Luke 24
1 Now on the first day of the week, very early in the morning, they came to the tomb, bringing the spices which they had prepared.
På den ena Sabbathen, ganska bittida om morgonen, kommo de till grafvena, bärande de välluktande krydder, som de tillredt hade; och några med dem.
2 And they found the stone rolled away from the tomb;
Så funno de stenen afvältad ifrå grafvene;
3 and on entering they found not the body of the Lord Jesus.
Och gingo in, och funno intet Herrans Jesu lekamen.
4 And it came to pass, as they were much perplexed about this, lo! two men stood by them in glittering apparel;
Och det begaf sig att, då de derom bekymrade voro, si, så stodo när dem två män i skinande kläder.
5 and when they were terrified, and bowed their faces to the earth, the men said to them, Why seek ye the living among the dead?
Då vordo de förfärade, och slogo sin ansigte neder åt jordene. Då sade de till dem: Hvi söken I den lefvande ibland de döda?
6 He is not here, but hath risen. Remember how be spoke to you while yet in Galilee,
Han är icke här, han är uppstånden; kommer ihåg, huru han sade eder, då han ännu var i Galileen,
7 saying, The Son of man must be delivered up into the hands of sinners, and be crucified, and rise again on the third day.
Sägandes: Menniskones Son måste öfverantvardas i syndiga menniskors händer, och korsfästas; och uppstå på tredje dagen.
8 And they remembered his words.
Och så begynte de komma ihåg hans ord;
9 And returning from the tomb, they told all these things to the eleven, and to all the rest.
Och gingo tillbaka ifrå grafvene, och bådade detta allt dem ellofva, och allom dem androm.
10 It was Mary the Magdalene, and Joanna, and Mary the mother of James; and the other women with them told these things to the apostles.
Och det var Maria Magdalena, och Johanna, och Maria Jacobi, och andra som med dem voro, de detta sade till Apostlarna.
11 And these words seemed to them as an idle tale, and they did not believe them.
Och deras ord syntes för dem såsom galenskap; och de trodde dem intet.
Men Petrus stod upp, och lopp till grafvena; och då han lutade sig derin, fick han se linkläden liggande allena; och gick sina färde, förundrandes vid sig sjelf hvad der skedt var.
13 And lo! two of them were going the same day to a village called Emmaus, distant a hundred and sixty furlongs from Jerusalem.
Och si, två af dem gingo på samma dagen till en by, som låg vid sextio stadier vägs ifrå Jerusalem, benämnd Emaus.
14 And they were conversing together about all those things which had taken place.
Och de talade hvar med annan, om allt det som skedt var.
15 And it came to pass, while they were conversing and reasoning, that Jesus himself drew near, and went with them.
Och hände sig, då de talades vid, och befrågade hvarannan, nalkades ock Jesus, och gick med dem.
16 But their eyes were restrained from knowing him.
Men deras ögon voro förhållen, att de icke kände honom.
17 And he said to them, What discourse is this which ye have one with another, as ye are walking? And they stood sad.
Då sade han till dem: Hvad är det för tal, som I hafven eder emellan, vid I gån, och ären bedröfvade?
18 And one, whose name was Cleopas, answering said to him, Art thou the only sojourner in Jerusalem that doth not know the things which have come to pass there in these days?
Då svarade endera, som het Cleophas, och sade till honom: Äst du allena ibland främmande män i Jerusalem, som icke vet hvad der skedt är i dessa dagar?
19 And he said to them, What things? And they said to him, The things relating to Jesus the Nazarene, who was a prophet mighty in word and deed before God and all the people;
Sade han till dem: Hvad? Sade de till honom: Om Jesu Nazareno, som var en Prophet, mägtig både i gerningar och ord, för Gudi, och allo folkena;
20 and how the chief priests and our rulers delivered him up to be condemned to death, and crucified him.
Och huruledes de öfverste Presterna, och våre förmän, öfverantvardade honom i dödsens fördömelse, och korsfäste honom.
21 But we are hoping that it is he who is to redeem Israel; moreover, besides all this, it is the third day since these things were done.
Men vi hoppades, att han skulle vara den som förlossa skulle Israel; och öfver allt detta är nu tredje dagen, sedan det skedde.
22 And furthermore certain women of our company have amazed us; for going early to the tomb,
Och några qvinnor af våra hafva förskräckt oss, de der bittida om morgonen hade kommit till grafvena;
23 they did not find his body, and came, saying that they had even seen a vision of angels, who said that he was alive.
Och då de icke funno hans lekamen, kommo de, och sade, att de ock Änglasyn sett hade, hvilke sagt hade att han lefver.
24 And some of those who were with us went to the tomb, and found it to be as the women had said; but him they saw not.
Och någre af dem, som med oss voro, gingo bort till grafven, och funno såsom qvinnorna sagt hade; men honom funno de intet.
25 And he said to them, O dull of apprehension, and slow of heart to believe all that the Prophets have spoken!
Då sade han till dem: O! I galne, och senhjertade till att tro, uti allt det som Propheterna sagt hafva.
