Psalms 90
1 [A Prayer by Moses, the man of God.] YHWH, you have been our dwelling place for all generations.
En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.
2 Before the mountains were brought forth, before you had formed the earth and the world, even from everlasting to everlasting, you are God.
Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;
3 You turn man to destruction, saying, "Return, you descendants of Adam."
Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.
4 For a thousand years in your sight are just like yesterday when it is past, like a watch in the night.
Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.
5 You sweep them away as they sleep. In the morning they sprout like new grass.
Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;
6 In the morning it sprouts and springs up. By evening, it is withered and dry.
Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.
7 For we are consumed in your anger. We are troubled in your wrath.
Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.
8 You have set our iniquities before you, our secret sins in the light of your presence.
Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.
9 For all our days have passed away in your wrath. We bring our years to an end as a sigh.
Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.
10 The days of our years are seventy, or even by reason of strength eighty years; yet their pride is but labor and sorrow, for it passes quickly, and we fly away.
Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.
11 Who knows the power of your anger, your wrath according to the fear that is due to you?
Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?
12 So teach us to number our days, that we may gain a heart of wisdom.
Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.
13 Relent, YHWH. How long? Have compassion on your servants.
Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.
14 Satisfy us in the morning with your loving kindness, that we may rejoice and be glad all our days.
Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.
15 Make us glad for as many days as you have afflicted us, for as many years as we have seen evil.
Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.
16 Let your work appear to your servants; your glory to their children.
Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.
17 Let the favor of YHWH our God be on us; establish the work of our hands for us; yes, establish the work of our hands.
Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.
