Lamentations 3
1 I am the man that hath seen affliction under the rod of His wrath;
Jag är en elände man, den hans grymhets ris se måste.
2 He hath led me and brought me into darkness, and not into light;
Han hafver ledt mig, och låtit mig gå i mörkrena, och icke i ljusena.
3 Yea, against me doth he again and again turn his hand all the day long.
Han hafver vändt sina hand emot mig, och handlar fast annorlunda med mig alltid.
4 My flesh and my skin hath he made old; he hath broken my bones.
Han hafver gjort mitt kött och mina hud gammal, och sönderslagit min ben.
5 He hath builded against me, and encompassed me with bitterness and woe.
Han hafver byggt emot mig, och bevefvat mig uti galla och mödo.
6 He hath set me in dark places, as those that have long been dead.
Han hafver lagt mig uti mörkret, lika som de döda i verldene.
7 He hath hedged me about, so that I cannot get out; he hath made my chain heavy;
Han hafver innemurat mig, så att jag icke utkomma kan, och satt mig uti hårda fjettrar.
8 Yea, when I cry and call aloud, he shutteth out my prayer.
Och om jag än ropade och både, så stoppar han öronen till för mina bön.
9 He blocketh up my way with hewn stone; he maketh my paths crooked.
Han hafver igenmurat min väg med huggen sten, och mina stigar igentäppt.
10 A bear lying in wait hath he been to me, a lion in lurking-places.
Han hafver vaktat efter mig lika som en björn, lika som ett lejon i lönlig rum.
11 He hath turned aside my ways, and torn me in pieces; he hath made me desolate.
Han hafver låtit mig fela om vägen; han hafver rifvit mig i stycken sönder, och tillintetgjort.
12 He hath bent his bow, and set me as a mark for the arrow.
Han hafver spänt sin båga, och satt mig; såsom ett mål för pilenom.
13 He hath caused the sons of his quiver to pierce my reins.
Han hafver utaf kogret låtit skjuta mig i mina njurar.
14 I have been a laughing-stock to all my people, their song all the day.
Jag är vorden till spott allo mino folke, och deras dagliga visa.
15 He hath filled me with bitterness; he hath made me drunk with wormwood.
Han hafver måttat mig med bitterhet, och gifvit mig malört dricka.
16 He hath also broken my teeth with gravel-stones; He hath covered me with ashes.
Han hafver slagit mina tänder sönder i små stycke, och vältrat mig uti asko.
17 Yea, thou hast removed my soul far from peace; I have forgotten prosperity.
Min själ är fördrifven ifrå fridenom; goda, dagar måste jag förgäta.
18 And I say, “My confidence and my hope in Jehovah are gone!”
Jag sade: Mitt hopp är ute, att jag någon tid mer skall vara när Herranom.
19 Remember my affliction and my misery, the wormwood and the gall!
Kom dock ihåg, huru jag är elände och öfvergifven, och malört och galla druckit hafver.
20 Yea, thou wilt remember them, for my soul sinketh within me!
Du varder ju deruppå tänkandes; ty min själ säger mig det.
21 This I recall to my mind; therefore have I hope;
Det lägger jag på hjertat, derföre hoppas mig ännu.
22 It is of the mercy of Jehovah that we are not consumed; yea, his compassion faileth not;
Herrans mildhet är det, att ännu icke är ute med oss; hans barmhertighet hafver än nu icke ända;
23 It is new every morning; great is thy faithfulness.
Utan hon är hvar morgon ny, och din trohet är stor.
24 Jehovah is my portion, saith my soul, therefore do I hope in him.
Herren är min del, säger min själ; derför vill jag hoppas uppå honom.
25 Jehovah is good to them that trust in him, to the soul that seeketh him.
Ty Herren är god dem som hoppas uppå honom, och den själ som frågar efter honom.
26 It is good that a man hope, and quietly wait for salvation from Jehovah.
Det är en kostelig ting, att man är tålig, och hoppas uppå Herrans hjelp.
27 It is good for a man that he bear the yoke in his youth;
Det är en kostelig ting, att man drager oket i ungdomen;
28 That he sit alone and keep silence, since He layeth it upon him;
Att en, som öfvergifven är, hafver tålamod, när honom något uppåkommer;
29 That he put his mouth in the dust, [[saying to himself, ]] “Perhaps there may be hope!”
Och sätter sin mun uti stoft, och vänter efter hoppet;
30 That he offer his cheek to the smiter; that he be filled with reproach.
Och låtter slå sig vid kindbenet, och lägger mycken försmädelse uppå sig.
31 For the Lord will not cast off forever;
Ty Herren drifver icke ifrå sig evinnerliga;
32 For though he cause grief, yet doth he have compassion according to his great mercy;
Utan han bedröfvar väl; men han förbarmar sig igen, efter sin stora mildhet.
