Job 31
1 I made a covenant with mine eyes; How then could I gaze upon a maid?
Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
2 For what is the portion appointed by God from above, And the inheritance allotted by the Almighty from on high?
Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
3 Is not destruction for the wicked, And ruin for the workers of iniquity?
Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
4 Doth He not see my ways, And number all my steps?
Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
5 If I have walked with falsehood, And if my foot hath hasted to deceit,
Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
6 Let him weigh me in an even balance; Yea, let God know my integrity!
Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
7 If my steps have turned aside from the way, And my heart gone after mine eyes, Or if any stain hath cleaved to my hand,
Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
8 Then I may sow, and another eat; And what I plant, may it be rooted up!
Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
9 If my heart hath been enticed by a woman, Or if I have watched at my neighbor's door,
Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
10 Then let my wife grind for another, And let other men lie with her!
Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
11 For this were a heinous crime, Even a transgression to be punished by the judges;
Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
12 Yea, it were a fire that would consume to destruction, And root out all my increase.
en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
13 If I have refused justice to my man-servant or maid-servant, When they had a controversy with me,
Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
14 Then what shall I do when God riseth up? And when he visiteth, what shall I answer him?
Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
15 Did not He that made me in the womb make him? Did not one fashion us in the womb?
Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
16 If I have refused the poor their desire, And caused the eyes of the widow to fail;
Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
17 If I have eaten my morsel alone, And the fatherless hath not partaken of it;
Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
18 (Nay, from my youth he grew up with me as with a father, And I have helped the widow from my mother's womb; )
Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
19 If I have seen any one perishing for want of clothing, Or any poor man without covering;
Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
20 If his loins have not blessed me, And he hath not been warmed with the fleece of my sheep;
Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
21 If I have shaken my hand against the fatherless, Because I saw my help in the gate, —
Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
22 Then may my shoulder fill from its blade, And my fore-arm be broken from its bone!
Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
23 For destruction from God was a terror to me, And before his majesty I could do nothing.
Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
24 If I have made gold my trust, Or said to the fine gold, Thou art my confidence;
Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
25 If I have rejoiced, because my wealth was great, And my hand had found abundance;
Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
26 If I have beheld the sun in his splendor, Or the moon advancing in brightness,
Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
27 And my heart hath been secretly enticed, And my mouth hath kissed my hand,
att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
28 This also were a crime to be punished by the judge; For I should have denied the God who is above.
Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
29 If I have rejoiced at the destruction of him that hated me, And exulted when evil came upon him;
Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
30 (Nay, I have not suffered my mouth to sin, By asking with curses his life; )
Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
31 If the men of my tent have not exclaimed, “Who is there that hath not been satisfied with his meat?”
Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
32 The stranger did not lodge in the street; I opened my doors to the traveller.
Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
33 Have I, after the manner of men, hidden my transgression, Concealing my iniquity in my bosom,
Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
34 Then let me be confounded before the great multitude! Let the contempt of families cover me with shame! Yea, let me keep silence! let me never appear abroad!
av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
35 O that there were one who would hear me! Behold my signature! let the Almighty answer me. And let mine adversary write down his charge!
Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
36 Truly I would wear it upon my shoulder; I would bind it upon me as a crown.
Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
37 I would disclose to him all my steps; I would approach him like a prince.
Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
38 If my land cry out against me, And its furrows bewail together;
Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
39 If I have eaten of its fruits without payment, And wrung out the life of its owners,
Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
40 Let thorns grow up instead of wheat, And noxious weeds instead of barley. The words of Job are ended.
Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
