Job 21
1 But Job answered and said:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Hear attentively my words, And let this be your consolation.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Bear with me, that I may speak; And after I have spoken, mock on!
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 Is my complaint concerning man? Why then should I not be angry?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Look upon me, and be astonished, And lay your hand upon your mouth!
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 When I think of it, I am confounded; Trembling taketh hold of my flesh.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Why is it that the wicked live, Grow old, yea, become mighty in substance?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Their children are established in their sight with them, And their offspring before their eyes.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Their houses are in peace, without fear, And the rod of God cometh not upon them.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 Their bull gendereth, and faileth not; Their cow calveth, and casteth not her calf.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 They send forth their little ones like a flock, And their children dance.
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 They sing to the timbrel and harp, And rejoice at the sound of the pipe.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 And yet they say unto God, “Depart from us! We desire not the knowledge of thy ways!
Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 Who is the Almighty, that we should serve him? And what will it profit us, if we pray to him?”
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
16 [[Ye say, ]] “Lo! their prosperity is not secure in their hands! Far from me be the conduct of the wicked!”
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 How often is it, that the lamp of the wicked is put out? And that destruction cometh upon them, And that He dispenseth to them tribulations in his anger?
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 How often are they as stubble before the wind, Or as chaff, which the whirlwind carrieth away?
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 “But” [[say ye]] “God layeth up his iniquity for his children.” Let him requite the offender, and let him feel it!
»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 Let his own eyes see his destruction, And let him drink of the wrath of the Almighty!
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 For what concern hath he for his household after him, When the number of his own months is completed?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 Who then shall impart knowledge to God, —To him that judgeth the highest?
»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
23 One dieth in the fulness of his prosperity, Being wholly at ease and quiet;
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 His sides are full of fat, And his bones moist with marrow.
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Another dieth in bitterness of soul, And hath not tasted pleasure.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Alike they lie down in the dust, And the worms cover them.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Behold, I know your thoughts, And the devices by which ye wrong me.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 For ye say, “Where is the house of the oppressor, And where the dwelling-places of the wicked?”
I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
29 Have ye never inquired of travellers, And do ye not know their tokens,
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 That the wicked is spared in the day of destruction, And that he is borne to his grave in the day of wrath?
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Who will charge him with his conduct to his face, And who will requite him for the evil he hath done?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 Even this man is borne with honor to the grave; Yea, he watcheth over his tomb.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 Sweet to him are the sods of the valley: And all men move after him, As multitudes without number before him.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 Why then do ye offer your vain consolations? Your answers continue false.
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
