John 5
1 After these things there was the feast of the Jews, and Jesus went up to Jerusalem.
Derefter var en Judarnas högtid; och Jesus for upp till Jerusalem.
2 Now there is at Jerusalem, by the sheep-gate, a pool, which is called in Hebrew Bethzatha, having five porches.
Men i Jerusalem är en dam, vid fårahuset, som het på Ebreisko Bethesda, och hade fem skjul;
3 In these were lying a multitude of diseased persons, blind, lame, withered.
Deruti lågo en stor hop sjuke, blinde halte, borttvinade, och bidde efter att vattnet skulle röras.
Ty en Ängel steg ned i dammen, på en viss tid, och rörde vattnet; den der nu först steg ned i vattnet, sedan det var rördt, han blef helbregda, ehvad sjukdom han hade.
5 And a certain man was there, who had had his infirmity thirty-eight years.
Så var der en man, som hade varit sjuk i åtta och tretio år.
6 Jesus saw this man lying there, and knowing that he had been for a long time diseased, saith to him, Dost thou wish to be made well?
Då Jesus fick se honom der han låg, och förnam att han nu i lång tid hade legat sjuk, sade han till honom: Vill du blifva helbregda?
7 The diseased man answered him, Sir, I have no man, when the water is troubled, to put me into the pool; but while I am coming, another goeth down before me.
Svarade den sjuke honom: Herre, jag hafver ingen, som hafver mig i dammen, när vattnet är rördt; men förr än jag kommer, då är en annar stigen in för mig.
8 Jesus saith to him, Rise, take up thy bed, and walk.
Då sade Jesus till honom: Statt upp, tag din säng, och gack.
9 And immediately the man was made well, and took up his bed, and walked. And that day was the sabbath.
Och straxt blef den mannen helbregda, och tog sin säng, och gick; och det var på en Sabbathsdag.
10 The Jews therefore said to him that was cured, It is the sabbath; and it is not lawful for thee to take up the bed.
Då sade Judarna till honom, som var vorden helbregda: Det är Sabbath; dig är icke lofligit bära sängena.
11 He answered them, He that made me well, the same said to me, Take up thy bed, and walk. T
Svarade han dem: Den som gjorde mig helbregda, han sade till mig: Tag din säng, och gack.
12 hey asked him, Who is the man that said to thee, Take up, and walk?
Då sporde de honom: Ho är den mannen, som dig sade: Tag din säng, och gack?
13 But the diseased man knew not who it was; for Jesus had withdrawn himself, there being a crowd in the place.
Men han, som helbregda var vorden, visste icke, ho han var; ty Jesus var undanviken, efter mycket folk var i det rummet.
14 Afterwards Jesus found him in the temple, and said to him, Behold, thou art made well; sin no more, lest something worse befall thee.
Derefter fann Jesus honom i templet, och sade till honom: Si, du äst vorden helbregda; synda icke härefter, att dig icke vederfars något värre.
15 The man went away, and told the Jews that it was Jesus who had made him well.
Då gick den mannen bort, och sade Judomen, att Jesus var den, som honom hade helbregda gjort;
16 And on this account the Jews persecuted Jesus, because he did these things on the sabbath.
Och derföre förföljde Judarna Jesum, och sökte efter att döda honom, efter han detta gjorde på Sabbathen.
17 But he answered them, My Father is working up to this time, and I work.
Då svarade Jesus dem: Min Fader verkar intill nu; och jag verkar ock.
18 On this account the Jews sought the more to kill him, because he not only broke the sabbath, but also said that God was his own Father, making himself equal with God.
Derföre sökte Judarna ändå mer efter att döda honom; ty han ej allenast bröt Sabbathen, utan ock sade Gud vara sin Fader, görandes sig sjelf lik med Gud.
19 Then answered Jesus and said to them, Truly, truly do I say to you, The Son can do nothing of himself, but what he seeth the Father doing; for whatever He doeth, these things the Son also doeth in like manner;
Då svarade Jesus, och sade till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Sonen kan intet göra af sig sjelf, utan det han ser Fadren göra; ty allt det han gör, det gör ock Sonen.
20 for the Father loveth the Son, and showeth him all things which he himself doeth; and greater works than these will he show him, so that ye will wonder.
Ty Fadren älskar Sonen, och visar honom allt det han gör; och varder än visandes honom större verk än dessa äro, att I skolen undra derpå.
21 For as the Father raiseth up the dead, and giveth them life, so the Son also giveth life to whom he will.
Ty såsom Fadren uppväcker de döda, och gör dem lefvande; så gör ock Sonen lefvande hvem han vill.
22 For neither doth the Father judge any one, but hath committed all judgment to the Son;
Ty icke dömer heller Fadren någon; utan hafver all dom gifvit Sonenom;
23 that all may honor the Son, as they honor the Father. He that honoreth not the Son, honoreth not the Father, who sent him.
På det alle skola hedra Sonen, såsom de hedra Fadren. Hvilken som icke hedrar Sonen, han hedrar icke Fadren, som honom sändt hafver.
