Job 13
1 Lo! all this mine eye hath seen; Mine ear hath heard and understood it.
Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
2 What ye know, I know also; I am not inferior to you.
Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
3 But O that I might speak with the Almighty! O that I might reason with God!
Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
4 For ye are forgers of lies; Physicians of no value, all of you!
Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
5 O that ye would altogether hold your peace! This, truly, would be wisdom in you.
Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
6 Hear, I pray you, my arguments; Attend to the pleadings of my lips!
Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
7 Will ye speak falsehood for God? Will ye utter deceit for him?
Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
8 Will ye be partial to his person? Will ye contend earnestly for God?
Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
9 Will it be well for you, if he search you thoroughly? Can ye deceive him, as one may deceive a man?
Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
10 Surely he will rebuke you, If ye secretly have respect to persons.
Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
11 Doth not his majesty make you afraid, And his dread fall upon you?
Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
12 Your maxims are words of dust; Your fortresses are fortresses of clay.
Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
13 Hold your peace, and let me speak: And then come upon me what will!
Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
14 Why do I take my flesh in my teeth, And put my life in my hand?
Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
15 Lo! he slayeth me, and I have no hope! Yet will I justify my ways before him.
Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
16 This also shall be my deliverance; For no unrighteous man will come before him.
Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
17 Hear attentively my words, And give ear to my declaration!
Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
18 Behold, I have now set in order my cause; I know that I am innocent.
Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
19 Who is he that can contend with me? For then would I hold my peace, and die!
Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
20 Only do not unto me two things, Then will I not hide myself from thy presence;
Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
21 Let not thy hand be heavy upon me, And let not thy terrors make me afraid:
Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
22 Then call upon me, and I will answer; Or I will speak, and answer thou me.
Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
23 How many are my iniquities and sins? Make me to know my faults and transgressions.
Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
24 Wherefore dost thou hide thy face, And account me as thine enemy?
Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
25 Wilt thou put in fear the driven leaf? Wilt thou pursue the dry stubble?
Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
26 For thou writest bitter things against me, And makest me inherit the sins of my youth.
Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
27 Yea, thou puttest my feet in the stocks, And waterest all my paths; Thou hemmest in the soles of my feet.
Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
28 And I, like an abandoned thing, shall waste away; Like a garment which is moth-eaten.
Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
