Luke 24
1 Now on the first day of the week, very early in the morning, they came to the tomb, bringing the spices which they had prepared.
Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
2 And they found the stone rolled away from the tomb;
Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
3 and on entering they found not the body of the Lord Jesus.
Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
4 And it came to pass, as they were much perplexed about this, lo! two men stood by them in glittering apparel;
När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
5 and when they were terrified, and bowed their faces to the earth, the men said to them, Why seek ye the living among the dead?
Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?
6 He is not here, but hath risen. Remember how be spoke to you while yet in Galilee,
Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
7 saying, The Son of man must be delivered up into the hands of sinners, and be crucified, and rise again on the third day.
'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»
8 And they remembered his words.
Då kommo de ihåg hans ord.
9 And returning from the tomb, they told all these things to the eleven, and to all the rest.
Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
10 It was Mary the Magdalene, and Joanna, and Mary the mother of James; and the other women with them told these things to the apostles.
Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
11 And these words seemed to them as an idle tale, and they did not believe them.
Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
13 And lo! two of them were going the same day to a village called Emmaus, distant a hundred and sixty furlongs from Jerusalem.
Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
14 And they were conversing together about all those things which had taken place.
Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
15 And it came to pass, while they were conversing and reasoning, that Jesus himself drew near, and went with them.
Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
16 But their eyes were restrained from knowing him.
Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
17 And he said to them, What discourse is this which ye have one with another, as ye are walking? And they stood sad.
Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.
18 And one, whose name was Cleopas, answering said to him, Art thou the only sojourner in Jerusalem that doth not know the things which have come to pass there in these days?
Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»
19 And he said to them, What things? And they said to him, The things relating to Jesus the Nazarene, who was a prophet mighty in word and deed before God and all the people;
Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
20 and how the chief priests and our rulers delivered him up to be condemned to death, and crucified him.
huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
21 But we are hoping that it is he who is to redeem Israel; moreover, besides all this, it is the third day since these things were done.
Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
22 And furthermore certain women of our company have amazed us; for going early to the tomb,
Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
23 they did not find his body, and came, saying that they had even seen a vision of angels, who said that he was alive.
och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
24 And some of those who were with us went to the tomb, and found it to be as the women had said; but him they saw not.
Och när några av dem som voro med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»
25 And he said to them, O dull of apprehension, and slow of heart to believe all that the Prophets have spoken!
Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
26 Was it not necessary that the Christ should suffer these things, and enter into his glory?
Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»
27 And beginning with Moses and all the Prophets he explained to them in all the Scriptures the things concerning himself.
Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
28 And they drew near to the village whither they were going; and he made as though he would go further.
När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
29 But they constrained him, saying, Abide with us, for it is towards evening, and the day is now far spent. And he went in to stay with them.
Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
30 And it came to pass, as he was at table with them, that he took the bread, and blessed it, and broke and gave it to them.
Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
31 And their eyes were opened, and they knew him; and he vanished out of their sight.
Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
32 And they said one to another, Did not our hearts burn within us while he talked with us on the way, while he opened to us the Scriptures?
Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»
33 And they rose up the same hour, and returned to Jerusalem; and they found the eleven and those who were with them gathered together,
Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
34 saying, The Lord hath risen indeed, and hath appeared to Simon.
Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
35 And they told what had happened on the way, and how he became known to them in the breaking of the bread.
Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
36 And while they were thus speaking, he himself stood in the midst of them.
Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
37 But they were terrified and affrighted, and supposed that they beheld a spirit.
Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
38 And he said to them, Why are ye troubled? and why do doubts arise in your hearts?
Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
39 See my hands and my feet, that it is I myself. Handle me, and see; for a spirit hath not flesh and bones, as ye see me have.
Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
41 And while they still disbelieved for joy, and wondered, he said to them, Have ye anything here to eat?
Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
42 And they gave him a piece of a broiled fish.
Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
43 And he took and ate it before them.
och han tog det och åt därav i deras åsyn.
44 And he said to them, These are my words which I spoke to you, while I was yet with you, that all things must be fulfilled which are written in the Law of Moses, and the Prophets, and the Psalms, concerning me.
Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»
45 Then he opened their understanding, that they might understand the Scriptures.
Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
46 And he said to them, Thus it is written, that the Christ should suffer, and should rise from the dead on the third day,
Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
47 and that repentance for the remission of sins should be preached in his name among all the nations, beginning at Jerusalem.
och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
48 Ye are witnesses of these things.
I kunnen vittna härom.
49 And I send forth upon you that which hath been promised by my Father; but do ye tarry in the city, until ye are endued with power from on high.
Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»
50 And he led them out as far as to Bethany; and he lifted up his hands and blessed them.
Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
51 And it came to pass, while he blessed them, that he parted from them.
Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
52 And they returned to Jerusalem with great joy,
Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
53 and were continually in the temple, praising God.
Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
