Job 37
1 At this my heart trembleth, And leapeth out of its place.
Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2 Hear, O hear, the thunder of his voice, And the noise which goeth forth from his mouth!
Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3 He directeth it under the whole heaven, And his lightning to the ends of the earth.
Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4 After it the thunder roareth; He thundereth with his voice of majesty, And restraineth it not, when his voice is heard.
Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5 God thundereth with his voice marvellously; Great things doeth he, which we cannot comprehend.
Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6 For he saith to the snow, “Be thou on the earth!” To the shower also, even the showers of his might.
Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7 He sealeth up the hand of every man, That all men whom he hath made may acknowledge him.
Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8 Then the beasts go into dens, And abide in their caverns.
Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9 Out of the south cometh the whirlwind, And cold out of the north.
Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10 By the breath of God ice is formed, And the broad waters become narrow,
med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11 Yea, with moisture he burdeneth the clouds; He spreadeth abroad his lightning-clouds.
Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12 They move about by his direction, To execute all his commands throughout the world;
De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13 Whether he cause them to come for punishment, Or for the land, or for mercy.
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
14 Give ear to this, O Job! Stand still, and consider the wondrous works of God!
Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
15 Dost thou know when God gave commandment to them, And caused the lightning of his cloud to flash?
Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16 Dost thou understand the balancing of the clouds, The wondrous works of Him that is perfect in knowledge?
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
17 How thy garments become warm, When he maketh the earth still by the south wind?
Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
18 Canst thou like him spread out the sky, Which is firm like a molten mirror?
Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
19 Teach us what we shall say to him! For we cannot set in order our words by reason of darkness.
Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
20 Shall it be told him that I would speak? Shall a man speak, that he may be consumed?
Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
21 For now men do not look upon the light, When it is bright in the skies, When the wind hath passed over them, and made them clear.
Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22 From the north cometh gold; But with God is terrible majesty!
I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23 The Almighty, we cannot find him out; Great is he in power and justice, Abundant in righteousness; he doth not oppress.
den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
24 Therefore let men fear him! Upon none of the wise in heart will he look.
Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
