Job 24
1 Why are not times treasured up by the Almighty? And why do not they who know him see his days?
Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
2 They remove landmarks; They take away flocks by violence, and pasture them.
Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
3 They drive away the ass of the fatherless, And take the widow's ox for a pledge.
de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
4 They push the needy from the way; All the poor of the land are forced to hide themselves.
Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
5 Behold, like wild asses of the desert, they go forth to their work; They search for prey; The wilderness supplieth them food for their children.
Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
6 In the fields they reap the harvest, And gather the vintage of the oppressor.
På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
7 They lodge naked, without clothing, And without covering from the cold.
Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
8 They are drenched with the mountain showers, And embrace the rock for want of shelter.
Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
9 The fatherless are torn from the breast, And the garment of the needy is taken for a pledge.
Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
10 They go naked, without clothing, And carry the sheaf hungry.
Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
11 They make oil within their walls, And tread the wine-vat, yet suffer thirst.
Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
12 From anguish the dying groan, And the wounded cry aloud; And God regardeth not their prayer!
Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
13 Others hate the light; They know not its ways, And abide not in its paths.
Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
14 With the light ariseth the murderer; He killeth the poor and needy; In the night he is as a thief.
Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
15 The eye of the adulterer watcheth for the twilight; He saith, “No eye will see me,” And putteth a mask upon his face.
Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
16 In the dark they break into houses; In the daytime they shut themselves up; They are strangers to the light.
När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
17 The morning is to them the very shadow of death; They are familiar with the terrors of the shadow of death.
Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
18 Light are they on the face of the waters; They have an accursed portion in the earth; They come not near the vineyards.
»Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat. (Sheol h7585)
20 His own mother forgetteth him; The worm feedeth sweetly on him; He is no more remembered, And iniquity is broken like a tree.
Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
21 He oppresseth the barren, that hath not borne, And doeth not good to the widow.
Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»
22 He taketh away the mighty by his power; He riseth up, and no one is sure of life.
Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
23 God giveth them security, so that they are confident; His eyes are upon their ways.
han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
24 They are exalted; —in a little while they are gone! They are brought low, and die, like all others; And like the topmost ears of corn are they cut off.
När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
25 If it be not so, who will confute me, And show my discourse to be worthless?
Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
