Lamentations 3
1 I am the man that hath seen affliction under the rod of His wrath;
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 He hath led me and brought me into darkness, and not into light;
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Yea, against me doth he again and again turn his hand all the day long.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 My flesh and my skin hath he made old; he hath broken my bones.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 He hath builded against me, and encompassed me with bitterness and woe.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 He hath set me in dark places, as those that have long been dead.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 He hath hedged me about, so that I cannot get out; he hath made my chain heavy;
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Yea, when I cry and call aloud, he shutteth out my prayer.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 He blocketh up my way with hewn stone; he maketh my paths crooked.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 A bear lying in wait hath he been to me, a lion in lurking-places.
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 He hath turned aside my ways, and torn me in pieces; he hath made me desolate.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 He hath bent his bow, and set me as a mark for the arrow.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 He hath caused the sons of his quiver to pierce my reins.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 I have been a laughing-stock to all my people, their song all the day.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 He hath filled me with bitterness; he hath made me drunk with wormwood.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 He hath also broken my teeth with gravel-stones; He hath covered me with ashes.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 Yea, thou hast removed my soul far from peace; I have forgotten prosperity.
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 And I say, “My confidence and my hope in Jehovah are gone!”
Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»
19 Remember my affliction and my misery, the wormwood and the gall!
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 Yea, thou wilt remember them, for my soul sinketh within me!
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 This I recall to my mind; therefore have I hope;
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 It is of the mercy of Jehovah that we are not consumed; yea, his compassion faileth not;
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 It is new every morning; great is thy faithfulness.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 Jehovah is my portion, saith my soul, therefore do I hope in him.
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 Jehovah is good to them that trust in him, to the soul that seeketh him.
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 It is good that a man hope, and quietly wait for salvation from Jehovah.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 It is good for a man that he bear the yoke in his youth;
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 That he sit alone and keep silence, since He layeth it upon him;
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 That he put his mouth in the dust, [[saying to himself, ]] “Perhaps there may be hope!”
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 That he offer his cheek to the smiter; that he be filled with reproach.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 For the Lord will not cast off forever;
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 For though he cause grief, yet doth he have compassion according to his great mercy;
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 For he doth not willingly afflict and grieve the children of men.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 Doth one trample under foot all the prisoners of the earth,
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 Doth he bend the right of a man before the face of the Most High,
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 Doth he subvert a man in his cause, and shall not the Lord behold it?
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Who is he that saith, and it cometh to pass, when the Lord hath not commanded?
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Cometh not evil, as well as good, from the mouth of the Most High?
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Wherefore then murmureth the living man? Let him murmur at his own sin!
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Let us search and try our ways, and turn again to Jehovah!
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Let us lift up our hearts with our hands to God in the heavens!
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 We have transgressed; we have rebelled; thou hast not forgiven!
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 Thou hast hidden thyself in anger, and hast pursued us; thou hast slain and hast not spared;
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Thou hast hidden thyself in a cloud, that our prayer may not pass through;
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Thou hast made us the offscouring and refuse in the midst of the nations.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 All our enemies have opened their mouths against us;
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Terror and the pit have come upon us, desolation and destruction;
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Mine eye runneth down with streams of water for the destruction of the daughter of my people.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 Mine eye trickleth down and ceaseth not, without any intermission,
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 Until Jehovah look down and behold from heaven.
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 Mine eye is painful to me on account of all the daughters of my city.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 They that are my enemies without cause hunt me down like a bird;
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 They take away my life in the dungeon; they cast a stone upon me;
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 Waters flow over my head; I say, “I am undone!”
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»
55 I call upon thy name, O Jehovah, from the deep dungeon;
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 Hear thou my voice! hide not thine ear from my cry for relief!
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 Be near to me, when I call upon thee! Say, “Fear not!”
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»
58 Thou maintainest my cause, O Lord; thou redeemest my life!
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 Thou, O Jehovah, seest the wrong done to me; Maintain thou my cause!
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Thou seest all their vengeance, all their devices against me.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 Thou hearest their reproach, O Jehovah, all their devices against me,
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 The words of my adversaries, and their machinations against me all the day long!
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Behold their sitting down and their rising up! I am their song.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 Render to them a recompense, O Jehovah, according to the work of their hands!
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Give them blindness of mind! thy curse be upon them!
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Pursue them in thine anger, and destroy them from under Jehovah's heaven!
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel. Alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.
