Job 41
1 Canst thou draw forth the crocodile with a hook, Or press down his tongue with a cord?
Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
2 Canst thou put a rope into his nose, Or pierce his cheek with a hook?
Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
3 Will he make many entreaties to thee? Will he speak soft words to thee?
Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
4 Will he make a covenant with thee? Canst thou take him for a servant for ever?
Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
5 Canst thou play with him, as with a bird? Or canst thou bind him for thy maidens?
Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
6 Do men in company lay snares for him? Do they divide him among the merchants?
Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
7 Canst thou fill his skirt with barbed irons, Or his head with fish-spears?
Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
8 Do but lay thy hand upon him, —Thou wilt no more think of battle!
När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
9 Behold, his hope is vain! Is he not cast down at the very sight of him?
Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
10 None is so fierce that he dare stir him up; Who then is he that can stand before me?
Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
11 Who hath done me a favor, that I must repay him? Whatever is under the whole heaven is mine.
Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
12 I will not be silent concerning his limbs, And his strength, and the beauty of his armor.
Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
13 Who can uncover the surface of his garment? Who will approach his jaws?
Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
14 Who will open the doors of his face? The rows of his teeth are terrible!
Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
15 His glory is his strong shields, United with each other, as with a close seal.
Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
16 They are joined one to another, So that no air can come between them.
Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
17 They cleave fast to each other, They hold together, and cannot be separated.
Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
18 His sneezing sendeth forth light, And his eyes are like the eyelashes of the morning.
Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
19 Out of his mouth go flames, And sparks of fire leap forth.
Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
20 From his nostrils issueth smoke, as from a heated pot, or caldron.
Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
21 His breath kindleth coals, And flames issue from his mouth.
Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
22 In his neck dwelleth strength, And terror danceth before him.
Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
23 The flakes of his flesh cleave fast together; They are firm upon him, and cannot be moved.
Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
24 His heart is solid like a stone; Yea, solid like the nether millstone.
Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
25 When he riseth up, the mighty are afraid; Yea, they lose themselves for terror.
När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
26 The sword of him that assaileth him doth not stand, The spear, the dart, nor the habergeon.
Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
27 He regardeth iron as straw, And brass as rotten wood.
Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
28 The arrow cannot make him flee; Sling-stones to him become stubble;
Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
29 Clubs are accounted by him as straw; He laugheth at the shaking of the spear.
Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
30 Under him are sharp potsherds; He spreadeth out a thrashing-sledge upon the mire.
Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
31 He maketh the deep to boil like a caldron; He maketh the sea like a pot of ointment.
Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
32 Behind him he leaveth a shining path; One would think the deep to be hoary.
Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
33 Upon the earth there is not his master; He is made without fear.
På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
34 He looketh down upon all that is high; He is king over all the sons of pride.
Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
