Job 23
1 Then Job answered and said:
Job svarade, och sade:
2 Still is my complaint bitter; But my wound is deeper than my groaning.
Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.
3 O that I knew where I might find him! That I might go before his throne!
Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;
4 I would order my cause before him, And fill my mouth with arguments;
Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;
5 I should know what he would answer me, And understand what he would say to me.
Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!
6 Would he contend with me with his mighty power? No! he would have regard to me.
Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;
7 Then would an upright man contend with him, And I should be fully acquitted by my judge.
Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.
8 But, behold, I go eastward, and he is not there; And westward, but I cannot perceive him;
Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.
9 To the north, where he worketh, but I cannot behold him; He hideth himself on the south, and I cannot see him.
Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.
10 But he knoweth the way which is in my heart; When he trieth me, I shall come forth as gold.
Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;
11 My feet have trodden in his steps; His way I have kept, and have not turned aside from it.
Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;
12 I have not neglected the precepts of his lips; Above my own law have I esteemed the words of his mouth.
Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.
13 But he is of one mind, and who can turn him? And what he desireth, that he doeth.
Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.
14 He performeth that which is appointed for me; And many such things are in his mind!
Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.
15 Therefore I am in terror on account of him; When I consider, I am afraid of him.
Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.
16 For God maketh my heart faint; Yea, the Almighty terrifieth me;
Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;
17 Because I was not taken away before darkness came, And he hath not hidden darkness from mine eyes.
Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.
