Mark 5
1 And they came to the other side of the lake, into the country of the Gerasenes.
Så kommo de öfver hafvet, in i de Gadareners ängd.
2 And when he had come out of the boat, immediately there met him out of the tombs a man with an unclean spirit,
Och straxt han steg utu skeppet, lopp emot honom, utu grifter, en man besatt med den orena andan;
3 who had his dwelling in the tombs; and not even with a chain could any one bind him any longer;
Den der plägade bo uti grifter; och ingen kunde honom binda med kedjor.
4 because he had often been bound with fetters and chains, and the chains had been snapped asunder by him, and the fetters broken in pieces; and no one could master him;
Förty han hade många resor varit bunden med fjettrar och kedjor; och kedjorna voro sletna af honom, och fjettrarna sönderslagne; och ingen kunde späka honom.
5 and continually, night and day, in the tombs and in the mountains, he was crying out, and cutting himself, with stones.
Och han var alltid, dag och natt, på bergen, och i grifterna, ropade och slog sig sjelf med stenar.
6 And seeing Jesus afar off, he ran and bowed down before him,
Då han nu såg Jesum fjerran ifrå sig, lopp han till, och föll neder för honom.
7 and cried out with a loud voice, and said, What have I to do with thee, Jesus, Son of the most high God? I adjure thee by God, do not torment me.
Och ropade med höga röst, och sade: Hvad hafver jag med dig göra, Jesu, den högstas Guds Son? Jag besvär dig vid Gud, att du icke qväl mig.
8 For he was saying to him, Unclean spirit, come out from the man.
Då sade han till honom: Far ut af menniskone, du orene ande.
9 And he asked him, What is thy name? And he saith to him, Legion is my name; for we are many.
Och sporde han honom: Hvad är ditt namn? Svarade han och sade: Legio är mitt namn; förty vi äre månge.
10 And he besought him much not to send them out of the country.
Och han bad honom storliga, att han icke skulle drifva honom bort utu den ängden.
11 Now there was there, by the mountain, a great herd of swine feeding.
Och der var vid bergen en stor svinahjord, den der gick och födde sig;
12 And they besought him, saying, Send us into the swine, that we may enter into them.
Och djeflarna bådo honom alle, sägande: Sänd oss i svinen, att vi må fara in uti dem.
13 And he gave them leave. And the unclean spirits coming out, entered into the swine; and the herd rushed down the steep into the lake, about two thousand, and were drowned in the lake.
Och Jesus tillstadde dem det straxt. Och de orene andar drogo straxt ut, och foro in uti svinen; och hjorden brådstörte sig i hafvet; och de voro vid tutusend, och vordo fördränkte i hafvet.
14 And they that fed them fled, and told the news in the city and in the country. And they came to see what had been done.
Men de, som skötte svinen, flydde och förkunnade det in i staden, och på bygdene; och de gingo ut till att se hvad skedt var;
15 And they come to Jesus, and see him who had been possessed by demons, sitting, clothed, and in his right mind, —him who had had the legion; and they were afraid.
Och kommo till Jesum, och sågo honom, som hade besatt varit, och haft legionen, sittandes kläddan, och vid sin skäl; och vordo förfärade.
16 And they who saw it told them how it befell him that was possessed by the demons, and concerning the swine.
Och de som det sett hade, förtäljde dem hvad den besatta vederfaret var, och om svinen.
17 And they began to beseech him to depart from their borders.
Och de begynte bedja honom, att han skulle draga utu deras ängd.
18 And when he was going on board the boat, he that had been possessed by the demons besought him that be might be with him.
Och då han var stigen till skepps, bad honom den som hade besatt varit, att han måtte vara när honom.
19 And he did not permit him, but said to him, Go to thy house to thy friends, and tell them how great things the Lord hath done for thee, and that he hath had compassion on thee.
Men Jesus tillstadde det icke, utan sade till honom: Gack dina färde uti ditt hus till dina, och förkunna dem, huru stor ting Herren hafver gjort med dig, och hafver miskundat sig öfver dig.
20 And he departed, and began to publish in Decapolis how great things Jesus had done for him; and all wondered.
Och han gick sina färde, och begynte förkunna uti de tio städer, huru stor ting Jesus med honom gjort hade. Och alle förundrade sig.
21 And when Jesus had crossed again in the boat to the ether side, a great multitude gathered about him; and he was by the lake.
Och då Jesus var öfverfaren igen med skeppet, församlades till honom mycket folk; och var vid hafvet.
