Job 23
1 Then Job answered and said:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Still is my complaint bitter; But my wound is deeper than my groaning.
Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
3 O that I knew where I might find him! That I might go before his throne!
Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
4 I would order my cause before him, And fill my mouth with arguments;
Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
5 I should know what he would answer me, And understand what he would say to me.
Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
6 Would he contend with me with his mighty power? No! he would have regard to me.
Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
7 Then would an upright man contend with him, And I should be fully acquitted by my judge.
Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
8 But, behold, I go eastward, and he is not there; And westward, but I cannot perceive him;
Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
9 To the north, where he worketh, but I cannot behold him; He hideth himself on the south, and I cannot see him.
har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
10 But he knoweth the way which is in my heart; When he trieth me, I shall come forth as gold.
Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
11 My feet have trodden in his steps; His way I have kept, and have not turned aside from it.
Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
12 I have not neglected the precepts of his lips; Above my own law have I esteemed the words of his mouth.
Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
13 But he is of one mind, and who can turn him? And what he desireth, that he doeth.
Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
14 He performeth that which is appointed for me; And many such things are in his mind!
Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
15 Therefore I am in terror on account of him; When I consider, I am afraid of him.
Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
16 For God maketh my heart faint; Yea, the Almighty terrifieth me;
Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
17 Because I was not taken away before darkness came, And he hath not hidden darkness from mine eyes.
ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