26 Was it not necessary that the Christ should suffer these things, and enter into his glory?
Skulle icke Christus sådant lida, och sedan ingå uti sin härlighet?
27 And beginning with Moses and all the Prophets he explained to them in all the Scriptures the things concerning himself.
Och han begynte på Mose, och alla Propheterna, och gjorde uttydelse för dem i alla Skrifter, som voro om honom.
28 And they drew near to the village whither they were going; and he made as though he would go further.
Och de begynte nalkas intill byn, dit de ville; och han låts som han ville gå längre fram.
29 But they constrained him, saying, Abide with us, for it is towards evening, and the day is now far spent. And he went in to stay with them.
Och de nödgade honom, sägande: Blif när oss; ty det lider åt aftonen, och dagen är förliden. Och så gick han in, till att blifva när dem.
30 And it came to pass, as he was at table with them, that he took the bread, and blessed it, and broke and gave it to them.
Och det begaf sig, då han satt till bords med dem, tog han brödet; tackade, bröt det, och fick dem.
31 And their eyes were opened, and they knew him; and he vanished out of their sight.
Och deras ögon öppnades, att de kände honom; och så försvann han utu deras åsyn.
32 And they said one to another, Did not our hearts burn within us while he talked with us on the way, while he opened to us the Scriptures?
Och de sade emellan sig: Var icke vårt hjerta brinnande i oss, då han talade med oss i vägen, och uttydde oss Skrifterna?
33 And they rose up the same hour, and returned to Jerusalem; and they found the eleven and those who were with them gathered together,
Och i samma stundene stodo de upp, och gingo till Jerusalem igen, och funno församlade de ellofva, och de som med dem voro;
34 saying, The Lord hath risen indeed, and hath appeared to Simon.
De der sade: Herren är sannerliga uppstånden, och är synter af Simone.
35 And they told what had happened on the way, and how he became known to them in the breaking of the bread.
Och de förtäljde hvad skedt var i vägen, och huru han vardt känd af dem, i det han bröt brödet.
36 And while they were thus speaking, he himself stood in the midst of them.
Som de nu härom talade, stod Jesus sjelf midt ibland dem, och sade till dem: Frid vare eder.
37 But they were terrified and affrighted, and supposed that they beheld a spirit.
Då vordo de förfärade, och fruktade, menandes att de sågo en anda.
38 And he said to them, Why are ye troubled? and why do doubts arise in your hearts?
Då sade han till dem: Hvi ären I förfärade? Och hvi uppstiga sådana tankar uti edor hjerta?
39 See my hands and my feet, that it is I myself. Handle me, and see; for a spirit hath not flesh and bones, as ye see me have.
Ser mina händer, och mina fötter, att det är jag sjelf: Tager på mig, och skåder; ty anden hafver icke kött och ben, såsom I sen mig hafva.
Och då han hade det sagt, viste han dem händer och fötter.
41 And while they still disbelieved for joy, and wondered, he said to them, Have ye anything here to eat?
Och som de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan förundrade sig, sade han till dem: Hafven I här något att äta?
42 And they gave him a piece of a broiled fish.
Då fingo de honom fram ett stycke stekt fisk, och något af en hannogskako.
43 And he took and ate it before them.
Och han tog det, och åt deraf i deras åsyn.
44 And he said to them, These are my words which I spoke to you, while I was yet with you, that all things must be fulfilled which are written in the Law of Moses, and the Prophets, and the Psalms, concerning me.
Och han sade till dem: Detta äro de ord, som jag sade till eder, då jag ännu var med eder, att allt måste fullbordas, som skrifvet är i Mose lag, och i Propheterna, och i Psalmerna, om mig.
45 Then he opened their understanding, that they might understand the Scriptures.
Då öppnade han dem deras sinne, att de förstodo Skrifterna;
46 And he said to them, Thus it is written, that the Christ should suffer, and should rise from the dead on the third day,
Och sade till dem: Så är det skrifvet, och så måste Christus lida, och tredje dagen uppstå ifrå de döda;
47 and that repentance for the remission of sins should be preached in his name among all the nations, beginning at Jerusalem.
Och predikas i hans Namn bättring och syndernas förlåtelse ibland all folk, begynnande på Jerusalem.
48 Ye are witnesses of these things.
Och I ären vittne till allt detta.
49 And I send forth upon you that which hath been promised by my Father; but do ye tarry in the city, until ye are endued with power from on high.
Och si, jag vill sända öfver eder mins Faders löfte; men I skolen blifva i staden Jerusalem, tilldess I varden beklädde med kraft af höjdene.
50 And he led them out as far as to Bethany; and he lifted up his hands and blessed them.
Och han hade dem ut till Bethanien, och upplyfte sina händer, och välsignade dem.
51 And it came to pass, while he blessed them, that he parted from them.
Och skedde, då han dem välsignat hade, skiljdes han ifrå dem, och uppfor i himmelen.
52 And they returned to Jerusalem with great joy,
Och de tillbådo honom; och gingo sedan in i Jerusalem igen, med stora glädje;
53 and were continually in the temple, praising God.
Och voro alltid i templet, prisade och lofvade Gud. Amen.