22 And there cometh one of the rulers of the synagogue, Jairus by name; and seeing him, he fell at his feet,
Och si, der kom en af Synagogones öfverstar, benämnd Jairus; och då han fick se honom, föll han ned för hans fötter;
23 and besought him much, saying, My little daughter lieth at the point of death; I pray thee, come and lay thy hands on her, that she may be saved and live.
Och bad honom storliga, och sade: Min dotter är i sitt yttersta; jag beder dig, att du kommer, och lägger händer på henne, att hon måtte vederfås, och lefva.
24 And he went with him; and a great multitude followed him, and pressed upon him.
Och han gick med honom; och honom följde mycket folk, och de trängde honom.
25 And a woman, who had had an issue of blood twelve years,
Och der var en qvinna, som hade haft blodgång i tolf år.
26 and had undergone much at the hands of many physicians, and spent all that she had, and was not at all benefited, but rather grew worse,
Och hade mycket lidit af mångom läkarom, och förtärt dermed allt sitt, och hade dock ingen hjelp förnummit; utan det vardt heldre värre med henne.
27 having heard about Jesus, came in the crowd behind, and touched his garment.
Då hon hörde om Jesu, kom hon ibland folket bakefter, och tog på hans kläder;
28 For she said, If I touch even his garments, I shall be made well.
Ty hon sade: Kunde jag åtminstone taga på hans kläder, då vorde jag helbregda.
29 And immediately the fountain of her blood was dried up; and she perceived in her body that she was cured of her plague.
Och straxt förtorkades hennes blods källa; och hon kände det i kroppen, att hon botad var utaf den plågon.
30 And Jesus immediately perceiving in himself that power had gone out from him, turned round in the crowed, and said, Who touched my garments?
Och Jesus kändet straxt i sig sjelf, att kraft utgången var af honom; och vände sig om ibland folket, och sade: Ho kom vid min kläder?
31 And his disciples said to him, Thou seest the multitude pressing on thee, and dost thou say, Who touched me?
Och hans Lärjungar sade till honom: Ser du icke, folket tränger dig på alla sidor, och du säger: Ho kom vid mig?
32 And he looked round to see her who had done this.
Och han såg omkring efter henne, som det gjort hade.
33 But the woman, fearing and trembling, knowing what had been done to her, came and fell down before him, and told him all the truth.
Men qvinnan fruktade och bäfvade; ty hon visste, hvad med henne skedt var; och kom, och föll neder för honom, och sade honom alla sanningena.
34 And he said to her, Daughter, thy faith hath made thee well; go in peace, and be recovered from thy plague.
Då sade han till henne: Dotter, din tro hafver gjort dig helbregda; gack med frid, och var helbregda af dine plågo.
35 While he was yet speaking, there came from the house I of the ruler of the synagogue some who said, Thy daughter is dead; why dost thou trouble the Teacher any further?
Vid han ännu talade, kommo någre ifrå Synagogones öfversta, och sade: Din dotter är död; hvi gör du Mästaren yttermera omak?
36 And Jesus, overhearing those words, saith to the ruler of the synagogue, Fear not; only believe.
Men straxt Jesus hörde talet, som sades, sade han till Synagogones öfversta: Frukta dig intet; allenast tro.
37 And he suffered no one to follow him except Peter and James, and John the brother of James.
Och han tillstadde icke, att honom någor följa skulle, förutan Petrus och Jacobus, och Johannes, Jacobi broder.
38 And they come to the house of the ruler of the synagogue; and he seeth a tumult, and people weeping and wailing greatly.
Och så kom han i Synagogones öfverstas hus, och fick se sorlet, och dem som mycket sörjde och greto.
39 And going in, he saith to them, Why do ye make this confusion and weeping? The child is not dead, but is sleeping.
Och han gick in, och sade till dem: Hvad sorlen I, och gråten? Pigan är icke död; men hon sofver.
40 And they laughed him to scorn. But putting them all out, he taketh the father of the child, and the mother, and those who were with him, and entereth where the child was.
Och de gjorde gäck af honom. Då dref han alla ut, och tog med sig pigones fader och moder, och dem som med honom voro, och gick in der pigan låg.
41 And taking hold of the hand of the child, he saith to her, Talitha, kum; which is, when interpreted, Damsel, I say to thee, arise!
Och fattade pigona vid handena, sägande till henne: Talitha kumi; det uttydes: Piga, jag säger dig, statt upp.
42 And immediately the damsel arose and walked; for she was twelve years old. And immediately they were greatly astonished.
Och straxt stod pigan upp, och gick; och hon var vid tolf år gammal. Och de vordo öfvermåtton förskräckte.
43 And he charged them strictly that no one should know it, and bade that something should be given her to eat.
Och han förböd dem strängeliga, att ingen skulle det veta; och böd gifva henne äta.
