Job 13
1 Lo! all this mine eye hath seen; Mine ear hath heard and understood it.
Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2 What ye know, I know also; I am not inferior to you.
Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3 But O that I might speak with the Almighty! O that I might reason with God!
Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4 For ye are forgers of lies; Physicians of no value, all of you!
Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5 O that ye would altogether hold your peace! This, truly, would be wisdom in you.
Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6 Hear, I pray you, my arguments; Attend to the pleadings of my lips!
Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7 Will ye speak falsehood for God? Will ye utter deceit for him?
Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8 Will ye be partial to his person? Will ye contend earnestly for God?
Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9 Will it be well for you, if he search you thoroughly? Can ye deceive him, as one may deceive a man?
Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10 Surely he will rebuke you, If ye secretly have respect to persons.
Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11 Doth not his majesty make you afraid, And his dread fall upon you?
Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12 Your maxims are words of dust; Your fortresses are fortresses of clay.
Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13 Hold your peace, and let me speak: And then come upon me what will!
Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14 Why do I take my flesh in my teeth, And put my life in my hand?
Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15 Lo! he slayeth me, and I have no hope! Yet will I justify my ways before him.
Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16 This also shall be my deliverance; For no unrighteous man will come before him.
Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17 Hear attentively my words, And give ear to my declaration!
Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18 Behold, I have now set in order my cause; I know that I am innocent.
Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19 Who is he that can contend with me? For then would I hold my peace, and die!
Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20 Only do not unto me two things, Then will I not hide myself from thy presence;
Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21 Let not thy hand be heavy upon me, And let not thy terrors make me afraid:
din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22 Then call upon me, and I will answer; Or I will speak, and answer thou me.
Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23 How many are my iniquities and sins? Make me to know my faults and transgressions.
Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24 Wherefore dost thou hide thy face, And account me as thine enemy?
Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25 Wilt thou put in fear the driven leaf? Wilt thou pursue the dry stubble?
Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26 For thou writest bitter things against me, And makest me inherit the sins of my youth.
Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27 Yea, thou puttest my feet in the stocks, And waterest all my paths; Thou hemmest in the soles of my feet.
du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28 And I, like an abandoned thing, shall waste away; Like a garment which is moth-eaten.
Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!
