Ecclesiastes 6
1 There is an evil which I have seen under the sun, and it lieth heavy upon men;
Det är ett ondt ting, som jag såg under solene, och är allmänneligit med menniskorna:
2 a man to whom God hath given riches, wealth, and honor, and nothing is wanting to him of all which he desireth, yet God giveth him not to taste thereof; but a stranger enjoyeth it. This is vanity, yea, a grievous evil.
En, hvilkom Gud hafver gifvit rikedom, ägodelar och äro, och honom fattas intet, det hans hjerta begärar, och Gud gifver honom dock icke magt till att nyttjat, utan en annar förtärer det; det är fåfängelighet, och en ond plåga.
3 Though a man have a hundred children, and live many years, and though the days of his years be many, if his soul be not satisfied with good, and he have no burial, I say that an untimely birth is better than he.
Födde han än hundrade barn, och hade så långt lif, att han i mång år lefde, och hans själ kunde icke mätta sig af ägodelar, och blefve utan graf; om honom säger jag, att en otida född är bättre än han.
4 This, indeed, cometh in nothingness, and goeth down into darkness, and its name is covered with darkness;
Ty han kommer i fåfängelighet, och i mörker far han bort, och hans namn blifver betäckt i mörker.
5 it hath not seen the sun, nor known it; yet hath it rest rather than the other.
Han hafver ingen glädje af solene, och hafver ingen ro, hvarken här eller der.
6 Yea, though he live a thousand years twice told, and see no good, — do not all go to one place?
Om han än lefde i tutusend år, så är han aldrig väl tillfrids. Kommer det icke allt uti ett rum?
7 All the labor of man is for his mouth, and yet his desires are not satisfied.
Hvarjo och ene mennisko är arbete pålagdt, efter hennes mått; men hjertat kan icke blifva dervid.
8 For what advantage hath the wise man over the fool? What advantage hath the poor, who knoweth how to walk before the living?
Ty hvad uträttar en vis mer än en dåre? Hvad tager sig den fattige före, att han vill vara ibland de lefvande?
9 Better is the sight of the eyes than the wandering of the desire. This also is vanity, and striving after wind.
Det är bättre att bruka de ägodelar, som för handene äro, än fara efter andra; det är ock fåfängelighet och jämmer.
10 That which is was long ago called by name; and it was known that he is a man, and that he cannot contend with Him who is mightier than he.
Hvad äret? Fastän en högt berömder är, så vet man dock, att han är en menniska, och kan icke träta med det som honom for mägtig är.
11 Seeing there are many things which increase vanity, what advantage hath man [[from them]]?
Ty fåfängeligheten är alltör mycken. Hvad hafver en menniska mer deraf?
12 For who knoweth what is good for man in life, in all the days of his vain life, which he spendeth as a shadow? For who can tell a man what shall be after him under the sun?
Ty ho vet hvad menniskone nyttigt är i sin lifstid, medan hon lefver i sine fåfängelighet, hvilken är som en skugge? Eller ho vill säga menniskone, hvad efter henne komma skall under solene?
