Mark 2
1 And after some days he again entered Capernaum; and it was reported that he was in the house.
Och efter några dagar gick han åter in i Capernaum; och det spordes, att han var i huset.
2 And many were gathered together, so that there was no longer room for them, even at the door; and he was speaking the word to them.
Och straxt församlades der månge, så att de icke rum hade, icke heller utanför dörrene; och han hade tal för dem.
3 And they come to him, bringing one that was palsied, borne by four men.
Och de hade fram för honom en borttagnan, den der framburen var af fyra.
4 And not being able to bring him to him on account of the crowd, they took off the roof where he was; and when they had broken an opening, they let down the bed whereon the palsied man lay.
Och då de icke kunde komma till honom, för folkets skull, refvo de taket på huset, der han var; och gjorde ett hål på taket, och med tåg släppte neder sängena, der den borttagne uti låg.
5 And Jesus seeing their faith, saith to the palsied man, Son, thy sins are forgiven.
När Jesus såg deras tro, sade han till den borttagna: Min son, dina synder vare dig förlåtna.
6 But there were some of the scribes sitting there and reasoning in their hearts,
Så voro der någre utaf de Skriftlärde sittande, som tänkte i sin hjerta:
7 Why doth this man speak thus? He blasphemeth; who can forgive sins but God only?
Hvi talar denne sådana hädelse? Ho kan förlåta synder, utan allena Gud?
8 And Jesus immediately perceiving in his spirit that they reasoned thus within themselves, saith to them, Why do ye reason thus in your hearts?
Och straxt Jesus förnam det i sinom anda, att de sådant tänkte vid sig sjelfva, sade han till dem: Hvi tänken I sådant i edor hjerta?
9 Which is easier? to say to the palsied man, Thy sins are forgiven? or to say, Arise, and take up thy bed and go?
Hvilket är lättare säga till den borttagna: Dina synder vare dig förlåtna; eller säga: Statt upp, och tag dina säng och gack?
10 But that ye may know that the Son of man hath authority on earth to forgive sins, —he saith to the palsied man, —
Men på det I skolen veta, att menniskones Son hafver magt på jordene förlåta synder, sade han till den borttagna:
11 I say to thee, Arise, take up thy bed and go to thy house.
Dig säger jag: Statt upp; tag dina säng, och gack i ditt hus.
12 And he arose, and immediately took up the bed and went forth before them all; so that they were all amazed, and gave glory to God, saying, We never saw it thus.
Och straxt stod han upp, tog sina säng, och gick ut i allas deras åsyn; så att alle undrade storliga, och prisade Gud, sägande: Sådant såge vi aldrig.
13 And he went forth again to the lake; and all the multitude came to him, and he taught them.
Och han gick åter ut till hafvet; och allt folket kom till honom, och han lärde dem.
14 And passing along, he saw Levi, the son of Alphaeus, sitting at the custom-house; and he saith to him, Follow me. And he arose and followed him.
Och då Jesus gick der fram, såg han Levi, Alphei son, sittandes vid tullen, och sade till honom: Följ mig. Och han stod upp, och följde honom.
15 And it happened that he was reclining at table in his house; and many publicans and sinners were reclining with Jesus and his disciples; for there were many, and scribes of the Pharisees were also following him.
Och det begaf sig, då han satt till bords i hans hus, såto ock desslikes månge Publicaner och syndare till bords med Jesu och hans Lärjungar; ty de voro månge, som hade följt honom.
16 And when they saw that he was eating with the publicans and sinners, they said to his disciples, Doth he eat and drink with publicans and sinners?
Och då de Skriftlärde och Phariseer sågo, att han åt med de Publicaner och syndare, sade de till hans Lärjungar: Hvi äter och dricker han med Publicaner och syndare?
17 And Jesus hearing it, saith to them, They who are well do not need a physician, but they who are sick. I came not to call righteous men, but sinners.
När Jesus det hörde, sade han till dem: De der helbregda äro, behöfva icke läkare, utan de som kranke äro; jag är icke kommen till att kalla de rättfärdiga, utan syndare, till bättring.
18 And the disciples of John and the Pharisees were fasting; and they come and say to him, Why do the disciples of John and the disciples of the Pharisees fast, and thy disciples fast not?
Och Johannis lärjungar och de Phariseers fastade mycket; och de kommo, och sade till honom: Hvi fasta Johannis lärjungar och de Phariseers, och dine Lärjungar fasta intet?
19 And Jesus said to them, Can the companions of the bridegroom fast, while the bridegroom is with them? As long as they have the bridegroom with them, they cannot fast.
Sade Jesus till dem: Bröllopsfolket, kunna de fasta, så länge brudgummen är med dem? Så länge de hafva brudgummen när sig, kunna de icke fasta.
20 But the days will come, when the bridegroom will be taken from them, and then will they fast in that day.
Men de dagar skola komma, att brudgummen skall varda ifrå dem tagen; och då skola de fasta i de dagar.
21 No one seweth a patch of undressed cloth on an old garment; for the new piece teareth away from the old garment, and a worse rent is made.
Och ingen sömmar en klut af nytt kläde på gammalt kläde; förty han rifver dock det nya stycket ifrå det gamla, och hålet varder värre.
22 And no one putteth new wine into old skins; for the new wine will burst the skins, and the wine is lost, and the skins.
Och ingen låter nytt vin i gamla flaskor; annars slår det nya vinet flaskorna sönder, och vinet spilles ut, och flaskorna förderfvas; utan nytt vin skall man låta i nya flaskor.
23 And it came to pass, that he was going through the grain-fields on the sabbath, and his disciples began, as they went along, to pluck the ears of grain.
Och det begaf sig, att han på Sabbathen gick genom säd; och hans Lärjungar begynte, vid de gingo, taga af axen.
24 And the Pharisees said to him, See, why are they doing on the sabbath that which is not lawful?
Och de Phariseer sade till honom: Si, hvi göra de om Sabbathen det som icke lofligit är?
25 And he saith to them, Did ye never read what David did, when he had need, and was hungry, himself and they who were with him?
Då sade han till dem: Hafven I aldrig läsit, hvad David gjorde, då honom omträngde, och var hungrig, han och de der med honom voro?
26 how he went into the house of God in the days of Abiathar the high-priest, and ate the show-bread, which it is lawful for none but the priests to eat, and gave also to those who were with him?
Huru han gick in i Guds hus, under den öfversta Presten Abjathar, och åt skådobröden, hvilka ingom voro loflige äta, utan Prestomen; och gaf desslikes dem som med honom voro.
27 And he said to them, The sabbath was made for man, and not man for the sabbath.
Och han sade till dem: Sabbathen är gjord för menniskones skull, och icke menniskan för Sabbathens skull.
28 So that the Son of man is lord even of the sabbath.
Så är nu menniskones Son en Herre, desslikes ock öfver Sabbathen.
