Job 27
1 Moreover Job continued his discourse, and said:
Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
2 As God liveth, who hath rejected my cause, And the Almighty, who hath afflicted my soul;
Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
3 As long as my breath is in me, And the spirit of God is in my nostrils,
Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
4 Never shall my lips speak falsehood, Nor my tongue utter deceit.
Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
5 God forbid that I should acknowledge you to be just: To my last breath will I assert my integrity.
Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
6 I will hold fast my innocence, and not let it go; My heart reproacheth me for no part of my life.
Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
7 May mine enemy be as the wicked, And he that riseth up against me as the unrighteous!
Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
8 For what is the hope of the wicked, when God cutteth off his web, And taketh away his life?
Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
9 Will he listen to his cry, When trouble cometh upon him?
Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
10 Can he delight himself in the Almighty, And call at all times upon God?
Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
11 I will teach you concerning the hand of God; That which is with the Almighty I will not conceal.
Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
12 Behold, ye yourselves have all seen it; Why then do ye cherish such vain thoughts?
Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
13 This is the portion of the wicked man from God, —The inheritance which oppressors receive from the Almighty.
Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
14 If his children be multiplied, it is for the sword; And his offspring shall not be satisfied with bread.
Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
15 Those of them that escape shall be buried by Death, And their widows shall not bewail them.
Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
16 Though he heap up silver as dust, And procure raiment as clay, —
Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
17 He may procure, but the righteous shall wear it, And the innocent shall share the silver.
Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
18 He buildeth his house like the moth, Or like the shed which the watchman maketh.
Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
19 The rich man lieth down, and is not buried; In the twinkling of an eye he is no more.
När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
20 Terrors pursue him like a flood; A tempest stealeth him away in the night.
Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
21 The east wind carrieth him away, and he perisheth; Yea, it sweepeth him away from his place.
Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
22 God sendeth his arrows at him, and doth not spare; He would fain escape from His hand.
Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
23 Men clap their hands at him, And hiss him away from his place.
Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.