24 Truly, truly do I say to you, He that heareth my word, and believeth him that sent me, hath everlasting life, and cometh not into condemnation, but hath passed out of death into life. (aiōnios g166)
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som hörer mitt tal, och tror honom, som mig sändt hafver, han hafver evinnerligit lif, och kommer icke i domen; utan är gången ifrå döden till lifvet. (aiōnios g166)
25 Truly, truly do I say to you, The hour is coming and now is, when the dead will hear the voice of the Son of God; and they that hear will live.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Den tid skall komma, och är nu allaredo, att de döde skola höra Guds Sons röst; och de henne höra, de skola lefva.
26 For as the Father hath life in himself, so did he give to the Son also to have life in himself.
Ty såsom Fadren hafver lif i sig sjelfvom, så hafver han ock gifvit Sonenom hafva lif i sig sjelfvom;
27 And he gave him authority to execute judgment, because he is a son of man.
Och hafver desslikes gifvit honom magt att döma; derföre, att han menniskones Son är.
28 Marvel not at this; for the hour is coming, in which all that are in the tombs will hear his voice,
Förundrer eder icke öfver detta: ty den stund skall komma, i hvilko alle de i grifterna äro, skola höra hans röst.
29 and will come forth, they that have done good, to a resurrection of life; they that have done evil, to a resurrection of condemnation.
Och de som väl hafva gjort, skola framgå till lifsens uppståndelse; men de som illa hafva gjort, till domsens uppståndelse.
30 I can of myself do nothing. As I hear, I judge; and my judgment is just, because I seek not my own will, but the will of him that sent me.
Intet kan jag göra af mig sjelf. Som jag hörer, så dömer jag, och min dom är rätt; ty jag söker icke min vilja, utan Fadrens vilja, som mig sändt hafver.
31 If I bear witness of myself, my witness is not true.
Om jag vittnar om mig sjelf, då är mitt vittnesbörd icke sant.
32 There is another who beareth witness of me; and ye know that the witness which he witnesseth of me is true.
En annar är, som vittnar om mig; och jag vet, att det vittnesbörd sant är, som han vittnar om mig.
33 Ye have sent to John, and he hath borne witness to the truth.
I sänden till Johannes, och han gaf vittnesbörd till sanningen;
34 But the testimony which I receive is not from man; but these things I say, that ye may be saved.
Men jag tager intet vittnesbörd af mennisko; utan säger detta, på det I skolen varda salige.
35 He was the burning and shining lamp: and ye were willing for a season to rejoice in his light.
Han var ett brinnande och skinande ljus; och I villen en tid långt fröjdas i hans ljus.
36 But the testimony which I have, is greater than that of John; for the works which the Father hath given me to perform, the works themselves which I do, bear witness of me, that the Father hath sent me.
Men jag hafver ett större vittnesbörd än Johannis vittnesbörd; ty de verk, som Fadren hafver gifvit mig att jag skall fullborda, de samma verk, som jag gör, vittna om mig, att Fadren hafver sändt mig.
37 And the Father who sent me, he hath borne witness of me. Ye have neither heard his voice at any time, nor seen his form.
Och Fadren, som mig sände, han hafver vittnat om mig: I hafven hvarken någon tid hört hans röst, eller sett hans skepelse;
38 And ye have not his word abiding in you; for whom he sent, him ye believe not.
Och hans ord hafven I icke blifvandes i eder; ty I tron icke honom, som han sändt hafver.
39 Ye search the Scriptures, because ye yourselves think that in them ye have everlasting life; and it is they which testify of me; (aiōnios g166)
Ransaker Skrifterna; ty I menen eder hafva evinnerligit lif i dem; och de äro de som vittna om mig. (aiōnios g166)
40 and ye are not willing to come to me, that ye may have life.
Och I viljen icke komma till mig, att I måtten få lif.
41 I receive not honor from men;
Jag tager ingen pris af menniskor.
42 but I know you, that ye have not the love of God in you.
Men jag känner eder, att I icke hafven Guds kärlek uti eder.
43 I have come in my Father's name, and ye receive me not; if another come in his own name, him ye will receive.
Jag är kommen i mins Faders Namn, och I anammen mig icke; kommer en annar i sitt eget namn, den varden I anammande.
44 How can ye believe while ye receive honor from one another, and seek not the honor that is from him who alone is God?
Huru kunnen I tro, I som tagen pris hvar af androm; och den pris, som kommer allena af Gudi, söken I intet.
45 Do not think that I shall accuse you to the Father; there is one that accuseth you, even Moses, in whom ye have placed your hope.
I skolen icke mena, att jag skall anklaga eder för Fadren; det är en, som eder anklagar, nämliga Moses, den I hoppens uppå.
46 For if ye believed Moses, ye would believe me; for he wrote of me.
Haden I trott Mosi, så haden I ock trott mig; ty om mig hafver han skrifvit.
47 But if ye do not believe his writings, how will ye believe my words?
Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då tro min ord?
