Job 38
1 Then spake Jehovah to Job out of the whirlwind, and said:
Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
2 Who is this that darkeneth counsel by words without knowledge?
Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?
3 Gird up thy loins like a man! I will ask thee, and answer thou me!
Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
4 Where wast thou when I laid the foundations of the earth? Declare, if thou hast understanding!
Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.
5 Who fixed its dimensions, that thou shouldst know it! Or who stretched out the line upon it?
Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
6 Upon what were its foundations fixed? And who laid its corner-stone,
Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,
7 When the morning stars sang together, And all the sons of God shouted for joy?
medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?
8 And who shut up the sea with doors, When it burst forth as from the womb?
Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,
9 When I made the clouds its mantle, And thick darkness its swaddling-band;
när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,
10 When I appointed for it my bound, And fixed for it bars and doors;
när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,
11 And said, Thus far shalt thou come, and no farther, And here shall thy proud waves be stayed!
och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?
12 Hast thou, in thy life, given charge to the morning, Or caused the day-spring to know its place,
Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,
13 That it should lay hold of the ends of the earth, And shake the wicked out of it?
där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
14 It is changed as clay by the seal; And all things stand forth as in rich apparel.
Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
15 But from the wicked their light is withheld, And the high-raised arm is broken.
då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
16 Hast thou visited the springs of the sea, And walked through the recesses of the deep?
Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?
17 Have the gates of death been disclosed to thee, And hast thou seen the gates of the shadow of death?
Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?
18 Hast thou surveyed the breadth of the earth? Declare, if thou knowest it all!
Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.
19 Where is the way to the abode of light? And darkness—where is its dwelling-place?
Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,
20 That thou shouldst lead it to its boundary, And that thou shouldst know the paths to its mansion!
så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?
21 Surely thou knowest; for thou wast then born! And the number of thy years is great!
Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!
22 Hast thou visited the storehouses of the snow, Or seen the treasuries of the hail,
Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem
23 Which I have reserved against the time of trouble, —Against the day of battle and war?
-- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?
24 What is the way to where light is distributed, And the east wind spread abroad upon the earth?
Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?
25 Who hath prepared channels for the rain, And a path for the thunder-flash,
Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,
26 To give rain to the land without an inhabitant, To the wilderness wherein is no man;
till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,
27 To satisfy the desolate and waste ground, And cause the tender herb to spring forth?
till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?
28 Hath the rain a father? Or who hath begotten the drops of the dew?
Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?
29 Out of whose womb came the ice? And who hath gendered the hoar-frost of heaven?
Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
30 The waters are hid as under stone, And the face of the deep becometh solid.
Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.
31 Canst thou fasten the bands of the Pleiades, Or loosen the chains of Orion?
Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?
32 Canst thou lead forth the Signs in their season, Or guide the Bear with her sons?
Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?
33 Knowest thou the ordinances of the heavens? Hast thou appointed their dominion over the earth?
Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?
34 Canst thou lift up thy voice to the clouds, So that abundance of waters will cover thee?
Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?
35 Canst thou send forth lightnings, so that they will go, And say to thee, “Here we are”?
Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?
36 Who hath put understanding in the reins, And given intelligence to the mind?
Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
37 Who numbereth the clouds in wisdom? And who poureth out the bottles of heaven,
Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,
38 When the dust floweth into a molten mass, And the clods cleave fast together?
medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?
39 Canst thou hunt prey for the lioness, Or satisfy the hunger of the young lions,
Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,
40 When they couch in their dens, And lie in wait in the thicket?
när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?
41 Who provideth for the raven his food, When his young ones cry unto God, While they wander about without food?
Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?
