heaven and blessed, and broke the loaves, and gave them to the disciples to set before them; and the two fishes he divided among them all.
Och så tog han de fem bröd och de två fiskar; och upplyfte sin ögon till himmelen, tackade, och bröt bröden, och fick sinom Lärjungom, att de skulle lägga för dem; och de två fiskar bytte han emellan dem alla.
42 And they all ate, and were filled.
Och de åto alle, och vordo mätte;
43 And they took up twelve baskets full of the fragments, and of the fishes.
Och togo sedan upp tolf korgar fulla med styckom, och fiskomen.
44 And they who ate of the loaves were five thousand men.
Och de der ätit hade, voro vid femtusend män.
45 And he immediately constrained his disciples to get into the boat, and to go before to the other side to Bethsaida, while he sent the multitude away.
Och straxt dref han sina Lärjungar, att de skulle gå till skepps, och fara för honom öfver hafvet till Bethsaida, medan han skiljde folket ifrå sig.
46 And when he had taken leave of them, he went away into the mountain to pray.
Och när han hade skiljt dem ifrå sig, gick han dädan upp på ett berg, till att bedja.
47 And when evening came, the boat was in the midst of the lake; and he was alone on the land.
Och då aftonen kom, var skeppet midt på hafvet, och han på landet allena.
48 And when he saw them toiling hard in rowing, for the wind was against them, about the fourth watch of the night he cometh to them, walking upon the lake. And he would have passed by them;
Och han såg att de hade plats med roende; ty vädret var dem emot. Och vid fjerde väkten om nattena kom han till dem, gångandes på hafvet; och han ville gå framom dem.
49 but they, seeing him walking upon the lake, thought it was a spectre, and cried out.
Och när de sågo honom gångandes på hafvet, mente de det hade varit ett spökelse, och ropade;
50 For they all saw him, and were terrified. But he immediately spoke with them, and saith to them, Be of good cheer; it is I, be not afraid.
Ty de sågo honom alle, och vordo förskräckte. Då talade han dem straxt till, och sade till dem: Varer vid en god tröst, jag äret; varer icke rädde.
51 And he went up to them into the boat, and the wind ceased. And they were exceedingly astonished, beyond measure.
Och han steg upp till dem i skeppet, och vädret stillade sig; och de vordo storliga förskräckte, förundrande vid sig sjelfva öfvermåtton.
52 For they did not consider the matter of the loaves; but their heart was hardened.
Ty de hade icke fått förstånd af bröden; ty deras hjerta var förblindadt.
53 And crossing over, they came to land, to Gennesaret; and anchored there.
Och då de öfverfarne voro, kommo de till det landet Genesaret, och lade der i hamn.
54 And when they had come out of the boat, the people immediately knowing who he was,
Och när de gingo utu skeppet, kände de honom straxt;
55 ran through all that region, and began to carry about on beds those that were sick to the place where they heard he was.
Och lupo omkring allan den landsändan; och begynte omkringföra de sjuka på sängar, dit de hörde han var.
56 And wherever he entered into villages or cities or the open country, they laid the sick in the market-places, and besought him that they might touch if it were but the fringe of his garment; and as many as touched him were made well.
Och hvar han ingick, i byar, eller städer, eller torp, der lade de kranka på gatorna, och bådo honom, att de åtminstone måtte taga på hans klädefåll; och så månge, som kommo vid honom, de vordo helbregda.