33 For he doth not willingly afflict and grieve the children of men.
Ty han plågar och bedröfvar icke menniskona af hjertat;
34 Doth one trample under foot all the prisoners of the earth,
Lika som han ville platt undertrycka låta de elända på jordene;
35 Doth he bend the right of a man before the face of the Most High,
Och låta deras sak för Gudi orätta vara;
36 Doth he subvert a man in his cause, and shall not the Lord behold it?
Och dem falskeliga döma låta, lika som Herren såge det intet.
37 Who is he that saith, and it cometh to pass, when the Lord hath not commanded?
Ho tör då säga, att sådant sker utan Herrans befallning;
38 Cometh not evil, as well as good, from the mouth of the Most High?
Och att hvarken ondt eller godt kommer igenom hans befallning?
39 Wherefore then murmureth the living man? Let him murmur at his own sin!
Hvi knorra då menniskorna alltså, medan de lefva? Hvar och en knorre emot sina synder.
40 Let us search and try our ways, and turn again to Jehovah!
Och låt oss ransaka och söka vårt väsende, och omvända oss till Herran.
41 Let us lift up our hearts with our hands to God in the heavens!
Låt oss upplyfta vår hjerta, samt med händerna, till Gud i himmelen.
42 We have transgressed; we have rebelled; thou hast not forgiven!
Vi, vi hafve syndat, och olydige varit; derföre hafver du med rätta intet skonat;
43 Thou hast hidden thyself in anger, and hast pursued us; thou hast slain and hast not spared;
Utan du hafver förmörkrat oss med vrede, och förföljt och dräpit utan barmhertighet.
44 Thou hast hidden thyself in a cloud, that our prayer may not pass through;
Du hafver betäckt dig med en sky, att ingen bön derigenom komma kunde.
45 Thou hast made us the offscouring and refuse in the midst of the nations.
Du hafver gjort oss till träck och slemhet ibland folken.
46 All our enemies have opened their mouths against us;
Alle våre fiender gapa med munnen emot oss.
47 Terror and the pit have come upon us, desolation and destruction;
Vi varde förtryckte och plågade med förskräckelse och ångest.
48 Mine eye runneth down with streams of water for the destruction of the daughter of my people.
Min ögon rinna med vattubäcker, öfver mins folks dotters jämmer.
49 Mine eye trickleth down and ceaseth not, without any intermission,
Min ögon flyta, och kunna icke aflåta; ty der är ingen återvända;
50 Until Jehovah look down and behold from heaven.
Tilldess Herren af himmelen skådar härned, och ser dertill.
51 Mine eye is painful to me on account of all the daughters of my city.
Mitt öga fräter mig lifvet bort, för alla mins stads döttrars skull.
52 They that are my enemies without cause hunt me down like a bird;
Mine fiender hafva besnärt mig, lika som en fågel, utan sak.
53 They take away my life in the dungeon; they cast a stone upon me;
De hafva förgjort mitt lif uti ene kulo, och kastat uppå mig stenar.
54 Waters flow over my head; I say, “I am undone!”
De hafva ock begjutit mitt hufvud med vatten; då sade jag: Nu är det platt ute med mig.
55 I call upon thy name, O Jehovah, from the deep dungeon;
Men jag åkallade ditt Namn, Herre, nedan utu kulone;
56 Hear thou my voice! hide not thine ear from my cry for relief!
Och du hörde mina röst: Bortgöm icke din öron för mitt suckande och ropande.
57 Be near to me, when I call upon thee! Say, “Fear not!”
Nalka dig till mig, när jag åkallar dig och säg; Frukta dig intet.
58 Thou maintainest my cause, O Lord; thou redeemest my life!
Uträtta, du Herre, mins själs sak, och förlossa mitt lif.
59 Thou, O Jehovah, seest the wrong done to me; Maintain thou my cause!
Herre, se dock till, huru orätt mig sker, och hjelp mig till min rätt.
60 Thou seest all their vengeance, all their devices against me.
Du ser alla deras hämnd, och alla deras tankar emot mig.
61 Thou hearest their reproach, O Jehovah, all their devices against me,
Herre, du hörer deras försmädelse, och alla deras tankar öfver mig;
62 The words of my adversaries, and their machinations against me all the day long!
Mina motståndares läppar, och deras rådslag emot mig dagliga.
63 Behold their sitting down and their rising up! I am their song.
Se dock, ehvad de sig lägga eller uppstå, så qväda de visor om mig.
64 Render to them a recompense, O Jehovah, according to the work of their hands!
Vedergäll dem, Herre, såsom de förtjent hafva.
65 Give them blindness of mind! thy curse be upon them!
Låt dem deras hjerta förskräckas och känna dina banno.
66 Pursue them in thine anger, and destroy them from under Jehovah's heaven!
Förfölj dem med grymhet, och förgör dem under Herrans himmel.
