Psalms 106
1 Praise the LORD. Give thanks to the LORD, for he is good, for his loving kindness endures forever.
Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
2 Who can utter the mighty acts of the LORD, or fully declare all his praise?
Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
3 Blessed are those who uphold justice, who practice righteousness at all times.
Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
4 Remember me, LORD, with the favor that you show to your people. Visit me with your salvation,
Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
5 that I may see the prosperity of your chosen, that I may rejoice in the gladness of your nation, that I may glory with your inheritance.
Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
6 We have sinned with our fathers. We have committed iniquity. We have done wickedly.
Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
7 Our fathers did not understand your wonders in Egypt. They did not remember the multitude of your loving kindnesses, but were rebellious at the sea, even at the Red Sea.
Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
8 Nevertheless he saved them for his name's sake, that he might make his mighty power known.
Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
9 He rebuked the Red Sea also, and it was dried up; so he led them through the depths, as through a desert.
Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
10 He saved them from the hand of him who hated them, and redeemed them from the hand of the enemy.
Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
11 The waters covered their adversaries. There was not one of them left.
Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
12 Then they believed his words. They sang his praise.
Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
13 They soon forgot his works. They did not wait for his counsel,
Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
14 but gave in to craving in the desert, and tested God in the wasteland.
Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
15 He gave them their request, but sent leanness into their soul.
Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
16 They envied Moses also in the camp, and Aaron, the LORD's holy one.
Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
17 The earth opened and swallowed up Dathan, and covered the company of Abiram.
Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
18 A fire was kindled in their company. The flame burned up the wicked.
Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
19 They made a calf in Horeb, and worshiped a molten image.
De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
20 Thus they exchanged their glory for an image of a bull that eats grass.
Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
21 They forgot God, their Savior, who had done great things in Egypt,
De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
22 Wondrous works in the land of Ham, and awesome things by the Red Sea.
Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
23 Therefore he said that he would destroy them, had Moses, his chosen, not stood before him in the breach, to turn away his wrath, so that he wouldn't destroy them.
Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
24 Yes, they despised the pleasant land. They did not believe his word,
Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
25 but murmured in their tents, and did not listen to the LORD's voice.
Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
26 Therefore he swore to them that he would overthrow them in the wilderness,
Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
27 and that he would make their offspring fall among the nations, and scatter them in the lands.
Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
28 They joined themselves also to Baal Peor, and ate the sacrifices of the dead.
Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
29 Thus they provoked him to anger with their deeds. The plague broke in on them.
Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
30 Then Phinehas stood up, and executed judgment, so the plague was stopped.
Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
31 That was credited to him for righteousness, for all generations to come.
Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
32 They angered him also at the waters of Meribah, so that Moses was troubled for their sakes;
Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
33 because they were rebellious against his spirit, he spoke rashly with his lips.
Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
34 They did not destroy the peoples, as the LORD commanded them,
De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
35 but mixed themselves with the nations, and learned their works.
Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
36 They served their idols, which became a snare to them.
Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
37 Yes, they sacrificed their sons and their daughters to demons.
Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
38 They shed innocent blood, even the blood of their sons and of their daughters, whom they sacrificed to the idols of Canaan. The land was polluted with blood.
Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
39 Thus were they defiled with their works, and prostituted themselves in their deeds.
Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
40 Therefore the LORD burned with anger against his people. He abhorred his inheritance.
Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
41 He gave them into the hand of the nations. Those who hated them ruled over them.
Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
42 Their enemies also oppressed them. They were brought into subjection under their hand.
Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
43 Many times he delivered them, but they were rebellious in their counsel, and were brought low in their iniquity.
Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
44 Nevertheless he regarded their distress, when he heard their cry.
Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
45 He remembered for them his covenant, and repented according to the multitude of his loving kindnesses.
Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
46 He made them also to be pitied by all those who carried them captive.
Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
47 Save us, LORD, our God, gather us from among the nations, to give thanks to your holy name, to triumph in your praise.
Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
48 Blessed be the LORD, the God of Israel, from everlasting to everlasting. And let all the people say, "Amen." Praise the LORD.
Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
