James 1
1 James, a servant of God and of the Lord Jesus Christ, to the twelve tribes which are scattered abroad, greeting.
Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken.
2 Count it all joy, my brethren, when ye fall into various temptations;
Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser,
3 knowing that the trying of your faith worketh endurance.
och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet.
4 But let endurance have a perfect work, that ye may be perfect and entire, wanting in nothing.
Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.
5 But if any one of you is wanting in wisdom, let him ask of God, who giveth to all liberally, and upbraideth not; and it will be given him.
Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.
6 But let him ask in faith, nothing doubting; for he that doubteth is like a wave of the sea driven by the wind and tossed.
Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
7 For let not that man think that he shall receive anything from the Lord,
En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren --
8 a double-minded man as he is, unstable in all his ways.
en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.
9 Let the brother of low degree glory in that he is exalted;
Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.
10 but the rich, in that he is made low; because as the flower of the grass he will pass away.
Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.
11 For the sun rose with its burning heat, and withered the grass, and its flower fell off, and the beauty of its appearance perished; so also will the rich man fade away in his ways.
Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.
12 Blessed is the man that endureth temptation; for when he is approved, he will receive the crown of life, which He promised to them that love him.
Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom.
13 Let no one when he is tempted, say, I am tempted by God; for God cannot be tempted with evil, and he tempteth no one.
Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.
14 But each one is tempted when by his own lust he is led away and enticed;
Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.
15 then lust, having conceived, bringeth forth sin, and sin, when completed, bringeth forth death.
Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.
16 Do not err, my beloved brethren.
Faren icke vilse, mina älskade bröder.
17 Every good gift and every perfect gift is from above, coming down from the Father of the lights, with whom is no change, nor shadow from turning.
Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.
18 Of his own will he begot us with the word of truth, that we should be a kind of first-fruits of his creatures.
Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.
19 Wherefore, my beloved brethren, let every man be swift to hear, slow to speak, slow to wrath.
Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede.
20 For the wrath of man worketh not the righteousness of God.
Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.
21 Wherefore put off all filthiness, and excess of wickedness, and receive with meekness the implanted word, which is able to save your souls.
Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.
22 But be doers of the word, and not hearers only, deceiving yourselves.
Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.
23 For if any one is a hearer of the word, and not a doer, he is like a man beholding his natural face in a glass;
Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
24 for he beholds himself, and goes away, and immediately forgets what manner of man he was.
när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.
25 But he who looks into the perfect law of liberty, and remains there, being not a forgetful hearer, but a doer of the work, this man will be blessed in his deed.
Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.
26 If any one thinks that he is religious, and bridles not his tongue, but deceives his own heart, this man's religion is vain.
Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.
27 Pure religion and undefiled before God, the Father, is this, to visit the fatherless and widows in their affliction, and to keep one's self unspotted from the world.
En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.
